Problem med att gå ner i arbetstid..

Är det inte så att du enligt jämställdhetslagen har rätt till hjälp från din chef för att helt enkelt vara förälder? Jag har för mig att vår facklige företrädare någon gång nämnt att det finns en paragraf som talar om just detta, men minns inte mer exakt. Googla på jämställdhetslagen. Lycka till!

Kolla här (utdrag ur jämställdhetslagen):

Jag är anställd inom kommunen o jobbar 85% oregelbundet enligt min fasta tjänst.
jag har 4 barn, varav 3 har NPF o ena autism. Hon är extremt oflexibel o det fanns inte en chans i världen att jag skulle orka gå tillbaka till jobbet.
jag var mammaledig under 5 års tid.
Enligt facket så var det min arbetsgivares skyldighet att i den mån det gick se till att jag kunde kombinera arbete o mina barn
Jag blev omplacerad till en förskola där jag jobbar 50% (så mycket jag ville) o har specialtider. 8.30-12.30 varje dag.
Jag har varit tjänstledig från min fasta tjänst sen okt-03 o jobbar nu på dagiset sen aug-08.

Oj, ja tjänstledig var ju vad min fackansvarige ville få till för min del - men där är det helt upp till arbetsgivarens goda vilja och nån sån har jag tyvärr inte sett hos min arbetsgivare. Däremot tog dom upp hur jag ställde mig till att jag möjligen kunde skriva nytt anställningsavtal med dom som sa att jag bara jobbar 70% och att jag därmed inte kunde kräva 100% nån gång i framtiden. Detta pga en eventuell 30% som kanske kunde kräva 100%. Inte för att jag förstår vad skillnaden skulle vara om jag eller den hypotetiska 30% skriver ett sånt avtal. Nu är jag sen igår sjukskriven 100% igen iallafall. Ett oerhört liv på sonen här i morse så jag har ringt skolan och talat om läget då jag inte fick iväg honom. Har ringt Bup, men fick återkomma då ingen var på plats. Ska ringa kommunen och höra hur det går med avlösarservicen och sitter och undrar hur jag ska försörja mig i framtiden då allt i dagens läge känns hopplöst. Min fackansvarige gav rådet att jag ska försöka vara sjukskriven så länge det går och som jag mår så lär det bli ett tag. =( Har funderat på om Bup kan sjukskriva sonen och att man på nåt vis får hjälp med hemundervisning då han är totalt ovillig att gå till skolan men just nu är jag helt rådvill och förtvivlad. Paragrafen i jämnställdhetslagen var toppenbra, ska undersöka den närmare! =)

För att göra allt ännu mer besvärligt för dig så borde du kasta in en ny vårdbidragsansökan, eftersom sonen är mer hemma har du mer extraarbete med honom.

Såg att han äter Ritalin, när får han den på morgonen? Jag träffade ett föräldrapar som hade väldiga problem med sitt ena barn som hade ADD, han gick inte att få upp på morgonen men när de började ge Ritalin kl 04.15 så vaknade han som en näktergal till 07.10 när det var dags att gå upp. Baksidan var ju att det hann gå ur kroppen lagom till att det blev dags för läxor på em. Men de tyckte det var bättre än att behöva försöka få upp honom i 2 timmar varje morgon.

Tänk på om du skriver på en ny anställning så kommer du ha sämmre läge vid ev. uppsägningar vid arbetsbrist.

Haha ja det där med vårdbidraget....det är ju inte ens klart med första vändan där. Blev ju beviljad 1/4 av FK, det tog ca 4 månader innan dom hade jobbat klart med ansökan. Jag överklagade det beslutet (till FK) och fick avslag - dom stod fast vid 1/4 vårdbidrag och 18% i merkostnader. Har överklagat det beslutet till Länsrätten och skickade in papprena dit i december, sista dagen för överklagan var 11:e januari. Länsrätten har ännu till dags datum inte fått in överklagan från FK. Så det har snart gått ett år sen jag först ansökte om vårdbidraget.....tack och lov betalar dom iaf det lilla jag blivit beviljad. Ritalinen får han vid 6 på morgonen när jag fått upp honom. Klart det vore bra om han kunde ta den tidigare, men då skulle jag behöva väcka honom vid 4-5 på morgonen för att få honom att ta den. Iofs värt ett försök nu när jag själv är sjukskriven och hemma på heltid, men vet inte alls hur jag skulle orka med det själv den dagen jag behöver börja jobba igen. Nåja, ska faktiskt göra ett försök i morgon bitti! Alla förslag och tips är ju välkomna =) Får återkomma med resultatet under morgondagen *s*

Åh Little Ms Chatterbox du har nog räddat mitt liv (till en liten del iaf)!! =)
Kanske lite tidigt att ropa 'hej' men jag har provat i 2 dagar nu att väcka sonen vid 5.40 på morgonen och gett honom Ritalin.
Sen har han fått sova klart och jag har väckt honom en timme senare och det har gått jättebra - Jag är SÅ tacksam för tipset!

