Aiva skrev 2010-01-13 16:12:28 följande:
Jag fick min första tatuering som 16-åring o jag e lika kär i den idag, nästan 12 år senare. Jag skulle vilja att min son e ärlig o helt enkelt säger rakt ut att han vill ha en tatuering (om han vill det). Dock skulle jag vara noga med att han vet vad han vill ha och att riskerna för att tröttna på den e små innan jag låter honom göra den. Jag tycker det kan vara en idé att vänta minst 1 år efter att man bestämt sig för ett motiv för att vara säker på att man verkligen vill ha just det motivet. Vad det gäller namn eller personnr på sina barn så tycker jag att det kan vara en bra första tatuering för den kommer inte missta sin betydelse oavsett hur många år som går. och ang arbetsmarknaden så tror jag att synen på tatueringar kommer ändras. Det e så många som tatuerar sig idag att fördomarna är helt ogrundade. Lycka till!
Vad bra tt du fortfarande gillar din! :) hoppas jag gör det också.
Det kommer absolut vara min första och enda tatuering, eller ja, tills jag får fler barn, är inte så mycket för andra sorters tatueringar. Men jag vill göra något som påminner mig om mina barn :)
Tack!
Rocktroll skrev 2010-01-13 16:15:04 följande:
Både jag och mannen är väldigt tatuerade men vi kommer inte låta våra barn tatuera sig förrän dom är 18. Vi hade samma regler i våra familjer och för över det på våra barn. Det är inget bråttom du kan ju vänta 2 år med att tatuera din dotters namn :)
okej :)
nej, såklart jag kan vänta ett år eller två eftersom jag kunnat vänta 3 år redan ;)
Men Jag har inte växt någonting alls de senaste 2 åren, och det kommer vara en enfärgad, liten tatuering, som inte är för alltid om man inte vill.
hotmamma skrev 2010-01-13 16:29:29 följande:
jag anser väl att var du stor nog att skaffa barn så kan du skaffa tatuering var på kroppen du vill....
Okej :)
Samsmamma skrev 2010-01-13 16:50:16 följande:
Men det beror ju helt på vilken bransch man vill arbeta inom, och den specifika arbetsplatsen. Det behöver inte handla om fördomar utan att arbetsgivaren vill att ens medarbetare ska "se ut" på ett visst sätt, att ge en viss bild av företaget. I Sverige kanske vi är lite mer öppna för detta men det finns andra länder där det absolut inte skulle vara gångbart. Min man arbetade på ett företag i London där synliga tatueringar betydde att man inte kunde jobba där, som män var de tvungna att vara kortklippta (inte snaggade men en vanlig, välfriserad kort frisyr) och nyrakade varje dag, annars var det bara att vända i dörren. Som 16-åring vet du aldrig var du kommer att hamna i framtiden, och som någon sa så är det en bra idé att vänta åtminstone ett år från den dagen du bestämt dig för ett motiv, för en sån här sak blir gärna en fix idé som man vill genomföra genast, helst igår. Jag är glad att jag inte kunde göra min tatuering tidigare för då hade jag verkligen gjort någonting jag ångrat. Idag har jag en tatuering tillägnad min mamma, som jag gjorde efter att hon varit dödssjuk under en lång period. Men ingen skulle veta att den var tillägnad henne om jag inte sa det. Jag letade efter rätt motiv i flera månader innan jag bestämde mig, och efter det diskuterade jag motivet med en tatuerare som fick komma med sina åsikter om vad som skulle se bra ut och inte. Jag tycker att man ska ta en sån här sak allvarligt, visst kan man som någon sa täcka över om man inte gillar den längre, men att gå in med den inställningen är lite märklig tycker jag... Tänk också på att små tatueringar kan bli fula med tiden, bläcket flyter ut och konturerna blir oskarpa. Lyssna därför på tatueraren om han/hon tycker att du ska göra den större.
okej, hoppas det gick bra för din mamma!
Jag har väldigt länge velat jobba inom vården av något slag, först var det veterinär, men går jag en linje till att bli undersköterska, och sen utbilda mig vidare till sköterska eller något liknande. Välbetalt och något för mig, har alltid haft lätt för just medicin, vård och omsorg, så det passar mig jätte bra :) och där så tror jar inte att det spelar någon större roll med en liten text på armen ;)
Ja storleken på texten ska jag självklart prata igenom med en tatuerare först. Min bonuspappa har en tatuering som han gjorde då han var kring 20, nu, 30 år senare så ångrar han sig inte, som tur är, dock så har musklerna blivit lite mindre, så konturerna är inte lika starka. Det är därför jag även funderar att göra på foten. Är dock lite orolig inför nästa graviditet då man kan svälla upp på fötterna..
