Det här med att sätta ett barn i Time Out, kan nån förklara det för mig?

 Då jag har gått på en föräldrakurs så har jag en annan åsikt av detta med timeout..

Jag skickar inte iväg mitt barn utan jag ger den en konsekvens av sin handling.. 
Inget jag tänker sitta här och förklara men för mig är det iallafall så här att en timeout är något man sällan ska ta till ..

Tänk en pyramid och dela upp den i bitar.. den allra minsta biten på toppen är timeout..

Läs boken , döm inte folk som ger timeout ..

time out är inte en konsekvens. det är ett straff. En konsekvens hade vart att barnet fick ont i handen när denne slog sitt syskon.

Och barnet upplever det alltid som att denne blir utfryst.

jag dömer absolut inte folk som använder sig av time out, jag har full förståelse att de flesta gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar och framförallt utifrån sin tro.

Men jag tänker inte hålla med om att Time out är pedagogiskt eller ett bra sätt att lära barn korrekt uppförande.

OM straff och konsekvenser:

(jag citerar FrkJennys rakt av då hon skrev ett sådan fantastiskt bra inlägg)

-------------------------------------------------------------------------------

Det är STOR skillnad mellan straff och konsekvenser, men många har svårt att skilja på dem.

Konsekvenser kan man inte "ge", de händer av sig själv som en ren följd av en viss handling. Häller du ut vatten blir golvet blött, går du ut utan kläder blir du kall, slår du lillebror får lillebror ont.

Funderar man på att "ge en konsekvens" då är det straff man är inne på. Helt enkelt.

Att uppfostra med konsekvenser handlar istället om att synliggöra vilka konsekvenser barnets handlingar skapar (och ens egna och andras handlingar också för den delen). Som vuxen måste man själv vara klar över vilka konsekvenser olika handlingar skapar och vilka man tycker att det är okej om barnet upplever.

Att golvet blir blött och att barnet blir kallt är i regel konsekvenser som är okej och bra att barnet upplever för att lära hur världen fungerar, att lillebror får ont är däremot oacceptabelt.

Varje konsekvens som sker skapar också sina egna konsekvenser; ett blött golv kan bli halt, det kan bli vattenskador etc. En nerkyld människa får minskad motståndskraft mot infektioner - kan bli sjuk. En slagen lillebror kan t.ex. bli rädd för storebror.

I det första och andra exemplet får barnet lära sig om att mildra konsekvenserna och/eller förhindra att vidare konsekvenser skapas. Barnet får en trasa och hjälper till att torka upp det man spillt/hällt ut och barnet går in och hämtar de kläder det behöver för vädret tex.

Den vuxne som utgår från konsekvenspedagogik hjälper till och synliggör hela skeendet och bistår även med den hjälp barnet behöver för att lösa problemet.

Det sista exemplet innebär dessutom att den vuxne kliver in med HELA sitt vuxenansvar: Det barn som inte klarar att hindra sig själv från att slåss behöver någon som hindrar det fram till den dag då barnet själv klarar det.

Den vuxne förhindrar då konsekvensen t.ex. genom att förebygga; genom att se till att barnet inte kommer åt att slåss och att lära barnet agera på andra sätt för att visa sin frustration över lilebror.

Den vuxne mildrar också konsekvenserna genom att ta med storebror i tröstandet av lillebror de gånger de inte lyckats förhindra det; visa att det gör ont, att lillebror är ledsen och modellera sätt att trösta lillebror på/modellera hur man hanterar ledsna medmänniskor.

Allt detta; det man gör för att mildra eller förhindra negativa konsekvenser av barnets handlingar kallas ibland "logiska konsekvenser" men är egentligen mer redskap för att lära barnet se och hantera de riktiga konsekvenserna de själva skapar.

Jaha men när min tvååring nu har kastat en plasttraktor på pappa och ett hårt pussel i huvudet på storasyster fast vi har sagt till på skarpen flera gånger. Vad är då nästa steg? Att jag sitter och håller fast honom så han inte fortsätter? Är det inte bättre att sätta honom i timeout???? Allas barn är ju inte små änglar..

Nu vet inte jag vad "ofta" är, men när jag sagt till flera ggr och det skriks och bråkas endå, så får min dotter gå till sitt rum tills jag hämtat henne (oftast ammat färdigt)

Ta bort alla hårda leksaker. Ta bort frestelsen. Och sitt med vi lek för att aktivt förhindra att situationen ens uppstår. Hållas fast behövs verkligen inte.

En tvååring har dålig impulskontroll och kan inte ta ansvar för sitt beteende, att sätta i skamvrå för nåt de knappt har kontroll över är ansvarslöst och idiotiskt.

Din tvååring slåss inte för att vara elak. Han slåss för att han inte har verktygen att handla annorlunda. Och antagligen bristande språk för att uttrycka sin frustration.

fast kan man alltid sitta med och leka?

givetvis inte, men har man problem med att barnet slåss eller kastar saker så får man vidta åtgärder. Kanske separera ungarna eller ta bort vissa leksaker osv. Förebygga.

Ja men då förstår jag. Du skrev nämligen aldrig att du menade poitiv förstärkning. Jag trodde du menade att det är bättre att använda positivt straff än negativ förstärkning i uppfostringssyfte och det var det jag tyckte var konstigt.

Att positiv förstärkning är överlägset vad gäller inlärning är ju utan tvekan bevisat.

jo precis.

men.... finns det positiva straff?

Jodå. Ett positivt straff är något man tillför (obehag) som får ett beteende att upphöra eller minska. Ett negativt straff är något man tar bort för att få ett beteende att minska.

ok. fast det låter inte vidare positivt.

Ett positivt straff? Om jag slår mina barn när de slänger klossar omkring sig, och genom detta får dem att sluta med det oönskade beteendet, så har jag utdelat ett positit straff?

Du är ett fullkomligt vidrigt kräk som inte borde få vara i samma rum som någons barn. Du vet själv att det inte finns och aldrig kommer att finnas något försvar för dina övergrepp. Skäms kräk!