Låt barnen o skolan fira avslutningar i Svenska kyrkan låt de fira lucia låt skolan hissa svenska flaggan o låt de sjunga du gammla du fria.
Inte sskall vi rätta os efter alla invandrare. Hade vi invandrat till tex ett land i mellan östern inte hade de brytt sig om vad vi vill eller inte vill.
obs jag är INTE rasist
Jag daltar med invandrare och får betalt för det. Jag älskar´t!
Större delen av 90-talet präglades av en undfallenhet gentemot invandrare. Debatten handlade ofta om hur Sverige skulle anpassa sig till dem, hur vi skulle lära oss bli mångkulturella, och hur vi skulle motarbeta rasism. Vem minns inte den massiva kampanjen "Alla lika alla olika"? Den mångkulturella doktrinen tog sig också uttryck i att vår nationalsång förbjöds på vissa skolavslutningar, och användningen av vår svenska flagga beskylldes ibland för att vara rasism.
Jag har också intrycket att 90-talet också var de åren då Förintelsen fick störst uppmärksamhet, vilket kulminerade i bland annat bildandet av Forum för levande historia. Seriöst, det gick minst en dokumentär om Förintelsen i veckan under många av de åren.
Någon gång kort efter millenieskiftet började vinden svänga. Uttrycket "mångkultur" försvann mer och mer från debatten, och ersattes istället av tankar om att integrera invandrare. Vad det egentligen betyder är ju assimilation, dvs försvenskning, av invandrare. Debatten talar inte längre om hur svenskar ska anpassa sig till invandrare, och debatten om rasism är likaså den rätt död; istället är tongångarna hur vi bäst hjälper invandrare att bli en aktiv del av samhällsutvecklingen när det gäller språk, utbildning och arbete.
Själv tror jag att Sverigedemokraterna var en starkt bidragande, kanske till och med avgörande, orsak till att klimatet svängde om så kraftigt. Jag tror att de etablerade partierna såg SD som ett starkt hot och tonade därför ner sina egna profiler i invandrarfrågor till en nivå som inte är invandrarkritisk men heller inte hyllar mångkultur eller verkar unfallande gentemot invandrare. När de etablerade partierna gör en sådan omsvängning får det naturligtvis genomslag i hela statsapparaten och även i debatten, då mycket av den härrör från politiska artiklar.
Summa summarum känner jag inte längre igen mig i en verklighet där man sjunger mångkulturens lov eller "rättar sig" efter invandrare, utan jag tycker både debatten och samhällsklimatet i stort blivit mer nyanserat sedan 90-talet.
"obs Jag är INTE rasist"
