Skulle du leva på existensminimum i 5 år om du hjälpte någon annan?

Man får anpassa sig. De som lever på soc får inga pengar till räkningar förutom en viss summa för el, använder du mer el än du "borde" enligt normen får du inte så det täcker hela räkningen. Har du andra räkningar så får du inga pengar alls för dem.

Ja och hyran får man ju för, om de inte tycker att man bor för dyrt/stort då får man flytta.

Jaha, då betalas alltså vissa räkningar utöver de pengar man får. Det blev väl lite OT det här, men jag blev nyfiken på hur det funkar

De utgifter du får betalda är hyra, vatten, el, förskola, a-kassa och receptbelagd medicin och läkarvård förutsatt att du kan visa kvitto såklart.
Sen får du en klumpsumma som ska räcka till telefon, tv/tidning, kläder, hygien och lite sånt.
Ytterligare en bit som beräknar mat per person.

Du är skyldig att söka alla tänkbara bidrag du har rätt till, och alla pengar du får in dras av från normen. Tanken är att man såklart ska få så lite från soc som möjligt.

Det blir lite pengar, men det går helt klart att leva på om man inte har allt för hög standard.

Kanske elakt att säga, men då låter det ju faktiskt inte så illa ändå. Hade säkert haft bättre ekonomi om jag levt på soc än vad jag har nu med FP då

Uppenbarligen inte, eftersom jag inte gör det...

jag är nog ganska nära iofs, men nja, existensminimum är det inte.

Nej... i så fall hade jag väl gjort det redan... 

Nej, det är inte illa. Jag levde på soc en period då jag var 18 år och flyttade hemifrån av olika anledningar. När jag väl började jobba så hade jag det dåligare ställt en period än vad jag hade när jag fick socialbidrag.

Du kan ju fundera på den här frågan istället. Om du hade chansen att dra in några tusen mer i månaden än du redan gör, skulle du då göra det och sen ge alla de pengarna till välgörenhet? I fem år, innan du sjäv tog ett korvöre av de extra pengarna.

Tveksamt. Som det är nu så kan jag inte avvara ett öre och några tusen till i månaden hade suttit fint för vår ekonomi kan jag säga. Jag är inte så mycket för välgörenhet.

Men alltså vad är det för bisarr fråga? Hur många skulle sälja villan (många miljoner att hämta där!), lämna tillbaka bilen och skicka det mesta av sin lön till Afrika för att själv leva på svältgränsen. 

Då jag redan vuxit upp under existenminimum och levt majoriteten av livet så så är jag bekant med hur det är.

Men spenderar pengar på "skräp"(saker vi inte behöver) gör väl de flesta i Sverige?
Jag och mina vänner sponsrar olika organisationer, rödakorset, bris mf.
Samtidigt shoppar vi över vårt fysiska behov av kläder, väskor, skor, leksaker osv.

Jag har iaf aldrig kunnat göra det. Varken välgörenhet eller shoppande har rymts inom min ekonomiska buffert.

Nej, alla kan inte göra det. Men den stora massa tror jag ändå har möjlighet att spara eller spendera på onödiga saker.
Jag har inte vuxit upp i lyx, min mamma är konstnär, pappa jobbade som lärarvikarie och på bibliotek när jag var liten. Vi hade inte mycket pengar, men jag har aldrig saknat något och vi hade säkert kunnat dra in på mer saker om vi verkligen försökt.

Nej, i så fall hade jag väl redan levt på existensminimum och skänkt allt överskott....