Fick inte jobb pga graviditet...

Jag har inte skrivit att det är det största problemet för småföretag. Läs om och läs rätt innan du kritiserar.

Föräldraledigheten kan kosta företaget OM det är svårt att finna lämplig ersättare. Antingen kostar det i rena pengar om man tvingas hyra in från bemanningsföretag (svindyrt) eller så kostar det energi och fritid för amdra anställda och för chefen, som tvingas offra av sin privata tid för att jobba extra så att företaget går runt. Om anställda bränner ut sig på grund av ohållbar arbetssituation (som det lätt kan bli om man inte hittar lämplig ersättare) kostar det också.

Jag har aldrig sagt att gravida inte ska få jobb. Men jag vill visa på komplexiteten bakom en anställning och olika dilemman som arbetsgivare kan hamna i. Alla vill inte diskriminera, men en del tvingas välja bort gravida för att öht klara sig verksamhet. Och så finns det naturligtvis grader av svårigheter med föräldraledigheter, för en del är det inte svårt alls att lösa. Men jag har människosynen att också arbetsgivare är människor och tror att skillnaderna i "lösbarhet" mest beror på företagets förutsättningar och inte på en avsky mot gravida.

Varför tycker du att det är så självklart att hon ska ha rätt till jobbet?

Praktik förmedlas via AF, det är delvis deras ansvar att en människa hamnar på en viss plats. Sommarjobb är av karaktären "tillfälligt", både chef och anställd vet att jobbet har ett slutdatum. Därför kan folk som annars inte skulle blivit anställda få chansen att jobb, t.ex. ungdomar eller folk som har andra planer längre fram (resor, studier, flytt etc.) Chefen kanske gav henne ett sommarjobb för att vara schysst, hon hade gjort ett bra jobb under praktiken och då kunde likaväl hon få sommarjobbet istället för någon annan. Hade han vetat att han skulle bli stämd på 100 000 för att han sedan inte fastanställde henne på det datum hon skulle föda hade han säkert inte gett henne möjligheten att somarjobba. Ett sommarjobb löper som sagt ut, det VET man när man anställs.
 
Ett resonemang som ditt kan ju leda till att inga gravida kommer att kunna få ens tillfälliga jobb som sommarjobb, för OM någon anställd skulle säga upp sig eller bli långtidssjuk så TVINGAS arbetsgivaren anställa den gravida... bara för att hon var först där. Vid närmare eftertanke måste ju det rimligtvis gälla ALLA tillfälligt anställda, dvs alla som någon gång haft somarjobb eller vikariat på ett företag ska ha företräde till fasta tjänster. Hur många skulle då få chansen till tillfälliga jobb?

Helt rätt!. Det är helt klart diskreminering. Hade hon fått arbetet om hon inte var gravid? Ja det är väldigt troligt. Hon hade ju praktiserat där tidigare och att då inte anställa henne pga graviditet är helt klart diskreminering. Man kan faktiskt ta in en vikarie som på vilket annat jobb som hellst.

Nja, jag tror förtursrätten bara gäller inom en viss tid.

Jag fick inte ett jobb p g a min reumatism! Är det också diskriminering? Borde det väl vara.
Eller en släkting fick inte jobbet för hon var lite överviktig och inte tillräckligt "snygg", det var i en sån där liten snobbig butique där man tydligen ska ha en viss look.

Fast det beror ju helt på, räknas praktik för att bli lasad?? Man måste ju ha jobbat en viss tid för det och ett sommarjobb räcker ju inte på långa vägar, det är väl 2 år under en 5-årsperiod., har jag för mig
Grejen var ju den att de behövde en anställd nu i augusti och då skulle hon ju föda barn, alltså inte tillgänglig för att jobba, så brukar ju inte fallet vara med alla kvinnor som ska anställas.

jag visste inte att man hade förtur om man hade praktiserat? det kanske är så vad vet jag.

jag har jobbat nu sedan 2005 på ett o samma ställe. på timmar, sommarschema osv, (i snitt heltid)
nu när jag blev mammaledig i november o skulle söka tillbaka nu till bemanningstjänsten så säger dom att jag får ställa mig i kö med ansökan för dom har så många. Är det rätt?

Det har man inte.

Jag tänkte att jag skulle ta o söka lite arbeten nu o får jag inte dom tänker jag anmäla dom. Anledningen anledningen kan ju praktiskt taget var vad som hellst.

