Rädd för att inte få stöd om jag väljer att föda naturligt

Hej,

Är hemskt ledsen för att svaret dröjt men det har varit en helt galen vecka. Mitt bredband pajade, min mobil fungerade inte och tunnelbanan kollapsade J Men ju är jag här för att svara på frågan och jag skruvade just i bredbandet!

Tack för ditt brev. Du tar upp ett otroligt vikigt område och något som jag jobbar med i varje födsel och i varje möte med ett par. Det handlar just om det som står i boken om den öppna förväntan. Att ha en positiv förväntan handlar inte om att låsa sig vid en bild av hur det ska vara för dig/er att föda. Det handlar om att du ska känna dig trygg med att du har både det känslomässiga stöd som du behöver samt de praktiska verktyg för att hantera det som sker.

Målet är att du får stöd i allt det som sker – oavsett vad det är. Där det är dina inre resurser och en önskan att möta dig själv och att utvecklas som är centralt. Att utvecklas har ingen förutbestämd bild eller prestation. Nej, det innebär att du tar ett steg längre än du kanske trodde att du klarade av i studen. Det är det som ger dig styrkan och upplevelsen av kraft. För vissa är det att föda helt naturligt, men för väldigt många innebär det att föda med bedövning. Det centrala är att man har de känslomässiga stöd och de verktyg som hjälper en att hantera värkarna och förlossningen. Man vet ju genom forskning att bedövningen inte avgör om upplevelsen blir positiv eller inte. Så verktygen, boken och det stöd som din man kan ge ska framför allt fokusera på din känslomässiga resa genom förlossningen. Inte på om du ska ta bedövning eller inte.

Det är därför viktigt att ni försöker att ”öppna” er bild av hur förlossningen ska bli och låter det vara en ljus, ren och öppen förväntan. Jag vet att kvinnor kan uppleva sin förlossning oerhört stärkande med bedövning, med komplikationer, med en massa strul och lång tid, om de får det stöd och den hjälp de behöver igenom detta.

Tänk om målet är just detta att se mening i allt som sker och att tillsammans möta det, hantera det och ta er igenom det. Tänk om du får svära, vilja ha bedövning, inte orka, tycka att det är skit, och detta bara är känslor som ni tar er igenom. Tänk om du och bara du får välja om och när du vill ha bedövning. Ingen annan kan avgöra det. Bedövningen kan ha negativa medicinska konsekvenser men man måste ju alltid ställa det i förhållande till dig. Och det är bara du som kan avgöra när du känner att din gräns är nådd. Det är hela upplevelsen som ska tas i beaktning.

1. Så öppna upp upplevelsen. Ta bort förväntan att du ska tycka att det är positivt. Det är inte alls säkert att du kommer att tycka det och man kan faktiskt föda och ibland tycka att det är skit. Men med hjälp av verktygen och stödet tar du dig fram värk för värk.

2. Ha en grundläggande känsla som kanske är att du vill försöka föda naturligt. Men se det samtidigt som din resa och bara din. Bestäm att du får klaga och önska bedövning verbalt utan att det nödvändigtvis betyder att du vill ha en. Säg sedan att du kommer att vara tydlig eller ha en kod när du verkligen nått en inte gräns.

3. Om din önskan är att i respekt försöka utan, underskatta inte betydelsen av att inte ha det för nära dig när det är som jobbigast. Om man har ”godiset” under näsan och någon frågar hela tiden så är det lättare att man tar det innan du nått din gräns. Du vet att du kan få bedövning och inte innan du tar upp det behöver det frågas eller visas.

En massa lycka till! Värme och respekt för dig!!

Susanna

Hej och tack för ditt jättefina svar! Det känns så mycket bättre nu efter att ha pratat mycket mer med min man om att inte ha för mycket föreställningar om hur allt ska gå till rent praktiskt. Vi har skrivit ett till "förlossningsbrev", inte till barnmorskan denna gång utan ett bara för oss där vi tillsammans skrivit ned lite tankar om den mentala biten av förlossningen. Så får vi se vad som händer:)

Känns nu mest förväntansfullt, kom ut bebis!

Stort tack för dina fina ord!