Jag förberedde honom väl kvällen innan och sa att vi ska prova det här och se om det blir lättare att komma upp, så han var helt med på testet och har själv varit så otroligt stolt här i 2 dagar och sagt "Mamma visst har jag varit duktig som har gått upp direkt på morgonen?" och ikväll sa han "Det går bättre att gå upp nu när jag får min medicin tidigare" =)

Enda lilla smolket i bägaren är att den dagen jag kommer tillbaks och börjar jobba igen så får jag själv gå upp vid 4.30 för att ge honom medicinen men det är det helt klart värt!

SÅ skönt att äntligen få skiva och dela med mig lite om dom positiva sakerna också =)

Hans läkare har ju skrivit ut en 10:a Ritalin som han kan få på eftermiddagen (han får 40 på morgonen), så jag har ju dom om det skulle bli för tufft när den går ur kroppen eller om det är nåt speciellt han ska iväg på (typ skoldisko el nåt).
Känns jättepositivt det här även om jag ska medge att jag var skeptisk i början - trodde nog aldrig att jag skulle lyckas väcka honom ÄNNU tidigare för att ta medicinen  - men där underskattade jag honom faktiskt *s*

Tusen tack, nu är iaf mina mornar lite bättre =)

Cilmi: Jag tror att du har kommit en lång bit på väg nu, utan att du kanske förstått det själv.
Din son, som är en intelligent liten kille (alla "trotsbarn" brukar vara väldigt intelligenta) har nu förstått att det finns sånt som ni tillsammans kommit fram till som faktiskt hjälper er båda i vardagen.
Nu kan du hänvisa till detta och få honom delaktig i resten av hans problem.
När han är på lugnt humör så kan du försiktigt ta upp diskussionen om vad han anser skulle hjälpa honom att tycka att vardagen var lite mindre jobbig.
Glöm inte att det kan vara så att han är väldigt verbal i övrigt, men förmodligen är det så att han har svårt att sätta ord på vad han känner när han blir frustrerad.
Att lära honom att tydligt uttrycka vad han känner genom ord och inte genom handling kan vara lösningen. Men du kan få behöva påminna honom OFTA genom ett vänligt och enkelt :"glöm inte att jag inte kan läsa dina tankar. Du måste berätta vad du vill".

Vi har aldrig haft kontakt med HAB, men däremot BUP.
Min inställning till BUP är att de är bra att ha för att få en diagnos (även om jag inte alltid instämmer exakt med deras diagnoser - man kan ju faktiskt läsa sig till väldigt mycket själv nuförtiden), men i övrigt är de värdelösa. Vi använder dock BUP:s läkare för att få medicin utskriven, men behöver inte längre träffa henne, utan jag bokar bara en telefontid.

Om man var ledig eller sjuk före 2010 (varit sjukskriven en gång en kort period) så sa folk att "företaget stannar inte pga av att du är hemma", men i dagens läge så resonerar nästan ett företag så att det gör det om du är hemma. Dom vibbarna får jag. Känns som att varje företag resonerar som att om det blir nån störning(speciellt vid semestertider eller röda dagar) så stannar företaget som om det vore själva hjärtat i det land man bor i. Som om företaget vore nån slags länk som går av,om man är hemma eller det krockar med semesterplaneringen, så stannar hela sverige i nån slags plötslig död.

Vi har lagar,rätt till saker o ting(änsålänge), men så fort en chef säger nej från första början så måste man slåss för nåt man har rätt till,enligt lag och det i sin tur gör att man blir obekväm. Jag vill inte bråka med min chef för nåt som jag har rätt till, det ska inte gå till så. Jag är småbarnsförälder och vill nu gå ner i tid för att vara mer med mina barn och det blev blankt nej. Vad hände med att värna om familjen? Hur kan man neka nån som har lagen på sin sida att inte få gå ner i tid för att få vara mer med sina barn,sitt blod,ens allt......för mig är det obegripligt.

Det finns bara en sak,en vidrig liten grej som sätter stopp för allt och det är pengar. Hur man än vänder och vrider på allt i dagens läge så handlar allt om pengar....ALLT. Pengar går före välmående och familj idag. 

Vet att denna tråd handlar om barn med svårigheter men jag var bara tvungen att skriva detta om vad jag tycker och tänker om detta vidriga kapitalistsamhälle som bara blir värre och värre speciellt när det kommer till företag. Det ska sparas in på personal men det ska produceras mera. Räcker med att en är sjuk så faller allt. 

Vet hur det är att ha ett barn med diagnos. Har ett bonusbarn som lider av hyperaktivitet och vet hur det är i svåra situationer.