Anonym (zessan) skrev 2010-04-28 18:43:15 följande:
Är själv i samma situation och vad jag fått höra då jag blev stämd i tingsrätten är att det ligger på UF men att BF ska underlätta i den mån han/hon kan, tex ekonomiskt.
Jag och mitt ex har 12 mil mellan oss, och jag måste inte lämna eller hämta vårt barn men kan bli tvungen att bidra ekonomiskt (efter förmåga).
Nu kör jag i den mån jag kan för att slippa tjafsa och vill ju göra det som är bäst för mitt barn, har ett barn till och nr 3 påväg så nu lär det bli ännu svårare.
Jag måste alltså inte köra och kan inte bli dömd till att göra det, bara till att bidra ekonomiskt om jag har förmågan.
Jag har mkt att stå i och det har inte UF i samma utsträckning.
Vi har haft väldigt mkt tvister om detta, vi hade nästan 10 mil, 9,7 eller nått sånt innan han valde att flytta ytterligare 2,5 mil längre bort.
Så TS 5 mil är ju inte så mkt, ansvaret för hämtning och lämning ligger på dig.
Sen kan man ju tycka att BF kan göra så gott hon kan.
Men vad många UF glömmer bort är att vi som BF har mkt annat att stå i som inte ni behöver. Själv tycker jag hämting och lämning varannan helg inte är nått stort krav av UF med tanke på allt annat.
Om inte båda föräldrarna är solidariskt ansvariga för att barnet ska få träffa dem båda så undrar man ju om det är barnets rättigheter som prioriteras?? Kan en förälder som egoistiskt inte vill hämta eller lämna helt lagligt få fortsätta göra så om det riskerar äventyra barnets möjligheter att få träffa båda sina föräldrar. Oavsett BR eller UF. Det kan ju vara så att BF valt att flytta med barnet och tagit sig rätten till barnet och därmed försvårat för umgänget. Var ligger logiken i att det är OK att flytta med ett barn och sedan inte ta konsekvensen av sitt eget valda handlande utan överlåta det till den andra föräldern och med risk att barnet kommer i kläm? Jag förstår faktiskt inte hur man kan ta ett beslut och sedan bara komma undan med konsekvenserna? Vart är vårt rättssamhälle för barnens rättigheter och möjligheter?
