Uppfostran - vad är viktigast och hur gör jag

Lästips om time out :)
www.growingpeople.se/upload/pdf/TimeOut.pdf

Orsak: Barnet gastar och kastar mat för att det testar gränser eller har sett andra på dagis bete sig så.

Hur bemöter du det?

Klart att man kan ha det så. Och att gå ut och äta i sällskap med en 3-åring skulle jag inte göra annat än i nödfall. Barn i trotsåldern utsätter jag inte för alltför svåra situationer.
Äter vi hemma hos någon, så vet de att det finns en 3-åring i familjen. Då borde de inte bli förvånade över att 3-åringen uppför sig efter sin ålder ...

Kunde inte sagt det bättre själv

Självkänsla och empati är jätteviktigt, men det är ett acceptabelt beteende också och att man lär sig respektera andra stärker väl snarast den empatiska förmågan. Barn som inte kan anpassa sig kommer dessutom att stöta på negativa reaktioner från omgivningen utan att de kanske förstår varför. Det tycker jag är orättvist. Sen skulle jag naturligtvis inte ställa samma krav på en tvååring som på en vuxen. 

Ja, bra där svara på en annan fråga än den jag faktiskt ställde idag....

Om det är mig du riktar dig till, så svarade jag på den frågan i inlägg 30.

Det viktigaste är att vara snäll.
Att respektera och lyssna på sitt barn.
Att vara tillsammans med ditt barn.
Har du detta med dig behöver du inga metoder. Det blir uppenbart vad som är rätt och fel.

Jag hoppas att du inte menar att du bara låter barnet sitta där och kasta mat omkring sig när det testar gränser?
Om man har flera barn är det väl inte alls ok för de andra barnen att få mat i nyllet? Och om det rör sig om en 3-4 åring är de absolut stora nog att förstå bättre! Jag säger inte att man måste vara stenhård eller elak men man måste väl ändå reagera mer än att säga "snälla sluta" om de inte lyssnar på det örat?!?"Att vara tillsammans med sitt barn" är ju inte ett absolut. Ibland är det lite tid ifred barnet behöver för att lugna sig. Att få lugna ner sig utan att någon lägger sig i och ska prata samtidigt. Tänka lite - få distans.
Man kan vara snäll och ge sitt barn tid ifred. De är inte motsatser.

Det jag tror alla reagerar på är att det skulle vara meningen att barnet ska sitta och skämmas.
Men det är stor skillnad på "skamvrån" och time out. Beroende på hur man menar det.

Min dotter kan bli helt hysteriskt arg och behöver då en minut ifred för att lugna sig, efter det en minut att tänka över vad som egentligen just hände och sedan är hon redo att prata om det, inte innan.
Vi råkar kalla de minutrarna "time out" men vi skulle lika gärna kunna kalla dem "ifred tid" eller "tid att meditera" eller vad som helst. Det är inte en "metod" mer än att du säger "stopp" om någon slår på dig.

Du kanske missade meningen där jag skrev att jag flyttade på maten? För att förtydliga mig, så flyttar jag alltså maten utom räckhåll för 3-åringen så att han inte kan kasta den.

Ok, men om barnet skriker en massa otrevligheter då? Skulle det vara helt ok, tycker du?
Du har förmodligen inga yngre barn vid bordet men säg att du hade det,
Då borde det väl vara rimligt att kräva lite matro?Jättebra inlägg!!!

Nu har ju mina barn inte gått på dagis, så de har inte skrikit något värre än Dumma mamma i den åldern. Dock kan jag tänka mig att om barnen skriker en massa dumt, så lär de ju göra det även på andra ställen, och då skulle jag ta den striden någon annanstans än vid matbordet.

Ang matro, så känns det som ett orimligt krav när det finns småbarn i huset. I princip alla barn har perioder med stök vid matbordet, men de går över ...

Tja, det kanske beror på vad man menar med stök och matro?

Vissa barn är helt galna. Min dotter lär sig de sjukaste saker när hon är på dagis och jag känner att jag måste visa å det bestämdaste att det inte är ok hemma hos oss även om Pelle gör så hemma.

Händer i och för sig nästan aldrig, men om det hände skulle jag göra ungefär så här:

Jag säger att han inte ska kasta mat och flyttar maten utom räckhåll. Försöker förstå vad som utlöste det hela (inte nödvändigtvis genom att fråga) och om beteendet beror på att mitt barn på något sätt inte mår bra agerar jag utifrån det. Om han t ex är sjuk eller har ont i magen kanske vi sätter oss och myser i soffan en stund till han har bajsat, då brukar det gå bättre att äta. Som sagt brukar han dock oftast tala om att det är något som inte stämmer på annat sätt än genom att kasta mat. Om han bara är lite trött efter förskolan t ex bruka humor och avledning vara bra metoder.

Ja, tack för svaret men om orsaken inte är att han mår dåligt på något sätt utan helt enkelt vill se vad som händer om man beter sig helt oacceptabelt?

Mitt problem är egentligen inte maten utan kläderna. Min tjej gillar helt enkelt inte kläder.
Det tar hur lång tid som helst att klä på henne allt är knöligt eller krångligt. När hon är nästan färdig kan hon börja slita av sig kläder för att något blivit krångligt innanför. Först var det bara strumporna, sedan trosorna nu är det nästan allt. Det kan ta allt från 30 minuter till 2 timmar! Om jag tvingar ut henne med något knöligt gråter hon tills vi fixat det (nej, hon går inte att distrahera eller avleda på något sätt).

Jag vet det hela är mycket OT för det är ju inget hon gör för att jävlas (tror jag i alla fall) men hur gör man?
Hemma vill hon helt enkelt vara naken men om vi låter henne vara det hemma leder det bara till att hon aldrig någonsin vill gå ut eller träffa någon för då måste hon ju klä på sig. Det är så illa att hon säger att hon är sjuk för att slippa gå till dagis (bara för att slippa klä på sig).