Hur kan jag stötta min vän?

Det beror lite på hur öppenhjärtligt din vän pratar om sin barnlöshet och behandlingen... Och det beror självklart även på vad du har för erfarenheter/kunskaper om detsamma.

Jag tycker att det viktigaste är att hon vet att du finns där! Fråga om ni ska hitta på något för att skingra tankarna en stund. Jag har haft bra stöd i att jag varit öppen med min situation till några som jag vet varit där själva! En fick tvillingar, en lyckades inte alls (har adopterat nu) och en fick en pojk efter flera utomkved...

Vi har gått igenom utredning, behandling m.m. och har blivit väl omhändertagna (Sahlgrenska i Göteborg), och har fått bra info på träffar med läkare m.m. Och ju mer man får veta ju mer intressant blir det! Man är i en väldigt utsatt situation både mentalt och fysiskt, och väntan på provsvar kan gå en rejält på nerverna. Och ibland blir man helt galen över att det springer runt massa tjocka magar på stan! Jag upplevde också en avundsjuka på alla som "huxflux" blev gravida, och jag blev asförbannad på de som gjorde abort! Jag tycker det är viktigt att få känna alla de där känslorna! Fast man kanske ska tänka sig för lite så man inte "häver ur sig" till den det gäller - där kommer du in i bilden!  Även om du kanske inte håller med i allt din vän känner och säger så ska hon känna sig trygg med att prata med dig...

Det är också jäkligt viktigt att man under utredning o behandling känner förtroende för sin läkare, tycker jag. Försök att "kolla upp" olika kliniker och höra sig för bland tidigare patienter...

Det finns många olika vägar till barn och vetenskapen är otrolig!

Men din vän måste sätta sig själv i första rummet! Och fråga sig hur mycket hon vill "gå igenom" kontra hur mycket hon vill ha barn.

Lycka till o hör gärna av dig igen om du vill!