Namnbyte

Vi körde med nya namnet från första dan. Det har funkat fin fint.
Trollet annamande sitt namn direkt.

Vi använde bara hans ursprungsnamn då vi vistades hos fosterfamiljen.
Men då vi fick ta han i vår vård så var det direkt hans nya namn. Först så kollade han lite konstigt på oss,,,men hörde att det var han som vi ropade på.

Så sluta använd hans "gamla" namn om ni inte vill att han ska tilltalas det.

Ibland har jag testat trollet och sagt hans ursprungsnamn,, då blir han skitarg å säger NÄÄ NÄÄÄ! SLUTA!!

Tror bara att ditt barn blir förvirrad om du använder han gamla tilltalsnamn.
Det ger sig ska du se.

Från början använde jag hennes vietnamesiska namn och övergick successivt till det jag valt åt henne. Ett tag använde alla det vietnamesiska men nu tror jag de allra flesta övergått till det nya och hon lyssnar till det. Hon är 18 månader nu, var 10 när vi kom hem. Jag var oxå i valet och kvalet att bara använda det vietnamesiska och stunta i namnändringen, men sedan jag hört mig för med vuxna adopterade har jag förståt att det varit ganska viktigt att få ett namn av sina adoptivföräldrar.

Jag har valt att använda båda namnen till min dotter - hennes vietnamesiska och det svenska. Nu när hon börjat prata så säger hon själv sitt svenska...

Jag skulle ha jättesvårt att bara byta rakt av när ert lilla barn så tydligt visar att hen identifierar sig med sitt ursprungsnamn. Jag skulle nog fortsätta att använda båda namnen och se hon hen anammar det nya. Om inte - ja då skulle barnet få heta sitt ursprungsnamn även om det var krångligt.

Jag har också tänkt på det här med namnbytet... vi ska också ändra namn på vårt barn men kommer att göra det gradvis, får se om det är rätt sätt.

Däremot undrar jag NÄR man byter namnet officiellt. För till adoptionsresan beställer man ju biljetter i barnets namn - men vilket namn? Det ursprungliga?

Och hur göra i kontakten med svenska myndigheter när man kommer hem? När byts namnet?

Tack för svaren. Skönt att höra lite hur andra tänker.

Blivande a-mor: Grattis till att vara på väg, oavsett hur långt du har kvar på din resa. Hoppas ni snart har ert barn i famnen!

När det gäller namnet så behöver det vara samma namn på flygbiljetterna som i passet och där står ju barnets ursprungsnamn. Vad gäller svenska myndigheter vet jag bara hur det fungerar när adoptionen ska igenom i tingsrätten här för att gälla i Sverige också, dvs när det är en sk svag adoption. Det var det i vårt fall. 

För att namnändring ska kunna göras krävs att man är vårdnadshavare till barnet och det blir man i inte förrän adoptionen är godkänd i tingsrätten. Först då kan man ansöka om namnändring. I väntan på det kan man ju kalla barnet vid det nya namnet men i alla myndighetskontakter är det ursprungsnamnet som används eftersom det är det som står i folkbokföringen. Bland det första man gör när man kommer hem är ju att gå till Skatteverket för att folkbokföra sitt barn och få person-nummer. Det folkbokförs då under det namn som står i passet. Nu när vår adoption är godkänd i tingsrätten har vårt barn fått vårt efternamn men har kvar sitt ursprungs-förnamn. Om jag inte har fel för mig så kan man vid adoption inte ta bort ursprungsnamnet utan det blir ett extra förnamn. Man byter sedan tilltalsnamn och det blir det nya namnet... Rätta mig någon, om jag har fel... 

Lycka till med allt!

Vi körde med landets smeknamn och ursprungsnamn, och det svenska som vi valt la vi till lite då och då. Vårt barn var 2 år vid ankomst. När de är så pass stora bör man tycker jag respektera barnets vilja, vara följsam. Efter nån månad började vårt barn att kalla sig själv det svenska namnet, ville inte alls att vi skulla använda nåt av de från landet och sen efter 9 månader använder vi landets namn (svårutalat, ja) lite då och då och det gillas. I alla papper står två svenska namn först sedan tre ursprungsnamn och mitt efternamn . Kärt barn har MÅNGA namn, utöver Gullunge.

