när vår son var ca 2 dygn gammal upptäcktes flera allvarliga hjärtfel på honom, vi fick berättat för oss att han kanske inte skulle överleva, och skulle han överleva skulle han inte få ett "bra" liv, dvs inte orka lika mkt som sina jämnåriga och vara väldigt sjuk. Idag 6 månader senare så är han hur pigg som helst, han utvecklas precis som sina jämnåriga. Han får lite medicin för att hålla hjärtat i balans och han har börjat äta mat efter att ha sondmatats i princip helt o hållet ända fram till nyligen. Jag kan inte förklara den tacksamhet och glädje vi känner. När sonen visade sig vara sjuk så bad alla nära och kära för honom, och jag har ända sedan dag ett bett gud som haver för hans räkning med honom bredvid mig, och kommer göra det tills han själv kan börja be. Han blev nöddöpt 4 dagar gammal, vi var så rädda att han skulle tas ifrån oss utan att ha blivit döpt.