Hur ska man vara som bra mormor/ svärmor.

Jag är inte direkt "yngre" men svarar ändå... Jag har svärmodern från helvetet så jag har en del tips

1. Ditt barns hem är ditt barns hem, inte ditt. Det innebär att du är gäst där VARJE gång du kommer och följaktligen respekterar ditt barn och dess partners regler och önskemål.
2. Kom gärna med tips och råd, men lämna orderna hemma. Jag blir glad om någon säger "jag brukar göra på det här sättet, har du provat det?" men ogillar starkt både "så här gör jag och det är mycket bättre" och "varför gör du inte som jag sa åt dig förra gången?"
3. Säg aldrig emot föräldrarna inför barnet även om du anser att de har fel. Säg gärna till dem efteråt, men säg aldrig aldrig emot föräldrarna så att barnet hör det.
4. Om ditt barnbarn slår sig och du tröstar och en av föräldrarna kommer och vill ta över - låt dem göra det. Håll aldrig fast ett barn och vägra ge det till föräldrarna.
5. Om din dotter går in i ett annat rum för att amma - följ inte efter om hon inte ber dig. Är du osäker så kan du säga "ropa om du behöver mig därinne"
6. Nyblivna föräldrar är sårbara. Var noga med att känna in även vad din svärson tycker så att han får vara med och bestämma även om din dotter tycker att det är bra

Det faktum att du ställer frågan tyder på att du har alla möjligheter att bli en riktig drömmormor. Lycka till!

Åh vad glad i hjärtat jag blev av att läsa ditt inlägg! Tror du blir en fantastisk tillgång för ditt barnbarn / familjen, just beroende på att 1.Du bryr dig 2.du visar respekt genom att fråga, ta reda på vad andra människor tycker.

Det behövs inte så mycket mer än att ha en bra kommunikation, har man det så löser sig allt, oavsett om man är svämor / svärdotter /farfar / moster! 

Tyvärr är min svärmor inte som du. Hon har istället gått in för att förstöra mitt och makens liv, säger öppet att hon inte tyckte vi skulle gift oss. Kom inte på bröllopet. Vi fick inte säga farmor när första barnet kom osv. Vi har efter många års försök att nå fram till henne mer eller mindre givit upp, hon träffar barnbarnen ca tre/fyra ggr/år. Några timmar per gång. Däremellan är det tyst.
Vi har aldrig bett eller förväntat oss att hon ska vara barnvakt eller finnas "tillgänglig" eller hjälpa till på nåt endaste sätt. Men det vi hade behövt, och jag tror många håller med mig, är vänlighet och uppmuntran. Man behöver inte vara bästisar! det räcker med vanlig hyfs, att man beter sig så som man skulle gjort mot vilken annan medmänniska som helst. Var lite extra vänlig och uppmuntrande vid första barnet, man är så orolig för mycket, bara att bli sedd och bekräftad räcker långt när det är jobbigt!

Jag tror många av oss har förståelse för att mormor/farmor lever aktiva liv, kanske med nya partners och intressen. Det är bara bra, vem missunnar någon det?

Om jag hade fått välja så hade svärmor varit en person jag kunde vända mig till ungefär som till en äldre väninna. Fråga om råd, dela ansvar vid gemensamma fester (jul och påsk t.ex.) med matlagning eller vad man nu kan ställa upp med, men framför allt att svärmor haft en vilja och intresse att lära känna sina barnbarn. Det handlar inte om att man ska vara barnvakt eller hämta barnbarn från dagis eller köpa presenter, utan att man hör av sig. Kom över på saftkalas! Skriv ett brev, skicka ett foto, ring ett telefonsamtal, använd Skype! men var delaktig! Vi skulle så gärna sett att vi alla gjorde utflykter / åkte på semester tillsammans, svärmor hade inte behövt ta något ansvar. Bara vara med, umgås med sina barnbarn. Så att de känner att de är älskade!

