Är vi för slappa m. uppfostran numera?

Barnen ska inte skrämmas till lydnad.

Vad barn behöver lära sig är empati i stora doser, och att använda sitt huvud till att tänka med. Att tänka efter före, att sätta sig in i andras situation, att inse konsekvensen av sina handlingar.

Vad som skanas mycket idag, tror jag, hos både vuxna och barn, är just empati.

Har bara läst TS.

Min syn på saken är att barn måste ha disciplin. Gör man negativa saker så får det negativa konsekvenser. Gör man positiva saker får det positiva konsekvenser. Alltså, i klarspråk, gör man rätt och är snäll, så får man belöningar eller uppleva roliga saker och glada människor. Gör man fel, är olydig eller inte lyssnar t ex, så får man uppleva sura, arga eller ledsna människor som kanske t o m bestraffar det dåliga beteendet.
Jag tror att det är ett nödvändigt ont att då och då visa vem som faktiskt bestämmer, i synnerhet i trotsperioderna.
Självklart ska man inte SLÅ sitt barn, det förespråkar jag på inga vis. Men man kanske måste ta tag i sitt barn, hålla fast det, eller illustrera att det som barnet självt gör, t ex knuffas, gör ont. Med varsamhet, men ändå tillräckligt för att det ska "gå in" att ojsan, det var inte så behagligt..

Det är en väldigt smal tråd att balansera på, det inser jag. Men dagens samhälle är smockfullt av ungar som inte lyssnar för fem öre och som tror att de äger hela världen. Lite disciplin på rätt nivå behövs för att de ska få insikt i att man kommer längst med respekt och vänlighet.
Det är föräldrarnas ansvar att fostra sina barn så att de inte utsätter sig själva eller andra för obehag, vare sig det är meningen eller ej. Man måste visa hänsyn, omtanke och respekt för andra, man är trots allt inte ensam på jorden..
Jag önskar verkligen att fler kunde inse det. Tyvärr träffar jag på ouppfostrade skitungar (på ren svenska) var och varannan dag. Inte skoj. Inte för barnen, inte för föräldrarna, och framför allt inte för omgivningen.
Med barn följer ansvar. Kan man inte hantera det ska man se till att träffa någon som kan hjälpa till, anser jag. JAG vill inte leva i en värld som styrs av egotrippade små divor som inte kan tänka på annat än sig och sitt. Thanks but no thanks..

Jag tycker en del är bättre förr och en del är bättre nu. Skulle absolut gärna se lite mer respekt mot vuxna. Jobbar i skola och klarar ärligt inte riktigt av synsättet "respekt förtjänar man" som en del ungar har - mot sina lärare...  Det drabbar ju alla som vill lära sig (och som ÄR uppfotrade) när en klick barn (utan diagnos eller svårigheter i närheten av diagnos) anser att de minsann ha rätt att slippa lyssna, slippa lyda, slippa följa regler, slippa arbeta, käfta emot läraren, svära mot läraren osv.

Man får ju väga in att samhället också har förändrats. Lär man barn idag att blint följa regler och bara göra som man blir tillsagd kommer de inte klara sig som vuxna i framtiden. Nu ställs det höga krav på egen initiativförmåga och att kunna framhäva sig själv och att kunna förhandla. Alltså måste barnuppfostran också se annorlunda ut nu.

Jag har hört massor med historier om hur min mormor blev uppfostrad och hur hon i sin tur uppfostrade sina 6 barn, och det VAR bättre då!!!

Utan aga, alltid se till barnens väl först, men lära dema att veta sin plats, lära dem ansvar, självständighet.

Jag var mycket hos min äldsta moster (hennes man och 4 barn samt massa dagbarn) när jag var barn och där trivdes jag SKITBRA!

*Frukost klockan 8:00. Komman försent blev det ingen mat! Alla fick äta max 2 smörgåsar. Var man mer hungrig fanns det fil! Hemgjord honungsmysli fick man ca 1 dl. Ville man ha fler tallrikar med fil fick man dosera.

