Villet språk ska barnet prata?

Jag pratar bara svenska med mina barn, (eller ja, 99% svenska, ibland blir det lite engelska eftersom vi ar nagonstans da jag behover saga nagot till nan annan pa engelska), och engelska med min man. Det kanns inte det minsta konstigt tycker jag.

Min man kan val inte jattemycket svenska, men det stor mig inte direkt anda. De enda gangerna det kan bli lite komiskt ar vid middagen da jag far saga allt forst pa svenska och sen pa engelska, men det gor inget an sa lange.

For mig ar det valdigt viktigt att mina barn skall kunna svenska, och jag skulle inte noja mig med att de svarade pa engelska nar jag pratar svenska med dem. Det ar nu och nagra ar till jag har pa mig kanns det som, sa kor jag inte nu sa blir det mycket svarare sen. Min dotter har varit valdigt engelsk hittills, och jag jobbar hart med svenskan, och det blir sakta battre. Bada spraken gar verkligen hand i hand, och ju battre hon blir pa engelska desto battre blir hon pa svenska, men om jag inte ar pa henne som en igel om att svara pa svenska, eller prata svenska med mig, sa gor hon inte det, trots att hon kan. Sa for min del ar det tjata, tjata, tjata som galler. Och absolut svenska med barnen och engelska med alla andra.

TS, har du stöd hemifrån så välj att ett av dina språk som gåva till ditt barn. Det är oerhört värdefullt. Svenska eller finska kanske inte spelar så stor roll, ta det du har närmast hjärtat... det är inte ett dugg konsigt att prata ett språk med sitt barn och ha ett annat som familjespråk!

Utan andra i närheten som talar språket och utan hjälp hemifrån (nån som skickar böcker och filmer, pratar i telefon, kommer och hälsar på och som åks och hälsas på) är det dock jättesvårt. Det säger jag av erfarenhet, jag försöker men lär få enspråkiga barn. Jag tycker det är jättetrist!

Jag har inte själv erfarenhet av flerspråkighet men min svåger och hans familj som bor i Equador de har gjort så att han talar svenska med barnen, mamman engelska och hennes familj spanska.
De var och hälsade på i Sverge en månad runt jul och deras son som då under besöket fyllde 4 år var jätteduktig på att förstå allt vi sa och efter lite tid att vänja sig vid att alla pratade svenska så började han även prata svenska med oss. Väldigt duktig och kan lätt byta från svenska till engleska eller spanska beroende på vem han talar med.
Skulle helt klart ge mina barn fler språk om vi hade varit flerspråkiga.

Som svar till Taryn så instämmer jag med många andras råd - Prata ditt eget modersmål med ditt barn, det är en ovärderlig gåva. Det är inget konstigt i om du pratar svenska eller finska (men du behöver bestämma dig för vilket språk du ska använda, det är inte bra att blanda svenska och finska utan bara ett av dem) och att din man pratar engelska med barnet. Barnet kommer på en gång kunna skilja mellan de olika språken. Din baby lyssnar redan på de två olika språken när den ligger i din mage :)

Min erfarenhet är att det landet man ni är i,så kommer barnet när det börjar skolan osv, att välja att prata det språk som man pratar med sina vänner osv..

så jag tror att det språket man vill hålla levande,ska man prata hemma,så får den lära sig det andra ute.

min man ar australensk och jag ar svensk och vi bor i australien. For mig kanns det som en sjalvklarhet att prata svenska med mitt barn (6 manader) aven om det skulle vara "lattare" att prata engelska (da vi pratar engelska med varandra: min man kan inte svenska). Jag kommer alltid prata svenska enbart med min dotter (jag gor det aven om jag ar i sallskap med andra australensiska mammor och min dotter ar for liten for att forsta vad jag sager anda). enda gangen jag sager nagot pa engelska till henne ar om jag ar arg pa min man och vill att hans ak veta att han ar dumihuvdet: "your daddy is an idiot" haha, men det ar den enda gangerna... 

Min mamma jobbar som speciallärare, med inriktning på barn som har ett annat hemspråk än svenska. Hon säger att det viktigaste är att föräldrarna huvudsakligen pratar ett språk de behärskar med barnen. Ibland får hon säga åt föräldrar att sluta prata svenska och återgå till sitt eget språk. Det kan ju tyckas lite avigt, men om förälderns svenska är väldigt knackig får barnen inte rätt känsla för hur språk fungerar och får mycket svårare att lära sig. Vilka språk det är och hur många är mindre viktigt.

 Heh, ja det tror jag med. Jag började undra där ett tag.

Barnvakten kanske pratade sitt eget språk med barnet i hemlighet.

De fallen min mamma menar är när ingen av föräldrarna har svenska som modersmål och har en väldigt låg nivå när det gäller ordförråd och grammatik, men ändå bestämmer att de ska prata svenska med barnen för att de tror det är bra. Det behöver såklart inte vara helt kört för barnen, men de _kan_ få svårare att knäcka koden runt språk.

Det jag egentligen menade med mitt inlägg är att man inte ska oroa sig för att det blir total oreda i barnens hjärnor av flera språk. Det är bättre för språkutvecklingen att höra flera språk pratas (någorlunda) korrekt, än att bara höra ett språk pratas halvtaskigt.