Är en nära relation med föräldrar dåligt?

Håller helt med. Jag har också en liknande relation med mina föräldrar, är också nyheter.

De kanske är avundsjuka? Jag tycker det låter jättemysigt, en sån relation skulle nog många vilja ha till sina föräldrar.

Inte jag heller, har oxå en nära relation med mina föräldrar och maken med sina, jag pratar med mina föräldrar i princip dagligen. Ingen som lyft ögonbrynen dock, många av mina vänner pratar med sina föräldrar ofta oxå. Tycker det är konstigare åt andra hållet istället.

Jag har också en nära relation med mina familjemedlemmar (mamma, pappa och syster). Vi pratar ofta i telefon och hör av oss på ett eller annat sätt.
Däremot bor i långt ifrån varandra så träffas gör vi inte lika ofta som vi skulle vilja.
Jag och min familj har alltid haft en nära relation, och jag vet att under min tonårsperiod var mina vänner avundsjuka på mig eftersom jag gjorde så mycket kul med mina föräldrar (semesterresor, museum, bio osv).

Jag tycker att jag klippt navelstängen, jag flyttade 55 mil norrut för 12 år sedan, min syster flyttade ungefär lika långt för ett par år sedan.. hon bor ca 25 mil från mig..
Vi trivs ihop, vi har likande intressen allesammans, varför då inte semestra tillsammans?

Inget alls fel med det. Jag har en nära relation med mina föräldrar. Och i år igen ska vi åka på semester till kreta. Fast i år åker min sambo med också. Jag har även när relation med min sambos föräldrar som man åker till minst en gång i veckan. Jag tycker det är väldigt viktigt med nära relationer till båda sina o svär föräldrar.

Det låter precis som min relation till mina föräldrar. Jag tror helt enkelt att de som inte har en god relation till sina föräldrar kan förstå att man umgås mycket för att man har så roligt ihop och inte för att man måste eller inte vågar/kan något annat.

Jag bodde utomlands i många år direkt efter gymnasiet och då sågs vi bara 1-2 gånger om året och pratade någon gång i veckan. Då under frigörelseåren kändes det rätt lagom men när jag väl flyttade hem så blev min och mammas relation bara starkare. Hon är idag en av mina bästa vänner och det är jag väldigt glad för.

Min man hade i princip ingen kontakt alls med sin pappa när vi träffades (hans mamma är död), men sedan vi köpte hus relativt nära där han bor så har de byggt upp en stark relation igen ute i vår trädgård som de båda brinner för. Nu ses de flera gånger i veckan och min man tycker att det är väldigt kul att de har hittat tillbaka till varandra.

Nära familjeband är ju underbara, för mig låter det lite onaturligt att klippa av dem bara för att man fyller 18. Då måste man ju ha misslyckats lite i sitt föräldraskap.

Avundsjuka, ja, kanske.

Det är i alla fall kul att höra att andra också har samma typ av relations om jag har till mina föräldrar. Ibland känner jag mig nästan lite som en alien

Hm. Det jag kan tänka mig är att det nog är ganska påfrestande att leva tillsammans med en människa som vill umgås så mycket med sina föräldrar. Som partner skulle jag känna mig mindre värd, och lite bortvald, faktiskt. Även om det är helt OK för din partner så dömer ju de flesta utifrån vilken typ av föräldrar de själva har (eller hur svärföräldrarna är), och för många skulle det då kännas som ett mardrömslikt scenario.

Jag tycker du låter helt normal, jag. Och ja, jag tycker nog jag har en hyfsat nära relation till min mor, vi talas vid nästan varje dag, ses när tillfälle ges och det är jätteroligt att åka på semester ihop. Min man pratar nästan lika ofta med sin mor och sin bror.

Jag tycker det låter som en sund relation.

jag har en jättenära relation till mamma och igår överraskade min man mig med att hämta hem henne till oss :D hon har inget körkort så vi får ofta nöja oss med telefonen

umgås mkt med mina syskon också och min ma nhar samma band till sin familj.

Jag umgås även med hans familj utan honom och tvärtom och jag tycker det är jätteviktigt att ha en nära familjerelation...de är ju bara de som alltid finns oss närmast och som alltid funnits där.

