Genusmedvetenhet?

Lady Dahmer skrev 2009-12-03 09:16:06 följande:

Exakt. Detta var jag helt inne på och tyckte att det gick problemfritt tills förskolan kom in i bilden. Men frågan är ju var man drar gränsen för sina kompenseringar? Låt mig ge ett exempel.

Nu tycker jag SVT (som är det enda TV-sända de ser) är helt ok, förutom bl.a. nämnda Disney som dock ofta har fördelen av att gå på den senare halvan av Bolibompa. Men ponera att det längre fram sänds något jag starkt ogillar, men som kompisarna på förskolan ser allihop. Om jag undanhåller mina döttrar detta program, kan det ju samtidigt placera dem i ett utanförskap.

Nu kanske just TV-program var ett dåligt exempel, men du kanske förstår vad jag menar med att de lätt kan hamna utanför om man kompenserar alltför mycket åt något håll.

--

Jag skulle förresten önska ett konkret tips. Det finns ännu inga Barbie-liknande dockor hos oss, men äldsta har uttryckt en önskan efter en sådan. Hon har ingen uppfattning om vad Barbie är, annat än en docka, så här är ett utmärkt läge att introducera en bättre typ av docka. Finns förslag på sådana? Jag såg en annan "dockfamilj" som t.ex. ska ha mer tanke bakom utformningen av kroppen: "Only hearts club". Spontant tyckte jag även den såg ganska "flickig" ut - det fanns t.ex. typ 1 variant av 10 med byxor. Men det kanske är det bästa man kan hitta?

det du måste fråga dig själv är: är du beredd att överlåta ditt föräldraskap och fostran av din dotter till alla andra?

jag gissar att svaret är nej.

Jag förstår oron, men samtidigt så kommer det uppstå hundratals situationer där "alla andra" gör nåt som du kanske inte är ok med. Det kommer finnas massvis med föräldrar som tillåter det ena och det andra, men det innebär ju inte att du måste göra det. Det är ju DU som bestämmer.

Jag kommer inte låta min dotter titta på vad hon vill på tv. Det finns massvis med föräldrar somlåter sina barn titta på saker jag anser är helt oansvarigt.

Du måste göra det du tror är rätt. Lita på dig själv.

ang. barbien så skulle jag nog köpa den om hon verkligen önskar en. Ingen ersättningför det duger inte. (minns själv.haha) men det finns däremot OLIKA sorters barbies. Kanske ta en karriärsbarbie som ser lite mer ok ut än skönhetsdrottningsbarbien om du förstår hur jag tänker? Kompletera med kläder och möbler och annat från andra dockserier, istället. (jag fick t.ex ett cindy-hus, istället för barbiehuset som liten. det såg mer riktigt ut)

ah.. hon har inte uttryckt en specifik önskan om just barbie?? ignorera allt jag sa då och välj den där andra dockan!!

Lady Dahmer skrev 2009-12-03 10:39:25 följande:

Jo, det är väl så. Helst skulle jag ju vilja kall till ett möte med de andra föräldrarna om liknande saker. ;) Men dels är jag lite rädd för att stöta mig med folk och dels så tror jag inte det skulle ge särskilt mycket. Jag var dock väldigt nära att ta upp visning av en medhavd Barbiefilm på förskolan (något som jag iofs efter "händelsen" indirekt lite diskret ifrågasatte genom att undra om barnen får ta med sig filmer hemifrån - vilket de tydligen inte får, oftast).

Jag tror dock att det blir svårare och svårare ju äldre de blir. Förhoppningsvis är de då så säkra i sig själv att de inte måste "hänga på" trenderna. Men om nu ett kasst TV-program lockar kan ju ett alternativ även vara att som förälder sitta med och titta, så kan man kanske förklara sin ståndpunkt bättre efteråt.