Våra barn har haft turen att ha världens bästa mormor och farmor, även i mina ögon. De har funnits där och stöttat och lyssnat och kommit med råd NÄR MAN BETT OM DET. De har aldrig försökt skriva oss på näsan hur de anser att vi borde göra, de visar helt och fullt att det är vi som är föräldrarna och vi vet bäst hur vi tar hand om våra barn.

De har varit engagerade och kärleksfulla. Mormor/farmor var de man kunde ringa för att berätta om skitens konstistens och de faktiskt lät som att de brydde sig.

Tack alla ni som har svarat, har varit dålig på att uppdatera mig men här kommer lite om hur det har gått om det fortfarande är någon som läser tråden:
Mitt lilla barnbarn föddes i mitten på juli och jag var medde sista 2 dygnen innan hon föddes - allt enligt min dotter o svärsons önskemål.
Var med på hela förlossningen och i allra högsta grad delaktig med tillrop, peppning och " service" åt blivande föräldrarna.
Jag var den som såg den lilla först då jag stod i fotändan o drog ett lakan m dottern för att ge henne mer kraft i de sista krystvärkarna.
Det var en upplevelse att få vara med - har tidigare varit med vid en förlossning av ett syskonbarn - men detta var något alldeles speciellt.
Bara en liten stund efter lämnade jag föräldrarna o bb för att de behövde vara själva och njuta av bebilyckan.
Vi har pratat en del om själva förlossningen dotter, svärson o jag och de tycker det var bra att jag var med - jag o svärsonen kompletterde varandra och dottern kände sig trygg

OOpppps - tryckte för fort!
Dessa månader som gått har vi träffats ofta - gått lite promenader, fikat och pratat mycket om livet att vara föräldrar nu och förr.
Pratat mycket på telefon - ibland sent på kvällar när bebisen vägrar sova o skrikit en del , gett tröst och goda råd.
Vid ett tillfälle var dottern så trött och ledsen och plågades av dåligt samvete för att hon sa - jag tycker ju inte ens om henne - då pratde vi länge - man får lov känna sig maktlös, ledsen och erkänna att det inte alltid blir som man trodde.
Ibland kommer dottern hem till oss m barnbarnet för att som hon säger - det är så mysigt att vara hos dej och bara slappa lite.
Jag har följt med på babysim, vilket uppskattades av dottern - tänk att få duscha i lugn och ro.
Små saker som uppskattas och som glädjer mig att jag kan göra.
De är fantastiska föräldrar och tar sitt förälderskap på stort allvar men har inte låst in sig i en stor "babybubbla" - lever ganska mycket som innan barn.
Hela lilla familjen ska ut och resa snart och vara borta över 1 månad -det blir lite av en prövning - för mormor för det är intei europa de ska resa utan betydligt längre bort.
Så här har vi inga svärmorsproblem eller andra komunikationsproblem.
Tack igen alla som skrivit - roligt att så många vill dela med sig.

Åh, vad bra det låter.

Ja du ts det låter som att det här går helt suveränt och vilken ära att få närvara på förlossningen, bara det i sig bekräftar ju vilket stort förtroende de har för dig.

Jag själv skulle vilja ha,

Mer beröm för det jag gjort. Ex lagat god mat, orkat städa och amma samtidigt.

Få praktisk hjälp, ex få färdiglagad mat att bara värma.

Men, det är ju så olika hur vi reagerar och många är ju så känsliga när de nyss fått barn.
Ofta vill mormor, svärmor så väl men det tas så fel...

Oj, såg vad många kriterier man måste uppfylla för att vara en bra sådan. Tur man har lite tid innan det blir dags. Men det kan inte vara lätt. Och jag vet att det inte är lätt. Vare sig att vara svärdotter eller svärmor. Lycka till, du klarar nog det galant eftersom du verkar vara en dam som tänker till, före;)