Jag KAN alltså INTE bli gravid på naturlig väg.. *snyft*

TS, du är INTE steril! Du har ett problem som gör det svårare för dig att bli gravid, men steril blir du först när du inte kan få barn på något sätt alls. Så tänk inte ens så! Bara ordet gör ju att man blir ännu mer deprimerad än man redan är, och det är ju dessutom inte så!

Förstår att det måste vara oerhört jobbigt att du har haft en så tuff period, men du kommer att klara det här. Man växer med uppgiften, så att säga. När du har hunnit smälta det här lite kommer din önskan/drift om ett barn att få dig att bita ihop och bara göra det, för det finns ju inga andra alternativ. Och du kommer att fixa det! Har ni tur så tar det sig direkt, gör det inte det, så är det inte lika skrämmande andra gången.

Nu går det bara framåt. Nu har ni er chans. Sörj, för det har ni all rätt att göra, men försök sen att se det positiva i att det jobbigaste är bakom er.

Kram!

Jag har EXAKT samma sak som du, TS! Har stopp i BÅDA äggledare, och spolningen lyckades inte. När jag läser det du skriver, så känner jag igen mig så bra, har nämligen själv haft det ganska tufft med andra saker, samtidigt som jag fick mitt besked. 

Jag kan inte heller få barn på naturlig väg, även om jag inte har samma problem som du. Men, jag har fått barn via IVF, så dina chanser bör vara goda om det "bara" är detta felet! Önskar dig lycka till!

Vill bara skicka en liten

Ni är så goa! Tackar för att familjeliv finns!..

Vad tror ni min första tanke var när jag slog upp mina blå i morse? joo.. "herregud jag kan inte få barn naturligt" *suck*... jag har inte gråtit en enda gång?!.. trots att det svidit som bara den bakom ögonlocken, fråga mej inte varför.. jag har inte ens orkat tagit tag i sorgen efter min mamma som ja miste i November ännu. Orkar bara inte.. Jag orkar inte sätta mej ner och bara gråta, är rädd att det inte skulle finnas någon ände och.. jag blir så jobbigt täppt i näsan ; (

jag ska sörja.. men inte just nu, inte just idag.

Jag ser fram emot at få börja med ivf:en så fort som möjligt.. Jag ska minsann se framåt och vara positiv! Det är ju enda räddningen.. annars går man ju under. Min sambo har nog inte heller förstått hur illa det egentligen vartit för mej i dessa försök, bvad man eg gått igenom. Man har försökt förklara sitt vidriga humör och känslomässiga bergochdalbana, men det har känts som en dålig ursäkt.. förhållandet har fått sej hårda smällar minsann. Men NU förstår han.. och det känns verkligen jättebra att ha hans fulla stöd just nu. Vi går ur detta starkare tillsammans..

Hur fungerar det om man säger att vi skulle vilja ha en till liten senare, säger OM vi lyckas få till en bebis nu? I vårt län så får man bara ett försök.. hur funkar det då? Måste man betala det själv sen vid bebis nr 2?
Ja, får jag bara en bebbe så är jag evigt tacksam!!.. om jag säger som så, jag har stora förväntningar på ivf =) Kanske lite föööör mycket.. att det kommer ta sej på första försöket! Det bara måste de göra..

Kramar till er alla!

Varför är det stopp i äggledarna? En nära vän till mig har nämligen endometrios och därför spolades äggledarna men det funkade inte. Det blev ivf för dem och detta resulterade i en liten flicka. Något år senare så ville de ha ett syskon så ivf-cirkusen skulle precis sätta igång när hon upptäckte att hon var gravid på naturlig väg! Graviditet är ju den bästa medicinen mot endometrios så någon liten passage hade troligtvis fixats till! Det finns solskenshistorier, så ge inte upp!

