liv efter detta eller ej?

min vision är att alla mina nära och kära sitter där uppe i himlen och umgås.. låter fjantigt men jag känner så.. lättare att hantera det som du säger blåbärssaft

Jag tror på att det finns ett annat liv efter döden, ja. Men sedan vad det är för liv har jag ingen aning om. Men det finns ju andar (enligt mig) så nog lever vår själ vidare...

Jag hoppas på någon form av liv efter döden, hur än i hela fridens dar ett sådant skulle kunna existera, men jag ser ingen som helst anledning att tro att döden är något annat än absolut. Det ligger inte för mig att tro på saker enkom för att verkligheten inte stämmer överens med mina förhoppningar.

Jag vill verkligen tro att det finns ett liv efter detta, det har jag trott och hoppats på sedan jag var 4,5 år då min mamma dog. Jag brukade prata med henne på kvällarna och säga att vi ses när jag blir gammal och dör. Känslan av att jag någon gång skulle få träffa min mamma igen hjälpte mig en del i sorgen...

Nej det är ju det oxå.. hur det livet ser ut

Det behöver inte finnas en mening med livet precis som det inte behöver finnas en mening i att solen går upp varje dag.

Förmodligen inte, men jag hoppas att det gör det och jag hoppas att det livet ser ut som något jag fick berättat för mig när jag var liten, nämligen att man när man dör får svar på alla frågor. Ingenting är längre okänt och man vet helt enkelt allt. Det vore "nirvana" för mig.

Jag hoppas och tror det...

Jag vill inte tro att mitt barn jag förlorat bara slutade existera... Jag vill inte tro att pappa bara försvann och så fanns han inte mer på något vis... Jag vill tro att pappa tar hand om mitt barn tills det blir dags för mig att komma dit där dom är... Och att jag då får krama om dom båda och aldrig skiljas från dom mer...

Om det ställe dom finns på har något namn vet jag inte men då jag i min bakgrund har en kristen tro så får jag väl kalla den platsen himlen...

Jag tror inte på något efterliv, och just pga det försöker jag njuta och hitta lycka i det liv jag lever nu. Det behöver inte finnas någon djupare mening än att jag ska trivas nu och inte behöva ångra något när livet börjar närma sig slutet.

Men att tro på ett liv efter detta och att leva fullt ut nu tar inte ut varandra för min del...

Jag lever ett fullt liv på alla sätt och vis - Jag njuter, jag skrattar, jag gråter, jag slappar, jag skriker, jag ler lite i smyg.... Ja, jag gör allt... Och jag ångrar ingenting jag varit med om... Vissa saker kan kännas piss att ha upplevt och vissa saker har varit korkade att göra... Men dom har format mig och då kan jag ju inte ångra dom...

Men jag tror iaf att det finns något efter detta iaf.... För mig så är det inte svart eller vitt... Det finns många gråzoner...

Man kan ju leva i nuet och ändå tro på något efter nuet

Absolut, jag var nog påverkad av en annan diskussion, då jag hävdade att det kan vara dumt att leva sitt liv med förutsättningen att man ska få skörda sina framgångar i efterlivet, om det innebär att man inte kan uppleva full njutning i jordelivet.
Det känns en aning bortkastat om det skulle visa sig att himlen inte finns.

absolut, man ska leva jordelivet fullt ut!!

puffar 

Jag har upplevt många okulta saker i mitt liv + fått mycke bekräftat på annat sätt ,vet 100% att inget av de jag sätt och hört har en naturlig förklaring som vetenskapen vill kalla de,de är nog naturliga förklaringen på livet efter de här skulle jag vilja säga då...

Ibland är jag rädd att jag har fel,ibland blir jag väldigt ledsen när jag tvivlar på min tro men jag tror oftast på de jag fått bekräftat för mig själv... men vad som händer efter de här vet jag inte,kan va som han Edward som talar med andar för publik beskriver de.

läs de här Ts http://hem.fyristorg.com/teosofi/Teosofilaror/Spiritualism/Den_spiritualistiska_bilden_av_livet_efter_detta.htm

Väldigt spännande text

Ja det finns liv både före och efter döden, men inte i den fysiska form vi har här. Däremot återföds vi och får på det viset åter möjligheten till fysisk form.

Fattar inte vad du mena med de du skrev, du skriver att man inte får fysisk form och sen skriver du ändå att man får möjligheten? vem ger en möjligheten då?

Det är inte min uppgift att missionera här på något sätt. Så jag nöjer mig med citatet "Den som söker finner"