Lady Dahmer skrev 2009-12-03 10:39:25 följande:Hon säger ju Barbie, men innebörden vet hon inget om ännu (hon har t.ex. kallat en rosa sagofigur hon fick i ett Kinderägg för "en barbie". :). Däremot så tror jag ju som du säger att fabrikatet kommer att kunna bli viktigare senare. I dagsläget tror jag "Only hearts club"-dockan funkar utmärkt och kanske är den det bästa man kan hitta.

jag tror att om man ger barnen en ordentlig grund från början så blir det lättare för dem senare. Samhället och dess rollfördelning kommer tyvärr hinna ikapp och en period kan det kanske t.o.m verka som att man "misslyckats" ur ett genusperspektiv, men minns då att barn går igenom perioder helasin uppväxt och det är först som vuxen fostran sitter. (och visar sig)

Jag ärockså lite cynisk (antagligen för att jag självjobbar inom förskolan och 90% av alla föräldrar och pedagoger inte är ett dugg genusmedvetna utan tvärtom alltid ska hävda att "pojkar är pojkar och flickor är flickor" *SUCK*) och håller med om att det antagligen inte skulle ge så mycket att kalla till möte.

MEN -- var inte rädd för att vara den där jobbiga föräldern. Tjata och ifrågasätt! Chansen är att en av pedagogerna faktiskt är som du! Jag har själv t.ex tänkt att t.ex köpa "ge ditt barn 100 möjligheter istället för två" till mitt barns framtida pedagoger för att kanske förhoppningsvis ge dem en ny tankesätt.

Och säg ifrån när du ser saker som inte är ok - t.ex barbiefilmen där. (jag har sett det där dravvlet. fy fan tycker jag)

Att sitta med är ett annat bra alternativ. Helst om du sett filmen själv först.

Jag har läst igenom tråden och vill bara uttrycka glädje över att det äntligen finns en konkret genustråd på FL där man faktiskt diskuterar genus och inte bara kontrar med massa nollfakta som jag kallar det.

Det här är riktig diskussion på hög nivå med vettiga idéer och samtal.
Väntar själv mitt första barn vilken dag som helst och blir glad över att se att jag/min man inte är ensamma om att ha dessa tankar om hur vi ska få vårt barn att bli den unika individ som hon/han faktiskt är.

Tack för bra läsning!

Tack för stödet.

Och bra tips med boken! Personligen kanske jag inte kommer våga ge den, men tänker definitivt rekommendera den för dem (om jag nu gillar den, men den låter som jag sa mycket lovande på beskrivningen). Att tipsa, "rätt person", om en bok man läst måste ju bara ses som positivt.

Roligt! Själv är jag ny på forumet, så jag vet inte riktigt vad som fanns tidigare. Som du säger är det skönt att känna att man som föräldrar med tankar om genus inte är ensamma mot världen.

Lycka till med föräldraskapet och den utmaning det innebär!

Rar far skrev 2009-12-03 11:37:13 följande:

Du kommer bli varse!

Ha det gott!

Rar far skrev 2009-12-01 14:21:31 följande:

Den ÄR klockren! Den är fantastiskt bra! Och jag har lånat ut den till förskolan och de tyckte den var så bra så de ska köpa in den själva.

Ursprunget var att vår 4-åring sa som din lilla, att hon inte var fin när hon inte hade klänning. Efter några gånger blev jag gråtfärdig, vill ju att hon ska tycka att hon alltid är fin. Men vad ska hon tro när det alltid är många (inte vi...) som kommenterar vad fin hon är - BARA när hon har klänning. Å vad jag hatar klädfixeringen - ska den behövas när man är 3-4 år? Kom den så tidigt förr?

Låter bra med boken!

Precis samma känsla här. "Men du är ju alltid fin, vad du än har på dig!" biter inte riktigt. Man får jobba så att de förstår det. Upplever ni att det blivit bättre på den fronten? Man får mycket konkret att arbeta efter med boken?

PS. Prospero - Shakespeare eller Per Åhlin? :) Eller namnet kanske finns på fler ställen iofs. DS.

Mest Per Åhlin faktiskt! :)

Ja, boken ger en del konkreta tips, dock inte hur man bemöter den som tycker hon/han inte är fin... Har du exempel på hur man kan "jobba så de förstår det" (att värdet sitter i personen, inte i kläderna)?

Personalen på dagis hade sagt en bra sak vid brandövningen, att kläderna skulle de lämna kvar inne för kläder kan man köpa nya men man kan inte köpa nya NN osv (barnens namn).

