Någon som vet?

Enkalst är om du kontaktar mamman direkt och säger att dotterna får bo hos er.

Ok Tack, men måste det inte gå genom någon?

Igentligen inte om ni är överrens och sköter det snyggt.

Hjälp henne genom att ställa upp som barnvakt varannan helg eller något istället? Försök få henne att inte ge upp sitt barn, utan ge henne den egentid som hon antagligen tycker att hon saknar?

du kan ju prata med mamman,och erbjuda dig att barnet får bo hos dig?
Om ni går och pratar med socialpersonalen,så är det ok liksom. Sedan kan ju du ansöka att bli familjehem och få betalt.
Om du tar barnet heltid tex,ska ju mamman ge bb till dig och underhåll. Men som familjehem får man ju ytterligare pengar..tror dock det tar lite tid att bli godkänd.

Alltså från att det mamman säger ...till att hon verkligen tar kontakt med soc så kan det vara lång tid!
Men antagligen så säger hon väl så till dig just av den anledningen att du ska tycka synd om henne o ta hand om hennes barn "gratis" så slipper hon ta kontakt med soc och medverka i utredningar osv.
Om hon pratat med soc, så gör de en utredning av hennes förmåga att ta hand om barnet.
Hon kanske får en avlastningsfamilj eller annan form av stöd.
Att hon skulle plac sitt barn i familjehem känns väl drastiskt!

Men att bara gå in o "ta hand om" oj oj oj vilka problem du kan få. Förutom det helt uppenbara med att barnet kommer att undra varför det bor hos dig, o sedan en vacker dag så kommer mamma o hämtar hem barnet...O du kan inget göra eftersom mamman gör som hon vill.
Du o mamman ska dessutom komma överrens om pengar, umgängen , kläder osv...
O visst det är kanske inget problem så länge barnet är 3 år...men hur länge hade detta tänkt hålla på. Tror du att det är lika kul när barnet är 15? ;)

Menar absolut inget illa, men tänkefter NOGA!

Varför svarar folk på sådana här viktiga frågor utan att ens ha en aning om hur det faktiskt ligger till?
Det kan göra stor skillnad för människor, så sluta spekulera!

NEJ, man får INTE bara komma överens med en förälder att barnet ska bo hos en. En vårdnadshavare kan bestämma att ens barn ska bo i en annan familj i upp till tre månader, sedan måste socialnämnden i kommunen godkänna att barnet bor i denna familj. Finns det två vårdnadshavare måste båda godkänna att barnet placeras i ett familjehem.

Sedan är det skillnad mellan "anhörig-överenskommelser" som socialnämnden godkänner, då familjehemmet inte söker ersättning, och de familjehem som socialnämnden utreder och godkänner och som sedan tar emot utomstående barn och får arvode och omkostnader.

Vill man bli familjehem måste socialtjänsten göra en familjehemsutredning, vilket kan ta några månader. Sedan är det som sagt socialnämnden som beslutar om ett specifikt barn får placeras i ett specifikt familjehem, det kallas "medgivande".

Om mamman vill ha ett utomstående familjehem till sitt barn så måste hon också utredas hos socialtjänsten, det är inte säkert att de bevillas det bara för att de ansöker om det, men de har alltid rätt att ansöka.

För några år sedan blev jag väldigt sjuk. Jag kontaktade själv socialen och berättade hur det låg till och att jag inte klarade av att ta hand om min son (frivillig pplacering)
Pappan har aldrig varit en del av vårt liv och jag har ensam vårdnad.
Jag fick hjälp av socialen direkt!!! Underbara människor som verkligen brydde sig om både min o min son!!
Inom en vecka bodde han hos mina föräldrar.
Det var en akut situation och det var det bästa eftersom det var familjen. Trygghet för pojken mitt i allt kaos.
Efter  många samtal men mig, mina föräldrar och två handläggare från soc kom vi fram till att det var det bästa för pojken att stanna hos mormor och morfar.
En utredning av dom som familjehem började.
Dom kollade upp bakgrund, brottregister på båda, ekonomin, boendet och dom fick gå till psykologer båda två, både enskilt och tillsammans mm.
Utredningen var nogrann och påfrestande! 
 
Det har gått 5år och han bor fortfarande kvar hos dom. Varje månad kommer handläggaren hem till dom.
Handläggaren har kontakt med skolan och nu har dom gjort en "insats", ett testprogram om inlärning osv för familjehemsplacerade barn, verkligen kanon!! så nu är sju personer inblandade i "ärendet".
Första 3 åren träffade pojken en psykolog en gång i veckan på bup.
Mina föräldrar går oxå och pratar med en psykolog regelbundet, ett stöd som soc tillhandahåller.

Jag menar att det är väldigt krävande att ta emot ett barn, det är ingenting man gör i en handvändning!!
Ett barn som blivit "bortlämnat" av sin/sina föräldrar är inget man bara slätar över, en känslomässig bergodalbana för alla inblandade!!!!! Speciellt barnet!!!

Och JA!!!!! Det måste gå via soc!
Det måste göras en utredning och uppföljningar alla år som barnet är placerat efter "godkännandet"

Handlar om barnets välmående och trygghet!!
ALLA barn har rättigheter!!

Jag menar inget illa ont till dig Ts.
Tycker det är underbart att det finns människor som vill öppna sina hem för barn (och föräldrar) i kris.

Blir bara så j**la förbannad på människor som "kjell" som inte har en aning!!!!!!!!
Förstår du inte hur dina "råd" kan ställa till det?
Mamman i detta fallet (även pappan) kan få en flipp i huvudet och polisanmäla Ts och hennes familj för kidnappning och liknande!! Kan gå fruktansvärt illa!!
SKÄRP DIG!!!!!! Håll käften om du inte vet hur det ligger till!!

Lycka till Ts, hoppas det ordnar sig!! 
Kanske kan börja med att vara stödfamilj? om det inte är aktuellt med en placering, då får du ju ändå en -)möjlighet att hjälpa mamman och barnet

Kramar