Är så rädd att förlora min man, han har t-cellslymfom.
Jag behöver peppning för att kunna stå ut det här.. Min man, 39 år, har lymfoblastisk t-cellslymfom (lymfkörtelcancer) och jag är sjukt orolig hela tiden, vet inte var jag ska ta vägen. Han har gjort ca halva cellgiftstiden, och på röntgen visade det sig att tumören bakom bröstbenet krympt från 19cm till 3x3cm, så det var ett underbart besked. Men nu har cellgifterna fått vänta 2,5 veckor, och vem vet hur länge till det blir till?!
Han har varit inlagd på sjukhus två veckor nu, för han fick åka in för att han fick hög feber, då visade det sig att han fått svininfluensan + vanlig influensa (han är även astmatiker). 
Och det är som sagt två veckor sedan, i början hade han 39-40 graders feber hela tiden. Nu har han knappt någon feber, men idag har han varit TOTALT orkeslös, han har inte ens orkat sms:a mig, utan bara sovit, får hjälp att gå på toa osv. Han har gått ned ca 20kg, och kan inte ens stå på benen
Han har fått massa olika antibiotika mot lunginflammationen som han dragit på sig. Men det hjälper inte än. Igår var han hyfsat pigg, då orkade han t om sitta vid datorn och skriva lite. Hans värden är bra, så han skulle kanske kunna börja nästa cellgiftsbehandling, men det går ju inte när han mår så himla dåligt som han gör nu. Imorse fick han panik för han kunde inte andas, antar att han fick panikångestattack.
Jag har ångestkänslor och mår SKIT, orkar inte det här!!! Han MÅSTE bli bra alltså!!! Jag har inte träffat honom på två veckor nu, han vill inte ha besök, han orkar inte ens med sig själv skriver han. Vi har en son som snart blir 3 år också.
Var tvungen och skriva av mig... någon som kanske har något positivt att skriva så man kan stå ut lite bättre..