Jag tycker det är svårt att hitta något som biter när barnets högsta önskan är att ha samma kläder som en kompis (en ibland ganska retsam kompis ska sägas...) på dagis. Eller så kanske man ska låta gå och se det som naturligt att de vill vara lika. Det lustiga är att den kompis hon tycker bäst om alltid har byxor och tröja, ändå är det inte henne hon vill vara lik. Hm.

Förresten, om vad du skrev tidigare: Att visa Barbiefilm på fsk låter inte så smart! Låter som de också skulle behöva läsa 100 möjligheter...

Fin film! :)

Nej, inga konkreta tips på det. Tänkte mer att det är något man får jobba in på annat sätt, att inte "bara" ord biter. Fast det lär ju ha någon effekt, att påpeka det när barnet kommer med påståendet. Annars kanske man kan försöka använda ordet ofta i sammanhang när kläder inte är inblandade. Som en slags kärleksförklaring istället.

"Då blir jag en pojke!" fick jag höra från yngsta igår, apropå att ha byxor på sig. Då skojade jag lite med henne och frågade: "Men vad hade mamma på sig idag?", "Vad hade storasyster på sig?", "Vad hade förskolefröken på sig?" - "Är dom pojkar?"- sedan accepterade hon faktiskt byxorna direkt. :)

Hmm, ja, det är svårt. Är det så att hon efterfrågar att köpa in dessa kläder, eller att ni har klädesplaggen hemma och att det mest är just de hon vill använda? Om det är det senare kan man ju försöka påverka "garderoben" så länge det går. Men den biten är ju också svår när man får tag i ärvda kläder osv. Får man den möjligheten känns det ju onödigt att köpa nytt hela tiden.

För min äldsta är det just nu mycket att _prata_ lyriskt om företeelsen med rosa/glitter/hjärtan m.m., men hon accepterar det mesta i klädväg ändå. Hon dras till sådant, men när det kommer till kritan tycker hon t.ex. fortfarande jättemycket om att leka med sina pojkkompisar. Hemma i alla fall. Har en känsla av att det inte är så mycket uppblandad lek på förskolan. Med så stora grupper är det nog svårt att våga leka pojke/flicka, men där har ju pedagogerna en uppgift att jobba med. Att på ett naturligt sätt kunna blanda upp barnen, kanske inte hela tiden men då och då.

Jag tror (eller hoppas) att det var en engångsföreteelse med Barbiefilmen. Att de i ett svagt ögonblick lovade att visa en medhavd film, men sedan kom på bättre tankar efter de såg den. Tänker definitivt ta upp det om det skulle hända igen. Jag lär bli varse av dottern. :)

Rar far skrev 2009-12-04 14:21:00 följande:

Mm, det är ett smart drag och bra att det funkade! Ibland känns det bara som vår dotter bara kniper ihop ögon och öron för såna argument bara för att hon inte VILL se det på något annat sätt än hon bestämt sig för.Nej, hon är inte med så mycket vid inköp. Och vi har lånat massor, men sen kommer alltid någon farmor eller mormor och har köpt något. Och det är ju inget fel på klänningar och strumpbyxor osv, felet är när inget annat duger. När man köpt nya slitstarka höstbyxor som hon vägrar ha. När man får kämpa för att få på något som är tillräckligt varmt under overallen när det är minusgrader... Den här veckan t ex har alla strumpbyxor legat i tvätten och det har varit ett himla tjafs för att få på något annat. Det krävs att hon får gå ut utan brallor alls för att hon möjligen ska komma på att det är kallt... Men men, man får hoppas att den viljestyrkan kommer till någon bra användning någon gång senare i livet!Absolut! Hos oss är det inte heller så uppblandat. Beror delvis på att det varit väldigt mycket killar i en årskull och väldigt mycket tjejer i en annan, men inte bara.

Hur som helst, jag tror också på att man som förälder faktiskt ska styra vad de får se och uppleva för att inte fastna i begränsningar pga att man är kille eller tjej. Att försöka hitta böcker och filmer där rollfigurerna har 100 möjligheter istället för 2...

Tack för en mycket trevlig tråd!

Jag har funderingar kring hur man skall hantera en förskola som inte verkar ha kommit så långt i sitt genusarbete..

