30+, barnlös och singel...

Fråga henne!
Om mina vänner frågar mig det samma  svarar jag när jag orkar att det är mindre och mindre attraktiva män kvar ( där jag bor är det kvinnoöverskott) sen träffar jag, av naturliga skäl, mindre och mindre personer ( som tonåring träffar man ju massvis, sen blir det mindre och mindre nya ansikten) Som singel odlar man sina egenheter och höjer sina krav, har vänner som när de var yngre blev i hop med någon för att hon hade ett sött leende, senare krävs det lite mer än så. ( har man inte växt ihop under några år irriterar man sig lätt på folksegenheter, som man enklare "tog" när man var 20) Som singel blir jag i hop totad med än den ena än den andra oftast folk som behöver bli omhändertagna. Tex. alkoholproblem, blyghet/socialaproblem, bostadslös/ekonomiskaproblem etc. Varför skulle jag vara intresserad av en man för att göra honom en tjänst och bli hans extra mamma? Då måste man vara jäkligt desperat för att göra det, och har man varit singel brukar man inte vara det. Många av de jag känner i par är vana att vara i par och separerar de så är de snabba att ragga på första bästa. Det viktigaste för dem är just att de är i ett par. De granskar inte alltid utbudet med lupp utan söker efter någon som är ledig och delar deras livstil.
Som singel blir man inte lika ofta medbjuden på middagar och aktiviteter med andra par. Man bryter mönstret och kan i bland ses som en möjlig äktamansslukerska ( men är man en inbiten singel är man vel inte nödvändigtvis så sugen på att skaffa en karl?) De gånger jag har börjat träffa någon ens någon gång blir jag + denna genast inbjudna till bjudningar jag inte fått komma på tidigare.

Makt eller pengar känner jag ingen som går i gång på och är man sen länge singel är man ju van att klara sig själv ekonomiskt. Jag är däremot inte intresserad av någon som inte klarar av att ta hand om sig själv ekonomiskt, se ovan ang extra mamma.
Ingen jag känner är tillsammans med någon galet snygg man. Snarare är tjejerna i de par jag känner snyggare än sin partner. Så att kvinnor bara vill ha sjuktsnygga män tror jag inte på.

De saker jag kan gå igång på ( men det är inte säkert att jag blir attraherad bara för att mannen uppfyller kriterierna) är intellektuellstimulans, mannen måste vara intelligentare än mig. Det är inte en attraherande egenskap att inte förstå vad jag säger/menar/pratar om. Att mannen ger ett dumt intryck är sällan attraktivt.
Han måste vara självständig ( läs: vuxen) och ha en stor socialkompetens inte bara mot mig utan mot alla.

Jag menar inte att jag är gudsgåva till mannen, men jag trivs tillräckligt bra i mitt eget sällskap för att inte ta vem som helst för att få ha någon. Blir jag attraherad av en man nu tittar jag på hur han lever sitt liv och vad han har för planer. Är det här en man jag vill vakna brevid för resten av mitt liv? Om jag vill ha honom, men han inte mig är jag lika mkt singel som innan. Trist för mig, men det vet jag ju av erfarenhet att jag klarar bra.

Jag har det bra som jag har det, men klickar det med någon jag inte vill leva utan blir det nog också bra.

Är inte dessa motsatspar? Om man har s.k. hög social kompetens så är man ju per definition anpasslig och av den anledningen mer eller mindre osjälvständig.

Får man fråga hur du menar med att mannen ska vara intelligentare? Typ ha högre utbildning?
Att förstå varandra handlar ju annars mer om kommunikation och erfarenhet, än intelligens.

Det är ganska välkänt att kvinnor bara är intresserade av män med högre social status än de själva av någon anledning så de flesta singlar är lågutbildade män och högutbildade kvinnor.

Ja, i framtiden kommer säkert de flesta högutbildade kvinnor leva i lesbiska relationer medan de lågutbildade männen kommer att leva ensamma.

Många högutbildade är ju dessutom upptagna med lågutbildade kvinnor, så det finns inga presumtiva manliga partners för de högutbildade kvinnorna att välja bland. Därför blir de lesbiska och inseminerar sig med sperma från (högutbildade) män med feta yrken.

Var det nån som sa att denna värld är cynisk? Jo, det är den...:)

Nä, att vara intelligent och socilatkompetent är inte motsatser.

Nä, för mig är inte högre utbildning attraktivt. ( och nej, inte arbete/ lön heller. Men problem uppstår om han inte kan försörja sig själv)  Men när jag märker att personen jag pratar med inte är lika intelligen som jag ( försöker inte påstå att jag är extremt smart) men för mig är män som inte kan förstå det  jag pratar om oattraktiva. Ingen mer värdering i det mer än just: jag blir inte attraherad av dem.

Vad jag försöker säga är att jag finner intelligens attraktivt, inte makt eller pengar som många män hävdar. Mina vänner är inget fullt statistiskt underlag, men jag vet ingen som intresserar sig för makt eller pengar när det gäller partners.

