Platano skrev 2010-04-17 07:32:57 följande:
Har lagt frågorna under "språk" men kom på att det nog är bättre i denna delen på forumet, eftersom här nog finns fler föräldrar till flerspråkiga barn. Jag undrar dels för att jag väntar ett barn som kommer att bli minst tvåspråkigt, men även för att jag har en skoluppgift där jag har valt just ämnet flerspråkiga barn och hade behövt lite riktiga erfarenheter om ämnet (Jag kommer självklart inte skriva ut er identitet i uppsatsen eller något annat som kan vara negativt) Vill ni inte att jag tar med era svar så säg till!
1. Vilka språk pratar ni hemma?
2. Behärskar barnet/barnen språken lika bra?
3. Hur gör ni för att lära barnet/barnet språken? (skola, ni lärde själva ut, Osv..)
4. Lärde ert/era barn sig att prata senare än icke flerspråkiga barn?
Tack på förhand!
1. Engelska (gemensamt sprak for mig och min man, men vi talar inte engelska MED var son hemma), svenska (jag med sonen), franska (pappan med sonen). Vi bor i Frankrike, tidigare i England.
2. Franskan ar hans starkaste sprak, antagligen for att han gatt pa franskt dagis och fransk forskola och aven haft mycket tid med fransk farmor och kusiner. Han forstar all svenska och svarar pa svenska om jag insisterar, ofta anvander han svenska ord i "fransk" grammatik. Han forstar aven engelskan (vi har stort engelsksprakigt umgange) men anvander bara nagra fa ord pa engelska i talet. .
3. Prata, prata, prata. Jag anvander svenska i alla situationer nar jag talar direkt med honom. Sen laser vi bocker, ser svenska DVD-filmer etc. Jag och min man anvander alltid vara respektive sprak i direkt tilltal till honom, aven om vi talar engelska sinsemellan (jag kan ocksa franska, min man ingen svenska, men medvetet anvander jag inte franskan i konversation med sonen). Jag kanner inte sa manga svenskar har, som inte ocksa kan franska. Om min son traffar andra svenska barn har sa kan de oftast franska ocksa och sa slutar det med att de pratar franska sinsemellan anda! Jag brukar saga till svenskar, som familjen i Sverige, som inte forstar vad han sager pa franska att bara saga det till honom och fraga (pa svenska) vad han menar. Da brukar han oftast forklara sig pa svenska ocksa, nar han inser att personen i fraga inte kan franska. Vi funderar ni pa att han ska borja i en internationell skola med svensk sektion. Engelskan ar jag inte inte alls orolig for, den kommer han att snappa upp anda eftersom det ar ett sa stort sprak, men om jag inte pushar svenskan fran tidig alder kommer den nog aldrig att rota sig eftersom den inte ar sa "anvandbar"...
4. Nej, han var nog ganska i fas med normal utveckling iforhallande till nar han borjade prata. Mojligtvis tog det langre tid att fa till "langre" och mer korrekta meningar pa de olika spraken, att separera dem korrekt. Men sen hade han ju ocksa tre sprak och dess ordforrad att lara sig sa det borde ju ta lite langre tid att bena upp...