Vår son (4,5 år) har bytt avdelning i somras och sedan dess ser jag många tendenser på att "flickorna gör si och pojkarna gör så". Häromdagen när min man hämtade från förskolan sade pedagogen "Pojkarna leker i det stora rummet, de leker så bra därute. Flickorna leker inte alls lika bra när de är därute.."
Har själv läst "100 möjligheter istället för två" och förfasas över tanken att pedagogerna uttrycker sig på det viset.
Hemma leker sonen mest med kompisarna på gatan och det är mest flickor i hans ålder. På förskolan leker han sällan med kompisarna hemifrån utan leker mest i "pojk-gänget". Varför blir det så?
Skall ha utvecklingssamtal denna vecka så då skall vi ta upp frågeställningen med personalen.

Har läst många av det kloka åsikterna, men inte riktigt alla, så kanske jag kommer upprepa någons åsikt... Jag har en flicka som just fyllt 5, och en pojke som snart blir 2.
Dottern har ganska nyligen kommit in i en period där hon gärna är prinsessa, och gillar rosa och lila. Jag lekte också prinsessa då jag var liten. Jag ritade en miljon prinsessor - men jag anser mig ändå ha blivit en tänkande och genusmedveten person.
Det viktigaste tror jag är att ge våra barn valmöjligheter. Inte bestämma att de t.ex ska vara lucior om de är flickor, och stjärngossar om de är pojkar.
Att både flickor och pojkar får lära sig hur man gör då man leker med dockor / bilar / lego/ pysslar/ klättrar osv. Att både pojkar och flickor får vara med pappa och baka eller snickra med mamma.
Det allra viktigaste tror jag är hur vi fungerar i familjen - har föräldrarna ett jämställt förhållande eller ej? Har båda lika stort ansvar för barn, städning, matlagning, handling, tvätt...
Både jag och min man slåss dagligen mot det könsroller vi är vana vid från våra föräldrahem.
Om sedan dottern vill klä sig i rosa tyll och pojken i batmankostym tror jag spelar mindre roll - det går över...

mamma till lilla skrutt: det var bra skrivet! Det jag tycker är trist är att barnen ändå blir så påverkade av andra barn, som i sin tur kan vara påverkade av sina föräldrar, och de blir påverkade av vad de ser på TV, i leksakskataloger osv osv. (Apropå det så har de en leksakskatalog liggande som klippmaterial på vårt dagis, de tänker klokt annars men just det reagerade jag på, för leksakskataloger är ju inte kända för att visa på stor valfrihet direkt...)

Har fortfarande aldrig sett någon kille som varit lucia (misstänker tyvärr att många föräldrar skulle hindra den son som kom på den idén). Men det var i alla fall både tjejer och killar som var tomtar och pepparkakor på förskolans lusse igår. Alltid något!

Prospero: Kanske dina barn vill vara de första som vågar vara pojkelucia och stjärngosseflicka. Det fanns sådana på vårt dagis ( även om min tjej och kille ville vara tomtar ), men att uppmuntra till sådant så att EN vågar gör nog att fler vågar andra år...
Vi har gjort hemgjorda tidningspappersstrutar + målat och klistrat stjärnor varsin - jag, sonen och dottern, och imorgon ska vi lussa för min man med personliga stjärnstrutar!!!
Leksakskataloger - ja de ska man nog undvika på dagis... fast då min dotter skrev önskelista efter att ha kollat i en sådan hos mormor så skrev hon:

Lavalampa
Verktygslåda ( m riktiga verktyg fast små )
Ritbräda ( sådan som man kan sudda o rita igen )
Böcker ( inte från katalogen )
Smålego

Blev förvånad för hon är ändå inne i sin första flickiga rosa period...

mamma till lilla skrutt skrev 2009-12-12 22:17:52 följande:

Härlig önskelista!

Nja, dotter 4 år kan tänka sig att vara allt i luciatåget nästa år utom stjärngosse. (Men vi får väl se då...)
Sonen 1, 5 år var sjuk på årets lusse, men nästa år kanske han vill vara som storasyrran...

Hemmagjorda strutar var kul! När du säger det gick hon faktiskt och höll en tratt på huvudet och lekte stjärngosse, men det var nog förra året.