Ni har ju inte varit hemma så länge, ni kan köra med det barnet vill även om det står det svenska sen på dagis mm, ni behöver ju inte bestämma nu vad han ska heta framöver. Tycker dagiskompisarna att det är svårt kommer de att hitta på något liknande till honom. Hört om barn som själva valt att använda sitt landsnamn hemma och det svenska på skolan. I detta kaos med allt nytt för honom skulle jag i ert fall bara kalla honom det som är positivt för honom och kanske leka in namnet senare, när det inte längre är laddat för honom.

Nu efter ytterligare en månad har vår älskling börjat använda sitt nya svenska namn mer och mer. Kallar sig själv för det spontant. Känns som att h*n håller på att svitscha över så sakteliga. Vi använder fortfarande båda namnen och tycker att det känns bra, men använder det svenska namnet lite oftare nu än innan. Det får liksom växa in i den takt som passar h*****

Min mans systerdotter var 1,5 när hon kom, och vi har alla kallat henne för samma smeknamn som hon kallades på barnhemmet fram tills för några månader sedan (hon är 6 år nu). NU vill hon absolut kallas för sitt svenska namn, och absolut inte smeknamnet.

Vad är det som får människor till att byta namn? Finns säkert tusen anledningar. Men är det så att vissa helt enkelt vill ha ett namn som sticker ut i mängden

Vad är det som får människor till att byta namn? Finns säkert tusen anledningar. Men är det så att vissa helt enkelt vill ha ett namn som sticker ut i mängden

Gud vad hemskt att ta ett så gammal barn från sitt land, barnet kan troligtvis inte språket heller och nu ska ni byta namn på barnet.  Det är inte ett husdjur. 

Glinda från Oz skrev 2021-06-06 18:19:42 följande:

Gud vad hemskt att ta ett så gammal barn från sitt land, barnet kan troligtvis inte språket heller och nu ska ni byta namn på barnet.  Det är inte ett husdjur. 

Nej barnet kan inte språket o det är svårare o tar längre tid o kräver mycket mer från adoptivföräldrarna när barnet är lite äldre menatt få komma till en egen familj  att få känna att du är älskad och efterlängtad istället för att få växa upp på ett barnhem där du mer eller mindre blir utslängd när du anses vuxen, lite eller ingen chans till att få en bra utbildning  mm är 9 av 10 gånger låååångt bättre ändå ! 

och att byta ett namn så att barnet får ett namn som är lätt för alla omkring att uttala är sällan särskilt traumatiskt… de adoptivbarn jag känner har alla kvar sitt ursprungsnamn som ett andra namn …ingen av dem har valt att byta som vuxen från sitt svenska namn..alla känner till sin historia så gott det går, någon har varit tillbaka o besökt barnhem …någon  planerar att göra det o en bryr sig inte alls just nu…
Att ha ett namn som passar in med föräldrarnas o kompisarnas namn är viktigt i vissa åldrar  ..och underlättar också för barnet att känna att hen verkligen hör hemma här ..är en del av familjen..samhörigheten som är så viktig 

Det kräver framförallt mycket av barnet och blir lätt ett trauma för livet. Barnet kan istället få stanna i landet och få hjälp där. Barnhem som exempelvis SOS barnbyar har ger utbildning och barn blir absolut inte utslängda därifrån. Det går och att hjälpa familjer så de kan behålla sina barn, något som ofta inte är möjligt pga stigma och av ekonomiska skäl eller adopteras inom landet. Att adoptera är inte välgörenhet, många barn stjäls eller köps (med pengar) från föräldrar som vill behålla dem. 

Klart det är traumatiskt att slitas från sitt land, sin kultur och inte ens få behålla sitt namn. Folk får väl lära sig, precis som vi gör med invandrare eller tycker du att de ska tvingas byta namn också? Kan vi lära oss att uttala och stava till daenerys targaryen kan vi också lära oss utländska namn. Oftast får inte barn ett liknande namn heller utan något helt annat.