Jag tycker att detta är helt sjukt. Om jag som arbetsgivare vill ha någon som kan börja i augusti så vill jag väl knappast anställa någon som ska föda den månaden?

Fast det är bra att sådant här står i Aftonbladet (för oss arbetsgivare). Man blir lite försiktigare med vad man säger och ger en annan anledning istället.

Den här tjejen hade kanske haft ett jobb när hon varit mammaledig om hon inte hade bråkat. Nu är det knappast någon som vill anställa henne (hoppas alla får reda på det).

Tycker domen var helt rätt. Man ska inte få diskriminera mot gravida. De skulle tagit in en vikarie för henne. Som någon redan påpekat, detta är själva grunden för en jämställd arbetsmarknad. Tror ni dom skulle fattat samma beslut om det gällde en kille som skulle få barn i augusti? Det tror nämligen inte jag.

Jag kan inte så mycket om företagande. Vad skulle det kosta dig att anställa den här tjejen för en fast tjänst och ha en vikarie under hennes föräldraledighet? Man får ju föräldrapengen från försäkringskassan och inte arbetsgivaren.

Det kan ju vara så att det är svårt att få tag på vikarier som bara vill jobba några månader och kan exakt de datum som den gravida tänks sig att vara borta. För varje dag som glappar blir det körigt för butiksägaren. Är inte alltid så, men i en del branscher kan det som sagt vara lurigt. Man kanske får lösa vik på ett halvår genom att anställa 4 olika vikarier som alla jobbar deltid på timme (typ studenter) eller så. Jag jobbar själv i skola och det är långt ifrån alltid som det finns vikarier att tillgå vid frånvaro, ännu mer sällan är det BRA vikarier.

Sen an det ju vara så att butiksägaren vill att den han nu anställer ska kunna jobba långsiktigt på något projket som startar nu på hösten? Visst kan alla anställda sluta eller bli sjuka, det är ju alltid en risk med att anställa, men det är ju onödigt att sntälla någon som man VET inte kommer kunna delta i projektet under hela tiden.

Några tankar bara, om hur det kan bli tufft trots att det är FK som står för föräldrapenningen.

om jag tänker högt så befinner vi oss i en finanskris, där folk bokstavligen tigger om jobb. jag tror inte arbetsgivaren skulle ha några som helst svårigheter att få tag på folk som gladeligen skulle ta ett vick. kvalificerad arbetskraft kanske är lite svårare, men det vete tusan. min man har dubbla examen men får inga jobb ändå. men så är han svart, det är en helt annan dimension av diskriminering. där finns det alltid någon anledning till varför tjänsten inte går till honom. han har inte läst ett specifikt dataprogram, han är överkvalificerad, har för stark personlighet.. you name it. men ingen är dum nog att säga att det är för att han är svart/inte ser svensk ut.

Jag tänker också att det BORE vara lätt, men tittar jag bara på min egen arbetsplats är det jättesvårt att hitta (vettiga) vikarier, både på lång och kort sikt. Och varför ska man ens som arbetsgivare behöva göra sig det besväret, men blir ju inte inlasad pga några månaders praktik och sommarjobb.

Arbetsgivares uppdrag är inte att hjälpa arbetslös gravida, utan att hitta lämplig arbetskraft till ditt företag. En gravid som snart ska föda KAN vara lämplig om hon har sådan specialistkompetens att det är värt att vänta på henne när hon är föräldraledig. Men i en butik vinner inte arbetsgivaren ett dugg på att anställa någon som direkt ska vara borta, tvärt om riskerar det att bli mycket komplicerat.

Tänk dig att du själv skulle anställa någon. En barnflicka eller en hantverkare kanske. Skulle du då vilja ha någon som direkt kommer att försvinna, så att du det första du tvingas göra är att hitta en ny? Skulle du vilja att dina barn vande sig vid en barnflicka och sedan tvingades vänja om sig, när den "ordinarie" de knappt känner kommer tillbaka? Skulle du vilja att din hanterverkare var tvungen att sluta efter halva renoveringen eftersom den ordinarie då skulle komma tillbaka? Så att du var tvungen att ägna dagar åt att sätta in nya hantverkaren i era planer, de som gamla hantverkaren redan var förtrogen med. Visst överlever man besväret att göra så om man måste, men om man inte måste gör man det ju inte svårare än nödvändigt för sig själv.