Tror vi båda resonerar så efter att jag inte har nån kontakt med min pappa och min mnas bror tog livet av sig...familjen är otroligt viktig

Med mina föräldrar pratar jag ungefär 1-2 ggr/veckan, och nu när vi bor nära igen så försöker vi träffas iaf varannan eller var tredje vecka. Vi gör en hel del saker ihop, och firar många högtider ihop etc. Vi gillar varann och har kul, men har en vuxen relation!

...

Man kan mycket väl ha en nära relation med sina föräldrar och ändå "Klippt navelsträngen"!

Att inte ha "Klippt navelsträngen" handlar om att inte ha några gränser mellan sitt privat/familjeliv och med sina föräldrar, att inte kunna ta ett eget beslut utan att "fråga mamma" eller inte kunna stå upp för sin partner eller sig själv vid behov.

Om man har mamma som tex går hem till dig och möblerar/tvättar/kollar i byrålådorna, och du antingen inget säger eller uppmuntrar det, trots att det stör ditt eget familjeliv och din partner så har man inte k.n.
Om man har bestämt något ihop med sin partner och sedan efter ett telefonsamtal med pappa plötsligt bara ändrar sig utan att ha vettig grund för det utan bara går efter vad "Pappa säger".
Osv.
Om man låter sina föräldrar behanda en som en tolvåring som ska mjäkas, gullas och curlas.

Men att prata ofta och gärna men ändå ha en vuxen relation? Det är knappast något fel i det!!

Jag tycker det är beundransvärt att ha en nära relation till sin familj. Dock vet jag att många i min ålder tycker att familjen, och speciellt föräldrar är pest och pina. Kanske har jag fått en annan syn på saken eftersom jag förlorade min mor när jag var 12, och min far när jag var 23. Skit i vad andra säger och var GLAD över att du har en bra relation med dina föräldrar!

Jag tycker att det låter lite märkligt, men jag är inte avundsjuk. Anledningen till att jag direkt tycker att det känns "konstigt" är för att jag föreställer mig hur det vore om JAG hade så mycket kontakt med min familj, och det skulle kännas väldigt påklistrat och onaturligt. Men jag förstår ju att andra uppenbarligen har andra sorts relationer med sin familj, och så länge de är nöjda är det väl jättebra? Själv önskar jag oftare att jag hade lite bättre relation till min familj.

Personligen tycker jag det är underbart skönt att min mamma slutat ringa mig tre-fyra gånger per dag. Hon har fram tills för ett halvår sedan gjort det VARJE JÄVLA DAG sedan det att jag som 20-åring flyttade hemifrån (vilket är 18 år sen snart).

Och jag tycker det är extrmt jobbigt med föräldrar eller svärföräldrar som lägger sig i och frågar om allt, som vill vara med och tycka till om mitt och min mans liv och våra val.

Vill jag ha råd frågar jag om det och vill jag ha hjälp gör jag det också.

Jag kan känna ett starkt band till min mamma (och ja, pappa också men han är död sedan ett år tillbaka) och mina syskon utan att ha daglig kontakt med dom och jag skulle personligen bli tokig av att göra en resa med bara min mamma. Hon skulle ta livet av mig med sitt tjat och gnat.

(Min mamma är mkt specielll och har inte varit snäll mot mig under min uppväxt. Detta skall jag kanske nämna för att ni också ska kunna förstå min tveksamhet.)

Jag blri i perioder galen på min man som säger "Jag måste bara kolla med pappa" eller "Jag undrar vad pappa tycker" och jag får panik då han försöker få mig att tycka samma, känna samma.

Men om du känner att du har en fungerande relation med dina föräldrar och mår bra av den så tycker jag du ska köra på det sätt ni har nu och inte bry dig om vad andra tycker. Var bara säker på att din sambo är lika bekväm i det hela som du är. Han kanske egentligen känner på annat sätt men vill inte såra dig. Men det är bara jag som skulle uppskatta att jag blev tillfrågad om en sån sak, vad vet jag.

Oavsett vad - Grattis till en bra relation med dina föräldrar och lycka till!

Jag har en nära relation till min mamma, vi pratar dagligen och ses ofta. Jag är skitglad över den relationen! Skönt när man vill ha barnvakt också hehe