TS: Tyvärr är det så att man alltid får bekosta syskonförsök själv. Nere i Skåne där jag bor har man "upp till" tre försök via Landstinget. Tyvärr innebär det att eftersom vi lyckades på första försöket, så förbrukas de andra två. Gratisförsöken gäller nämligen bara för första barnet, och så är det i hela landet. Med lite tur kanske ni får embryon till frysen, och i så fall slipper du en full behandling för syskonförsök, dessutom är frysförsök mycket billigare. I annat fall får man tyvärr bekosta försöken själv, och där kan priserna variera mycket från klinik till klinik. Vi var dock så nöjda med vår klinik att vi valde att stanna kvar, trots att de är lite dyrare än andra kliniker här nere. Trots problem och ett flertal försök är vi supernöjda! Bör kanske tillägga att vi inte är förmögna på något sätt, så plånboken har fått styra antalet syskonförsök (tyvärr), men det har varit värt varje krona! Vet ni i förväg att ni kanske vill göra syskonförsök längre fram, så börja spara redan nu. Det gjorde tyvärr inte vi, vi hade inte möjlighet, men har ni det så är det ett jätteplus när det väl blir dags.

Hej!

Jag vill berätta min historia för o väcka lite hopp. Jag fick min endometrios konstaterad 1996 då jag va 24 år. Jag har opererats 5 ggr o bl a har jag bara en äggstock o en äggledare kvar...på min äggstock sitter en stor endocysta...så då när jag va 24 år så sa min läkare att du har kanske 5% chans o bli gravid på naturlig väg......Men kanske IVF kan funka....

1999-2002 gjorde jag 7 IVF...fick ett tidigt missfall.

Har tagit div olika mediciner för o framför allt må bättre av min hemska endosmärta....haft så ont så jag kräkts o mina tarmar har slagit bakut...har inte kunnat gå upprätt o varit hemma en del från jobb

Testat en del alterantiva metoder men inget som gett mig så mkt. Men hösten 2009 tog jag mig i kragen o ringde upp en mkt känd zonterapeut i Landskrona, Jan Rosenqvist, som hjälpt många "hopplösa" fall. Jag var hos honom 5 ggr o döm om min förvåning när jag helt plötsligt blev spontant gravid nov 2009...är snart i vecka 16 o hoppas det ska gå bra hela vägen......Så KÄMPA PÅ ALLA!!

Vill ni läsa mer om hela min historia läs min blogg celine2010.blogspot.com

Du är inte steril. Du har stopp i äggledarna, det är absolut inte samma sak. Det är jättemånga som har det och som med hjälp sedan blivit gravida så prognosen är jättegod om det är bra kvalitet på dina ägg. Satsa på ivf, ni har alla chanser att lyckas.

Marra: Fick samma svar för ca.1,5 år sedan. Då hade jag och sambon redan varit inne i utredningssvängen 1 år. Totalt hade vi då försök bli gravida i 4 år. För mig var det en lättnad att få veta vad det var och har du bara bra ägg har ni stor chans att lyckas med IVF. Jag vet ju inte om ni har gått via landstinget eller privat? Vi valde landstinget för att det enligt de inte skulle vara några köer (Läs: vi har nästan bott i köer de senaste åren).
När du har hämtat dig från "chocken" och är redo att gå vidare så ta er en funderare på om ni är beredda att stå i kö. Självklart beror det på hur gamla ni är, vilken ekonomi ni har och vart ni bor i landet. Jag vill bara höja ett varnande finger för att landstinget köer är långa. Ställ frågan och ta reda på om det svar ni får stämmer. Vi fick veta att IVF-kliniken bara hade 3 v.kö (enligt landstinget). När det väl var dags var den i själva verket 6 mån. När man väl kommer dit går det ytterligare någon mån innan ni kan starta. Vissa kliniker har även stängt vid storhelger vilket naturligtvis även det fördröjer behandlingen.
Idag har vi även fått veta att jag har fler "fel" än bara stopp i äggledarna och har precis i dagarna blivit rekommenderad äggdonation. Ytterligare 1-2 år kö om jag väljer landstinget.
Jag menar inte att landstinget är sämre än privata men det tar tid och ibland har man inte den tiden. Om det är så kan det vara bra att ni får veta det innan ni kör på.

Menade inte att det här inlägget skulle vara bara negativt. Ni kommer alldeles säkert få en bra resa. Även om IVF är psykiskt påfrestande så är det även en tid som kan sammansvetsa er mer än någonsin.

Jag har funderat jättemycket på det här endometrios som någon nämnde? Har jag det eller? nää.. det är ingen som sagt någonting om det iallafall.. hur vet man det då? Har läst om att operationer i buken kan orsaka detta?.. jag op bort blindtarmen när jag var typ 10 år.. hmm..

