Börja dejta efter separation

Röstade spontant Nej, med respekt för dig som är hans Ex. Men egentligen så är det väl upp till honom men jag kan tycka att det är väldigt lustigt att man redan ef 3v är så desperat att dejta nytt. Hade ni det "dåligt" i erat förhållande,kärlekslöst osv?

Ja det tycker jag, men jag kan absolut förstå din reaktion också. Han borde ha skött det snyggare så att du inte fått veta något.

Ja, det kan man säga att det har varit. Efter hot, elakheter och våld så dör ju kärleken en smula. Även att bli kallad fetto 2 veckor efter förlossning gör ju att man inte är så sexasugen... Men med löfte om att sluta skrika och vara våldsam, så kom vi gemensamt fram till att vi skulle försöka grejja detta ändå. Men det funkar ju inte heller.

Ja. I och med att han har flyttat ut så har du ingen rätt att ha synpunkter på huruvida han dejtar eller inte. Du kan givetvis tycka vad du vill om det, och det är kanske inte så snyggt, men det är inget du har något att göra med längre.

Ja, har man separerat så har man. I mitt fall började min separation långt innan jag flyttade ut, så när jag väl flyttade ut så började jag dejta ganska snart. Dock inte så barnen är inblandade och jag träffade en person nästan direkt, och han håller jag fortfarande ihop med. 2 år efter separationen.

Jag och min sambo håller på att separera och vi har gjort en överens kommelse om att inte träffa nån så länge jag bor här (flyttar om en vecka med dottern, 7 mån)
Jag accepterar att efter vi har separerat så får han göra som han vill, men jag har tydligt sagt att jag inte vill veta om han träffar nån och jag ska inte berätta om jag träffar nån. Känns bäst så.

ni är separerade du far dejta han far dejta.
ni kan knulla er bla om ni vill ni är inget par längre. och du har inga rättigheter att bestäma vad och med vem han gjör vad. och han har inga rättigheter att bestäma vad du gjör pa din fritid.

varför ska man halla pa och bestämma saker at varandra när man faktiskt inte är tillsammans längre?

Jag kan varken svara ja eller nej känner jag. Du har fått de klassiska FL-utropen om att "du inte har någon rätt att..." Självklart kan du eller andra inte bestämma om någon annan (i detta fall ditt ex) ska dejta eller inte. Men helt ärligt tror jag inte att du var ute efter att bestämma det heller.

Är det ok? Det är ju en fråga det inte finns något entydigt svar på. Ok enligt vem eller vad? Det går som sagt inte att hindra eller stoppa. Även om många säkert tycker att tre veckor är rätt kort tid.

Att det bara gått tre veckor sedan ni separerade kan man ju fundera lite kring - varför han redan dejtar. För att han blev färdig med er relation för längre sedan?  För att er relation inte betydde något på djupet för honom? För att han krisar och vill kolla sitt "värde på marknaden"? För att han försöker hitta tillbaka till livet före barn? Ja man kan säkert komma på massor med mer.

MEN att försöka förstå honom är väl inte högsta prio nu kanske. Det låter som att det var väldigt bra för dig att ni inte fortsätter med er relation eftersom han behandlade dig så illa. Du är värd så mycket bättre! Min erfarenhet är att livet efter en separation blir mycket lättare när man slipper tyngden av att bli illa behandlad och slipper vara oälskad. Det kostar mer att leva med någon som inte älskare en än det gör att leva utan någon som älskar en - om du förstår hur jag menar.

Det som låter som en utmaning här är hur ni ska komma överens i föräldraskapet. Och på vilket sätt ditt ex tänker utöva sitt pappaskap. Du kan ta kontakt med familjerätten och be om att få koma på samarbetssamtal. Först kanske du ska ha ett individuellt samtal så att du får chans att berätta lite hur er relation har varit. Hur gärna man kanske önskar att man kunde starta från noll när man ska vara föräldrar som separerade så lär det vara svårt om man utsatts för våld/hot/påhopp. Det är viktigt att de får veta det eftersom det ritar om kartan litegrann.   

Hur kom jag till familjerättsfrågor i denna tråd? Genom att det har hänt förr att pappor när de träffar en ny vill bevisa sig inför sin nya partner och leka mamma-pappa-barn. När det passar.

Mei: Tack för att du tog dig tid att ge sådant eftertänksamt svar på min "fråga". Absolut är det så att vi alla har olika erfarenheter och därmed åsikter, samt att det finns mååånga anledningar till att han går vidare såhär fort. Det som från min sida är så svårt att släppa är ju att vi "skulle bli en familj". Han skulle växa upp så fort bebisen ploppat ut, och insett mitt värde. Absolut INGET av det har hänt, och då kan man ju även fråga sig hur djup kärleken var från hans sida. Jag har i stort sett aldrig känt att jag haft ett värde för honom.

Familjerätten är kontaktad, och har fått en tid. Skall dock ringa och be om en snabbare tid, då vi inte kan kommunicera pga att han är så fruktansvärt omogen och skyller sina utbrott på mig.