så rädd=(

Hej!!

Jag fick mitt första barn 2007. Jag var så redo för en förlossning, oroade mig aldrig för något eftersom jag kände inombords att "detta klarar jag av". var aldrig på någon föräldrautbildning eller något, utan läste på lite om förlossningar och jag kände inre ro. de enda ord jag skrev i mitt förlossningsbrev var att jag litade på att personalen på förlossningsavdelningen visste hur de skulle coacha mig för att jag skulle få en så bra förlossning som möjligt och att de även skulle råda mig om smärtlindring. jag skrev detta eftersom jag har svårt att inse när jag har för ont eftersom jag är uppvuxen med att aldrig få känna någon smärta, varken fysiskt eller psykiskt.

min förlossning fortskridde inte som tänkt. en barnmorska sa till mig att jag var trött o att jag borde ta epiduralbedövningen. jag låg inne i 32 timmar, öppnade mig nog inte mer än 4,5 cm under tiden o var rejält trött så det beslutades om akut kejsarsnitt. min BB-upplevelse blev tråkigt nog det hemskaste jag varit med om och jag tvingade mig hem efter 3 dygn med en värk som var obeskrivlig. idag tror jag att det var min giftstruma som påverkade min kropp negativt (något som jag fick diagnos på en månad senare). jag ville bara hem och duscha o sova...jag kände mig dessutom väldigt snuvad på min förlossning och kunde inte ens se en förlossning på tv. var så otroligt ledsen!!

Jag har verkligen längtat efter att få bli gravid igen efter min giftstruma o det var min stora lycka när jag fick + på stickan. men när min nuvarande barnmorska fick se min förlossningsjournal så svor hon rakt ut. det visade sig att jag blev ordinerad epiduralen för tidigt som gjorde att min livmoder inte orkade med värkarbetet, den kollapsade. denna info gjorde att jag blev förtvivlad. Jag är inte rädd för att föda tror jag, men jag vet inte hur jag ska kunna känna mig trygg på ett sjukhus eller vad jag ska tycka o känna. denna rädsla tar över allt i min vardag och jag känner mig inte alls lika stark som när jag väntade min son, utan snarare nedbruten. med 3 månader kvar så går tiden alltför fort!! jag velar fram o tillbaks om vilket sjukhus jag ska välja för att få uppleva nå't positivt denna gång, men jag vet inte alls hur jag ska göra och att föda ute i ödeskogen skulle kännas bättre än att föda på ett sjukhus känns det som i mitt huvud. vet inte ens vad jag ska fråga, jag är bara så rädd att de behandlar mig fel eller illa på sjukhuset

Hej ”så rädd”,

Jag hör din önskan och din vilja. Men också din förvirring. Men framför allt din önskan att det ska bli annorlunda denna gång. Och det kan det bli! Du är inte ensam om att tänka att allt kommer att bli bra, jag klarar detta, kvinnor har fött i alla tider osv. Och sen tappa bort dig. För många är detta en otrolig chock. Men att föda är inget som vi ska klara själva och olika känslor kan komma och gå. När det är jobbigt behöver vi stöd så att vi kan hantera det. Meningen är att vi ska ha ”beskyddare” omkring oss som blir våra ledsagare när vi tappar bort oss. Som visar oss vart vi kan gå när vi inte längre själva vet. För många blir det en chock att det inte finns inom sjukvården. Det finns så klart även där, men alla hinner inte, eller har inte den kunskapen.

Det är därför viktigt att du denna gång förbereder dig annorlunda. För att förstå vad som verkligen hände under förra förlossningen behöver du hjälp att gå igenom förloppet. Bygga ett pussel med någon som har den känslomässiga kunskapen. Kanske kan det vara bra att anlita en extra stödperson som du kan göra detta med. Samt att förbereda dig på alla de vågor och känslor som en förlossning kan innehålla. Både när du känner dig stark, och när du inte gör det. Lämna inte det till slumpen denna gång.

1. Uppmärksamma vilka känslor som var jobbigast för dig under förra förlossningen. Var det känslan av kaos? Rädsla? Ensamhet? Att ingen lyssnade? Vad var det som gav den negativa känslan. Skriv sedan ner extra tydligt hur du vill få hjälp att hantera detta denna gång.

2. Fundera på vad du behöver för att vara trygg? Det unika för just dig? Vad behöver du för att hitta trygghet? Underskatta inte faktorer som mörker, vissa ord, ljud o.s.v. Se till att miljön är rätt för dig.

3. Skapa en positiv kontroll genom att förbereda dig för den del som du kan ta ansvar för. Nämligen att möta värken. Ta hjälp av kroppens inneboende förmåga (se tidigare inlägg) och gör ditt bästa för att inte ”ramla” över i rädsla/stress. Använd de fyra verktygen som värk för värl leder kroppen bort från rädsla mot trygghet och lugn.

4. Se till att alla runt omkring också är förberedda och kan ge dig stöd och leda dig tillbaka när du tappat bort dig eller känner dig vilsen. Som kan bekräfta dig och se dig när du behöver bli sedd. Som kan ge dig kraft och mod när du tappat bort din egen. Om du och din partner känner att ni vill ha extra mycket stöd. Skaffa det genom att anlita en doula. En doula finns där som ett extra stöd för er båda och kan fungera som en säkerhet och trygghet, som ett komplement till barnmorskan, som en beskyddare och vägledare.

Gällandes att föda ute i ödeskogen J så förstår jag din känsla. Självklart kan du föda hemma med barnmorskor. Jag vill bara säga att det är ett alternativ som du har. Men samtidigt vet jag att om du/ni har en extern stödperson med kommer denna att fylla en viktig känslomässig funktion för dig och upplevelsen av sjukhuset kan då bli helt annorlunda.

Varför din barnmorska valde att dela med sig av sin åsikt kan jag inte svara på. Däremot vet jag att det många gånger kan vara frustrerande att se vad som skett på sjukhuset och ha kunskap om hur det kan ha påverkat förloppet. Det var antagligen för att försöka få dig att förstå att det inte var något fel på dig och din kropp. Utan att det kan ha varit en bidragande faktor. Samtidigt gör de det som de tror blir bäst på sjukhuset och det kan vara svårt att veta varför de tar de beslut som de gör. Det viktiga är att du denna gång får allt stöd och all hjälp som du behöver.

Lycka till! Och jag sänder här all kraft som jag kan till dig! Susanna

så rädd=(

INNEHÅLL