Dagarna har gått, tankarna kommer över mej ibland och jag blir så jäkla deprimerad. Ingen riktigt att prata med.. trots att jag kanske har vart lite för öppen till många med det här att vi försöker få barn.. men folk har ju frågat och jag känner att ja vill inte hymla om det.

Det känns verkligen som en oändligehet tills vi får sätta igång.. =/ Många runt omkring kommer säkert hinna få sina småttingar/ bli gravida.. på nytt el nåt.
Jobbigt det.. man går och gruvar sej vem härnäst som ska berätta att dem ska ha smått..

Tänk positivt! Nu vet du i alla fall vad som är fel och felet kan bli avhjälpt. IVF är inte så otäckt som alla säger. Hade föreställt mig behandlingen med att pumpa kroppen full med hormoner som plågsam med alla möjliga symptom och humörsvängningar. Det enda jag känt av är att jag blev trött av sprayen. Mannen däremot tyckte sprutorna var otäcka, höll på att svimma så vi körde lite kbt-terapi

Jag känner igen det där med att man inte har någon att prata med. Folk undrar, kommer med pikar och tycker det är konstigt att vi inte skaffat barn ännu. Hur mycket ska man då säga? Egentligen vill man säga sanningen om att man försökt i flera år, gått på utredning (oförklarlig barnlöshet) och genomgår behandling... Det känns jobbigt när vänner som har fått sagt att de har svårt att få barn pga sjukdom blir gravida bara "han tog fram den ut byxan" och andra vänner som inte varit säkra på om de vill ha barn får barn på första försöket. Jag har faktiskt undvikit en del vänner när de haft spädbarn för jag tyckt det var lite FÖR jobbigt. Men gör som jag sök tröst bland likasinnade på FL.!

Endometrios är när man har livmoderslemhinna även utanför livmodern, i buken. Det kan t.ex. sitta på andra organ. Vid mens släpper även den, så man blöder i buken, vilket brukar innebära väldigt smärtsamma menstruationer. Dock finns det inget direkt samband mellan mängden endometrios och graden av smärta man upplever, en till synes liten mängd kan orsaka extrema smärtor. Det enda sättet att till hundra procent ställa diagnosen är genom titthålsoperation. Det borde finnas ganska mycket information om endometrios på Internet, trots att det är något som läkarna inte vet jättemycket om än. Jag har bl.a. endometrios, och våra läkare säger att man egentligen inte vet så mycket alls. Vissa som har det har lätt att bli gravida, för andra är det väldigt svårt. Än en gång verkar inte mängden vara avgörande. Men endometrios kan skapa ärrbildning, och ärrbildning kan ju skapa sammanväxningar i passagerna. Vet de vad som blockerar dem?

Mrs Sophie: oh ja, jag har undvikit MASSOR av bekanta som fått barn till höger och vänster! Jättejobbig situation, därför har jag berättat som det ligger till för dem som frågat.. jag vill undvika den här skamkänslan av att det är något fel på mej.

Värst var det med min fd "bästa" vän som visste om att vi försökte och hur dåligt jag mådde! Hon ringde mej förra sommaren en kväll och berättade att dem skulle ha smått,  (innan dess hade vi haft dålig kontakt då jag flyttat till en annan stad dessutom ) Jag önskar hon kunde väntat med att berätta det vid ett "bättre" tillfälle. Eg fattar jag inte ens varför hon ringde mej?  Marken försvann under mej, bad henne i stundens hetta ungefär att fara och flyga, bröt ihop totalt och bara grät i fleeeera dagar..bad henne om ursäkt och försökte förklara men hon svarade mej inte ens så.. vi har ingen kontakt efter det. Önskar dem all lycka med sitt nya liv.

Jag önskar bara jag fick tala om för henne nu hur det ligger till och varför jag inte klarade av hennes besked. menmen. sånt händer, vi var nog inte spec bra vänner trots allt... hon gottade sej när jag i förtroende berättade för henne.. det kallar jag yta.

MEN..
Jag har en massa underbara människor omkring mej nu, både privat och i arbetslivet som förstår.. och finns där! För att inte tala om fL =) =)

Jag börjar se ljuset i tunneln.. väntan är väl den jobbigaste biten just nu, annars har detta fört mej o sambon mkt närmare varann! Ett tag så knakade det rejält i fogarna.. pga att det aldrig ville ta sej..jag mådde verkligen dåligt.  

