Hej!
jag är gravid i vecka 39+3 och har troligtvis en liten hjärtsjuk pojke i magen. Nu vid senaste UL:et så hade han inte vuxit så mycket som förväntats så därför började dom prata om igångsättning.
Har ett barn på 2½ år som jag födde vanligt. Hur brukat en igångsättning vara? Vad har jag framför mig?
Har lite svårt att slappna av för att jag inte vet vad jag kan förvänta mig...
Hej där, jag förstår till fullo din oro eftersom du oron också involverar ditt barn.
Det är ju en mammas största rädsla, att ens barn inte mår bra. Samtidigt som du har denna oro ska du plötsligt också anpassa dig till en annorlunda situation när det gäller förlossningen. Ovissheten över din fina pojke kan då kännas ännu större, svårare att hantera. Eftersom det som du känner till från den förra förlossningen förändras. Det har ju varit det som du haft att hålla dig vid utifrån din erfarenhet.
De exakta medicinska detaljerna kan du fråga barnmorskan på dessa sidor om. Men det finns olika sätt att starta en förlossning. Gel samt dropp är de vanligaste. Gelet sätter man in om livmodermunnen är stängd och vill på så sätt ”kicka” igång ett värkarbete. Värkstimulerande dropp fungerar så att man försöker genom konstgjord väg att få livmodern att påbörja ett värkarbete.
För många fungerar detta otroligt bra och kroppen ”hakar” snabbt i. Värkarna kan kännas lite hårdare eftersom vågrörelsen från de naturliga värkarna blir mindre. Så ingången samt utgången till värkarna och pauserna kan upplevas mindre och tiden att hinna ta emot dem minskar. Hanteringsmässigt kan det bli en större utmaning. Så det kan vara bra att vara förberedd på detta. Att förstå att det beror på droppen och inte kroppen. Blir värkarna för ”hårda” kan man prata med barnmorskan för att hitta den där magiska balansen mellan att värkarna fortsatt att vara effektiva, men också att man känslomässigt kan hantera dem. Detta hittar ni tillsammans om du bara uttrycker din önskan.
Med denna kunskap kan du vara närvarande i det som blir. Kanske går kroppen igång av bara gel och värkarna sköts av kroppen. Eller så använder man värkstimulerande dropp och då tar du emot dessa värkar och har en bra kommunikation med barnmorskan som har sin kunskap om förloppet.
Men den del som du kan fokusera mest på är att med hjälp av stöd och de fyra verktygen (andning, avspänning, rösten och tankens kraft, se tidigare inlägg). Möta varje värk. Och att se att varje värk är ett steg närmre födelsen av din son. Oavsett om de blir naturliga eller på konstgjord väg är varje värk en symbol för detta.
Det kan också vara bra om du känner dig orolig, att ha med en extra stödperson. För att vara helt förberedda på om det blir en större utmaning kan du och din partner (om du har en då du inte skriver något om det) behöva den där extra boosten av stöd för att inte tappa bort dig. Om det inte behövs skickar du ju bara hem vännen eller doulan J.
För doulor se:
Lycka till!!! En massa värme! Susanna Heli