För att förstå varandra behövs kommunikation OCH intelligens. Är den andre personen mindre intelligent än den andre kommer det hela tiden finnas ett glapp. Som förälder - ska det vara så. Som vän - visst, men den här vännen kan inte fylla alla bitarna. Men som partner blir det tufft med ett glapp i förstånd.

Är det så att singelkvinnorna i takt med sin utbildningsnivå gradvis blir lesbiska? Om så är fallet varför skulle de lågutbildade männen inte också bli bögar?

När det blir den här typen av diskussioner hörs oftast röster att kvinnorna ska "ställa upp" eller "ta vad som blir över". Ingen har dock förklarat för mig hur jag plötsligt ska attraheras av män jag inte har något gemensamt med för att det är synd om dem.

Om ni vill ha något nytt att bita i hörde jag av ett relationsproffs:
En man behöver att hans kvinna är stolt över honom.
( obs! Kvinnan behöver inte känna detta det är MANNEN som ska känna.  Det behöver inte heller gälla makt, pengar, intelligens. Det kan gälla att mannen känner att kvinnan är stolt över att han är väldensbästa pappa, en egenskap som de flesta kvinnor skulle uppskatta högst)

Om en singelman som läser detta inte bara vill beklaga sig för att han är singel , utan vill har som mål att hitta en kvinna att leva med är tipsen alltså: Hitta en kvinna som kan känna sig stolt över dina egenskaper. Då kommer du att känna att du hittat rätt.

Kommentarer på det?

Fattar inte vad du pratar om? Sexualiteten är iaf bestämt i puberteten om inte innan, långt innan både utbildning och yrke är det.
Däremot är det möjligt att homosexuella söker sig till vissa utbildningar eller yrken men det känns ganska meningslöst att spekulera i då det aldrig kommer att gå att få fram några uppgifter om detta ändå.

# 45

Försöker bara förstå vad som är annorlunda med mig... Jag har nämligen alltid haft killar och vänner som är "mindre intelligenta" (även om jag inte föredrar att kalla dem så) än mig. Ser inget större problem med det, det viktiga är att man är en schysst person tycker jag.

Att vara kvinna ger ett sämre utgångsläge i sig. Att dessutom ha en kille som är mycket "intelligentare" än mig, skulle bara ge mindervärdeskomplex. Det skulle inte kännas bra alls om killen hade ett mycket bättre jobb och tjänade mycket mer än mig. Då hamnar man ju automatiskt i ett underläge, som underligt nog många kvinnor verkar gilla(?)

Men jag kanske är annorlunda.

Men att du och jag inte blir attraherade av samma typ av män betyder vel knappast att någon av oss är annorlunda? Det vore jätte jobbigt om alla kvinnor bara ville ha samma ( typ av) man.

Som jag skrev attraherar socialkompetens och intelligens mig. Exakt vad jag finner attraktivt behöver ni vel knappast memorera, att jag tog upp det är för att många män återkommer till att alla kvinnor bara vill ha rika män med makt och jag undrar verkligen vad de fått det i från.

För det första lägger jag inga värderingar i det hela utan konstaterar bara att det är så det ser ut.

Själv tror jag att det kommer att komma en manlig revolution, där han s.a.s. upphör att vara det som kvinnan definierar honom som. Tidigare generationer inklusive min egen har fostrats i traditionen att vi ska spänna ut våra fjädrar (muskler, pengar, intelligens, status etc) framför en rad av kvinnor, som väljer ut den hon vill ha, för avel. Av nödvändighet måste detta förändras. Mannen kommer att bli tvingad att inse att det handlar om honom själv, att han måste bli precis lika självspeglande, egoistisk, som kvinnan: Livet måste inte gå ut på att leta efter en kvinna, vilket de flesta män tycks tro.

Nej, min erfarenhet, vad jag har sett runtomkring mig och har förstått, så är männens sexualitet fixerad. Det är 95% hetero och resten är avvikare.  Bland kvinnor däremot, är i princip samtliga avvikare. Det är det sociala sammanhanget som bestämmer om en kvinna blir hetero eller homo. Kvinnan är s.a.s. per definition bisexuell.

Har samma problem som dig :(

TS, om du verkligen vill ha barn - skaffa det! Ja, det är jobbigt och ja det är bitvis otroligt tungt att vara ensam men det är i slutändan värt det gånger 100, jag lovar, du kommer älska barnet mer än du älskat någon någonsin i hela ditt liv. Gör det bara, vänta inte på någon Mr. Right som kanske aldrig kommer, du har rätt till lyckan och till ett barn, skit i fördomarna, flytta från hålan om det krävs.,

Men kan du inte flytta från den där hålan du bor i? Ju större stad desto mer folk, och desto fler singlar. Inte för att det blir supermycket lättare ändå (är själv i typ samma sits som du) men man träffar iaf på nytt folk hela tiden.
Hade jag bott kvar hemma i småstaden hade jag garanterat ingen träffat. 

Min systers vän åkte till stork kliniken i danmark. Visst det är en kostnads fråga men känner man att det börjar bli dags men hittar ingen man eller kvinna att leva med så satsa på det. Min systers vän var 37 år när hon åkte och lillskruttan är idag nåt år =) Lycka till!!!!!

Åå detta undrar jag med :D Ska följa denna tråden