När jag försöker blanda mej i trådarna på svårt att få barn / ivf forum ser det bara ut som ren grekiska i mina ögon =) inte så insatt i FET? ET? ISC...nånting?  osv va de nu betyder ; )

Jag beklagar verkligen, men ge upp ska man inte gora. Trots att det kanns jattesvart sa finns det massor av alternativ.

Jag skulle vilja fraga en sak angaende det dar med stopp i aggledarna, hade eller har ni nagonsin upplevt nagra symptom pa detta? Alltsa nagot tryck i aggstockarna eller sa? Bara nyfiken.
Lycka till, massor av kramar

Jag vet verkligen hur du känner dig. jag fick ett liknande besked för några månder. Skillnaden för oss var dock att vi inte ens skulle lyckas med IVF och därför ej får göra det vaken via landstinget eller privat.

Vet hur du känner med denna CHOCK, ett typ av paradigmskite. Och känner ingen mig exakt i det här med att vakna upp på morgonen och att tanken kommer innan man ens öppnat ögona och man bara inte vill vakna längre för man just blev påmind om verkligheten. 

Men du är inte steril. Det är inte jag heller. Resan till barn kommer bara bli längre och man vet inte i vilken form det blir. men vill man bli föräldrar kommer man bli det i en eller annan form när denna resan är avslutad. Sen är frågan om hur lång den blir... Min resa har nyligen börjat, men tog bom stopp tidigt. En sjukt hemsk chock!:(

Och hur man skall hantera det socialt är också en galen fråga som jag inte kan sluta bearbeta. Lättare att på ett sätt dela med sig, men till vissa kan man ånga att man sagt något i efterhand kankse. PÅ nåt sätt är det så skönt att prata om det för stunden, men jag har bestämt att inte berätta för för många.

Stå på dig! detta är en riktig berochdalbana som jag inte önskar NÅGON. 

Styrkekram till dig 

Kära TS!
För fyra år sedan fick jag, efter flera års försök och en lång utredning, samma besked som du. Totalt stopp i båda äggledarna och ingen chans alls att bli gravida utan IVF. Läkaren verkligen beklagade situationen för oss men lovade att sätta upp oss i IVFkö direkt. Jag gick runt i chock några dagar. Allt som verkat så naturligt tidigare, som att jag såklart skulle ha ett par ungar i framtiden, var plötsligt bara omöjligt.
Jag samlade mig ganska snabbt dock och började fokusera på målet. Detta innebär ju faktiskt äntligen en ärlig chans! Våra ägg och spermier hade ju aldrig fått ses innan!
IVFkön gick väldigt snabbt. Vi bor också i ett län där man bara får ett försök så nu skulle här koncentreras! Behandlingen gick bra. Vi gjorde allt vi förväntades och det var så sjukt spännande att åka iväg på äggplock. De fick ut ynka sex ägg. Endast ETT blev befruktat och överlevde till insättningen. Okej, tänkte jag. Då är detta vår bebis då. Rätt skönt att slippa ha ångest för tio syskon i frysen , skojade vi när vi for hem från kliniken. Jobbigt att inte kunna föda alla liksom...
Jag tänkte att jag var gravid redan från insättningen och tjuvtestade redan en vecka innan datum. Jodå, ett plus! Du må tro att lyckan var fullständig!!!
Hon har precis fyllt tre år nu, vårt guldägg. =)
För att ytterligare spä på ditt hopp så kan jag meddela att jag, "steril" som jag är, fick en liten son PÅ NATURLIG VÄG för snart ett år sedan. =)))) 
Jag känner mig så otroligt välsignad som sitter här med två mirakelbebisar. Tänk om man vetat detta när man kämpade som bäst, år ut och år in.

Detta ska nu alltså bli även DIN verklighet! Jag önskar er all lycka till i jakten på plusset. Tänk positivt, det är ju faktiskt så att ni via IVF ska få till det för kanske första gången! Era små rackare måste ju också få träffas nångång. Hoppas också att behandlingen går bra och att du får må bra. Hör gärna av dig om du behöver någon att ventilera med. 
Stor kram!
 

Herregud. Såg först nu att det var ett år gammalt...................................Sorry.

om man kan inte få barn på naturlig väg vilken hjälp mot barnlöshet kan man få?

Sanella,

www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Behandlingar/Behandlingar-vid-ofrivillig-barnloshet/

PS. Tråden är jättegammal.