Hur många har du berättat om din(a) abort(er) för?

ha ha det later jobbigt! jag har tydligen missat hela grejen
har aldrig ens funderat över att nagon skulle ta illa upp över att jag väljer att vara öpen om att jag gjort en abort.
jag kan därimot första att det inte är nagot som man vill prata om eller ska behöva diskutera om man inte vill det.

Har själv aldrig gjort någon abort men jag har en bekant som tar varje tillfälle hon får för att berätta att hon minsann har gjort 5 aborter och fortfarande är lika fertil. Ganska smaklöst "skryt" enligt mig.

men varför skulle det vara skryt?

Frågar någon så svarar jag. Om ämnet kommer upp så brukar jag säga att jag också gjort abort. Och att jag inte har dåligt samvete, inte känner mig ledsen över det eller har haft några fysiska men av det.  Eftersom det är sånt som folk ofta tror.

Jag vet inte riktigt vilka som vet, det är ju ett antal år sedan och det är ju inte jätteofta som vi diskuterar det på jobbet direkt.

Jag har gjort flera aborter.

Jag berättar om det så fort jag får möjlighet, mest för att uppmärksamma människor på de myter som florerar runt att göra abort.
Sjukvården svarar ofta undanglidande på frågor kring hälsoaspekterna vid abort, kanske är de rädda att antalet aborter ska skjuta genom taket om kvinnor inte längre är rädda  att aborterna ska göra dom sterila...

Min önskan är att antalet säkra aborter ökar med minst 20 miljoner ingrepp varje år (gärna fler)

Det sista alternativet. Jag ser ingen anledning att hemlighålla det om ämnet kommer upp i en diskussion. De enda jag känner att jag vill hålla det lite hemligt för är mina barn, åtminstone tills de blir större.

Kommer ämnet upp så berättar jag om det känns befogat och tillför något i diskussionen. Har även skrivit om det på min blogg, men är skapligt anonym där. Tycker inte att det är någonting att skämmas över eller något som jag tvunget måste dölja.
Däremot blev jag sur när en nära väninnan drog upp det på en återträff med gymnasieklassen. Aborten skedde efter gymnasiet och de hon sa det inför har jag inte haft kontakt med sedan vi gick ut. Hon råkade bara säga det när samtalsämnet graviditeter/barn dök upp. Kändes onödigt och ska det nämnas så är det av mig och ingen annan.

Pemmel: ja det var ju en lite annan sak att berätta om andras aborter när personen ifråga är med! Sa hon det med någon baktanke (att hon tyckte det var fel av dig tex) eller var det bara oförsiktigt?

Stårschan: det där med barn är ju intressant. Vid vilken ålder tycker du att de är redo att få veta?

När de är stora nog att ha slutat önska småsyskon, och slutar snegla på min tjocka mage och försöka övertyga mig om att det nog är en bäbis därinne... Eller när de blir könsmogna, och sådana här frågor dyker upp. Om vi säger så här - jag kommer att berätta om de frågar. Om de inte frågar så kommer jag inte att berätta det om jag inte tycker att det finns anledning. Det känns i dagsläget svårt att förklara för en sexåring att jag gjorde abort för att jag verkligen inte vill ha fler barn, utan att riskera att hon känner sig misslyckad, enligt principen "Är jag så besvärlig att mamma inte tycker om barn längre?"

Stårschan: ja, det låter ju som ett vettigt resonemang. Hade det känts annorlundaom du gjort aborten innan du fick barn och skälet hade varit att du var för ung?
Vid vilken ålder förstår man vad abort innebär egentligen? När börjar man prata om sånt i skolan t ex? Jag minns inte alls för egen del...

har för mig att det var i samma veva som p piller kom pa tal. altsa om man själv skulle skaffa p piller typ 15 ar. innan det viste man väll att det gick att gjöra abort och säkert vad det inebar men det var nog inget jag reflekterade över i större utsträckning

Jag gjorde min abort som 18 åring och ville då inte att mer än pappan, min familj och mina två bästa vänner skulle veta om det.. Men på fyllan och villan var det en av mina bästa vänner som berättade det för största skvallerbyttan och hela min omgivning fick reda på det... Detta var såklart inte roligt, och jag mådde dåligt av det eftersom jag visste att ALLA pratade om det bakom min rygg, men ingen vågade säga ngt till mig... SJälv aborten mådde jag inte dåligt av, men detta skit snack!!

Idag har jag inga problem att berätta om min abort om ämnet kommer upp! Det är ingenting jag skäms för och jag tycker att människor som tycker jag är "dum i huvvet" för att ha gjort en abort inte vet vad de talar om.
Och jag håller med Pemmel att ska det nämnas är det JAG som ska berätta det, ingen annan.

Jag tror det var oförsiktighet, hon såg ganska snopen ut när hon fick förvånade blickar från klasskamraterna ungefär som att hon inte mindes att det var så nyligen att de inte kan ha hört om det tidigare.
har inte fått uppfattningen tidigare att hon skulle vara mot aborter även om hon kan vara lite konservativ på andra punkter ibland.