Skulle du välja ditt äldsta eller yngsta barn?

Nu skulle vi förvisso aldrig sära på barnen ( gud vad grymt ), men rent hypotetiskt skulle jag ta den yngsta.
Han är otroligt mammig medan den äldre är otroligt pappig. Just nu.
 Skulle samma fråga ställas om en månad kanske svaret blir tvärtom.

Men som sagt, skulle aldrig välja att sära på barnen.

Inte alls givet.

men se det positivt, du har lärt dig nåt nytt: det du beskrev i trådstarten _är_ just delad vårdnad. var så god.

Vi har två, snart tre barn. Jag kan inte välja mellan något av min barn.
Jag älskar alla lika mycket och skulle aldrig sära dem.
Båda är mammiga så det skulle vara svårt att sära dem åt. Vet att min man är en riktigt bra förälder, jag vet att han hellre skulle lämna dem hos mig än sära dem åt.

Nu är ju frågan hypotetisk och då svarar jag utifrån det.
Jag tror att vårt yngsta barn skulle klara sig bäst att inte bo med mig medan vårt äldsta barn skulle fara ganska illa av att inte vara med mig så jag röstade på det äldsta barnet.

Men det är ju knappt så att man kan tänka tanken ens att man måste välja bort sitt ena barn  

Man kan basera sitt val på vad barnet tycker, det var så jag menade.

Herregud, låt aldrig detta hända

Usch  vilken hemsk situation :(
Men, eftersom jag måste välja så skulle jag ta med mig lilla tjejen. Hon är nämligen mammas flicka och den andra äldre tjejen är pappas flicka Så jag tror att det skulle bli bäst för barnen.

Vilken hemsk tråd...Jag väljer att inte ta ställning..

Nä, då blir det ju något annat än TS skriver, så tolkar jag det du säger iallafall.

Yngsta är en mammagris och äldsta är en pappagris, så våra barn verkar redan ha valt

Vi skulle aldrig sära barnen åt. Det hade blivit gemensam vårdnad och vv.

Samma här, skulle aldrig kunna välja mellan mina barn...

Den yngsta. Storasyster är pappas flicka och lillasyster är mammas flicka, så enkelt är det hos oss.  Det har inte med kärlek eller orättvisa att göra, utan generna. Vi connectar helt enkelt lite olika inom familjen.

Om det skulle bli så nu skulle jag väla äldsta barnet eftersom att han är så stor ich skulle må båligast av att inte ha mig där eftersom att han är så mammig dottern är "bara" 6 månader och skulle klara det bättre.

Men jag skulle aldrig över min döda kropp låta det hända vad är det för sjuka människor som tar en unge var som det var möbler "jaa nu har jag den här soffan och det här bordet och så tar jag en av ungarna den ena får du behålla för det ska vara rättvist"

Skulle aldrig kunna välja mellan dem, de är mina älskade pojkar båda två och vid en separation kommer de vara mycket hos pappa men de kommer båda bo hos mig.
Redan uppgjort innan de föddes.

När vår yngsta var 4-5 månader och inte sov alls på nätterna och vi hade vår snart 3-åring som inte sov alls på dagarna pratade vi skilsmässa. Tro mig, med det scenariot, så diskuterade vi faktiskt (ångestfullt) hur vi skulle göra med barnen. Den lille behövde ju mig och den store var väldigt, väldigt pappig.

Ur mitt perspektiv fanns det inte en chans i världen att jag skulle överleva med båda barnen (jag klarade ju knappt av det när pappan kom hem på kvällen) hemma och ur min äldsta sons perspektiv hade det varit katastrof att inte få bo med pappa. Pappan å andra sidan hade blivit helt knäckt om han inte fått träffa den store varje dag.  

fy vad dumt o jobbigt det kändes o trycka på ett av dem alternativen.. hoppas ingen gör så med sina barn

min man när han va 2 år blev han delad från sin mamma o lillebror.. fick bo hos sin pappa bara.. ingen schysst situation med tanke på att pappan var borta hela tiden o han fick bo med en styv mamma.. jaja lång historia men det finns folk som gör såhär!!

Har inte tänkt på det... förstår att det inte är det svar du vill ha, men jag vet faktiskt inte, hoppas jag aldrig behöver få reda på det!!!

Har bara ett barn, så jag kan rösta vilket som...
Dessutom så går det inte till så, man kan inte välja mellan sina barn, och du kommer nog inte få samma respons som "ditt barn eller grannens barn" och de där trådarna..

Detta hände faktiskt mig och min syster när jag var liten... pappa "ville" ha mig men det gick inte, jag var hysterisk utan mamma så han "tog" min 16 månader yngre syster...

Det gick inte heller... men han kämpade i flera månader, tror jag att det var, mamma kämpade  också. När pappan var ute ringde barnvakten till mamma med bara ett gråtande barn, men hon fick inte hämta systern och ja.. tack gode gud att vi inte kommer ihåg detta
Iaf en dag stod mamma inte ut och gick och tog sitt barn när barnvakten ringde och inte på några sätt och vis kunde lugna min syster.