Nervös blivande pappa

Jag tror det är jätteolika och att även man som kvinna kan behöva tid att smälta det. Både jag och sambon var nog i chock en vecka efter att vi har plussat även om det var planerat och efterlängtat.

Ja tror det är jättevanligt att man får en chock (både tjejer o killar) när man väl får ett plus, även om man länge velat ha ett. Det är ju en hel del som kommer hända framöver så det är väl med all rätt man behöver tänka över sitt liv (som kommer ändras drastiskt)

Så ha tålamod med honom (han kommer säkert behöva ha det med dig när alla hormoner kommer igång :)) Och prata med varandra.

Och självklart - jättegrattis till plusset :)

Speciellt det där med oron över ekonomi m.m. är ju bara sundhetsteckan och som nämnts ansvarstagande.

Jag tror också att man ska vara bredd på att mannen kanske inte är lika engagerad som en själv för de får inte förändringarna i kroppen och fattar inte alltid att det är ett barn på väg. Min sambo har nyss blivit superengagerad men jag är ju nu tydligt höggravid och han känner dagligen sparkar och så. Innan fattade han nog inte att det verkligen var en bebis på gång.

Min man är också arbetslös och i början av graviditeten oroade han sig jättemycket för att han inte drog in några pengar till familjen. Han verkade må jättedåligt av att inte kunna "försörja oss". Vi klarar oss riktigt bra på bara min lön för tillfället, så ekonomin känns inte problematisk, det var nog bara att han kände att en pappa ska försörja familjen. Nu efter 6 månader verkar han inte tänka på det längre.

Den första tiden i graviditeten är verkligen en tid för funderingar och tankar. Låt det ta lite tid för er båda att vänja sig vid tanken.

Hehe, vi hade också bestämt oss och ville jättegärna ha barn. Men när jag berättade att det blivit ett plus när han kom hem från jobb så sa han mest "Jaha, vad kul" och sen började han prata om annat och plugga. Det kändes lite tråkigt, jag blev lite skrajsen.

Men han kunde nog inte ta till sig det riktigt i början, man reagerar väl olika  =)

Nu längtar han som bara den (har längtat många månader), har läst alla böcker, varit mest drivande i inköp till bebisen, och boar för oss båda (som tur är, för jag är så slö). 3 veckor kvar  =)