*Sysslor före nöje, men man kan ha nöje medans man genomför sysslorna. Vi hade väldigt kul när vi rensade trädgårdsland, diskade och sånt. När vi var klara fick vi leka hur mycket som helst.

*Alla hade städ/diskschema. Undantag skedde endast om man var sjuk.

*Alla regler gällde likadant varje dag. Vardag som helg. Vissa undantag fanns för julafton och nyår o liknande.

*Frihet under ansvar! Men hade man tjänat in sin frihet så fick man den!! Utan krusiduller. T.ex. Man fick inte gå och bada utan vuxen innan man hade tagit simborgarmärket, men när man hade tagit det så fick man gå oavsett ålder.

*Ja, det finns massor med fler positiva saker. Typ att TV´n åkte in i källaren när sommaren började och sen kom den inte tillbaka förrän hösten! Utevistelse så mycket som möjligt!

Det jag gillade mest var att man inte hade makt!!! Man följde samma regler, dag ut och dag in. Det fanns inget utrymme för revolt eller ifrågasättning.

En väldig trygghetskänsla för mig och mina kusiner! Man visste ALLTID vad som gällde och vad som förväntades av en. Det var totalt döfött företag att försöka bråka om det, så man slapp liksom lägga energi på det.

Nu förtiden har barn och ungdomar så mycket makt de inte behöver, eller har bett om. Allting ska anpassas efter dem, så att DE blir så nöjda som möjligt. Vi hade inte det, och det var skönt!

I dag får barnen bestämma för mycket! Klart att man ska lyssna på barnen, men någon ordning får det lov att vara.
Barn behöver regler och gränser. Och massor av kärlek!

Röstade annat, men behöver egentligen inte förklara mig för Lövet2 skrev i princip exakt vad jag själv tycker.

Man kan inte säga att vi är för slappa i vår uppfostran bara för att vi inte agar, tyvärr har vår uppfostran idag börjat vända mot ytterligare en felaktig inriktning. Krav på självständighet och en mycket hård fostran redan från spädbarnsåldern är inte vad jag anser som varken en slapp eller bra uppfostran.

Att äldre barn överlag är respektlösa idag kan inte "botas" genom att man börjar tukta barnen redan som spädbarn, inte heller genom aga eller andra auktoritära uppfostringsmetoder. Det som saknas är föräldrarnas närvaro och engagemang! Och det är där det brister i dagens uppfostran, inte att vi inte agar våra barn!

Annat: Det finns mycket bra med dagens föräldrar och deras uppfostran! MEN det finns två kategorier av föräldrar som är vanliga idag och som jag INTE tycker utför en bra fostran.

Man ska inte slå barnet, vad leder det till? Våld föder våld!

Konsekvent, och inte skrika har jag lär mig. Min dotter lyssnar så mycket bättre nu än inna jag skrek, hotade, och jag följde inte ens upp dem hoten som var!

Konsekvent! Det är jag nu, och prata prata prata är det vi gör nu nÅh, idag är hon en ängel som lyssnar 8 av 10 gånger när det gäller nåt.

Jag vet inte om jag tycker svarsalternativen stämmer överens med frågan/frågorna. Det bygger ju i så fall på ett automatiskt antagande om att barn förr skulle haft mer respekt för äldre än vad de har idag, & det tror jag inte stämmer. Möjligen att barn var räddare för äldre förr, men det är inte detsamma som respekt. Mitt svar blev "Annat".

De allra flesta barn, idag som då, är trevliga, nyfikna & allmänt härliga individer med personlighet. Givetvis finns det undantag, men det har det alltid gjort.

Sen håller jag med om det som Danitra har skrivit! De där två föräldratyperna ser jag också & jag vill inte tillhöra nån av dem.

Läste i någon av Juuls böcker att vi lever just nu i en sorts brytpunkt då det gäller barn"uppfostran".
Eftersom det inte finns allmännt färdiga regler som alla följer och många olika "teorier" där man värderar gammalt mot nytt blir många osäkra och det är egentligen ett steg framåt i utvecklingen, men just i "brytpunkten" där vi nu är blir det extra osäkert och jobbigt.