Vad tycker ni är viktigt att man lär sina barn?

Jag tycker också det är viktigt att inte styra barnets liv för mycket, man finns där men accepterar att dom vill ha sitt privatliv också.

En sak som kanske inte har med just uppfostran att göra men det är att många ungdomar numera inte kan stava. Känns lite pinsamt när man måste rätta sina kollegor på jobbet när dom skriver skyltar som ska stå i butiken. Det är väl just därför jag tycker det är viktigt att barnen läser för då lär man sig språket bättre. Vi läser för vår dotter varje kväll sedan hon var mycket liten bara för att hon ska höra språket och så småningom (förhoppningsvis) själv vara intresserad av att läsa.

Det mesta som har med värderingar att göra, går inte att lära ut till barnen. De tar efter föräldrarna (eller andra som har stort inflytande på deras liv).

Jag kan alltså få ett barn till att t ex inte slå andra (när någon ser det), men för att barnet själv ska ha en vilja att inte slå andra, så måste jag själv låta bli.

Framförallt vill jag lära mina barn att känna sig själva och hitta trygghet i det. Då kommer det andra lösa sig tillsammans med vettiga vuxna i deras omgivning.

Fast, när det gäller att slå så är det väl knappast många föräldrar som slår varann eller sina barn. Tror det snarare är barnet som agerar på frustration eller ilska över något helt annat än just det som får dom att slå sina kamrater t.ex. Något som är jobbigt hemma kanske.

lövet2 menade nog samma sak som mig. Att barn gör som vi gör. Det var nog bara ett exempel.
Självklart kan inte barn hantera ilska som en vuxen.

Jag tycker det är viktigt som vuxen att säga till när ett barn kränker någon annan och markera att det är fel.
Det får man inte bagatellisera och säga typ "ja, men barn gör ju så när de inte vet hur de ska hantera sin ilska". Även om det är sant så ska man ändå visa att det är fel.

Ja precis, man ska inte tycka att det inte spelar roll bara för att det är barn. Och jag förstod iofs också att det va ett exempel men va tvungen att säga det ändå

Att respektera andra människor, man behöver inte tycka om alla, men man måste bete sig hyfsat mot folk ändå. 
Är mycket sånt just nu då vi flyttat till ett nytt område o barnen på gården pinkar revir..

Att tänka positiva tankar o tycka om sig själv.

Att stå upp för sig själv o andra, t ex behöver man inte vara modig o avbryta t ex en mobbingsits-men man måste säga till en vuxen.

Att vara snäll mot djur.

Att sköta skolgången även om det känns pest o pina

Att inte slåss o bråka inom syskonskaran-vilket verkar vara lika lätt som att stoppa en lavin..

Att vara självständig

Jag tycker även det är viktigt att man lär barnen att inte ta på sig för mycket. Många föräldrar har ju mängder med aktiviteter för barnen och skjutsar runt dom stressade från det ena till det andra. Det är rätt ansträngande att ständigt ha nått på gång. Man behöver vila både fysiskt och psykiskt.

För att citera Astrid Lindgren: "barn ska ha tråkigt, det stimulerar deras fantasi". Det ligger ju något i det, för att orka med saker måste hjärnan få vila ibland också. Stress är ju vår tids största folksjukdom.

Äsch- varför skrev jag något-jag kunde ju bara ha citerat dig...*håller med m a o*

Fast det är väl bra att alla skriver med sina egna ord, vi tänker ju alla olika och då kan man få ett annat perspektiv på saker

Tycker det är bra att höra vad andra föräldrar har att säga för oftast tänker man ju på samma saker i stort sett, men man kanske får höra annat man också ska tänka på.

Otroligt många föräldrar smäller till sina barn över fingrarna t ex och tycker inte att det räknas. Men sedan är det ju också så att om något är riktigt fel i hemmet, så slåss barn (nu pratar jag alltså om större barn; små barn slåss bara för att de inte hunnit lära sig annat ännu). Den sortens våld försvinner vanligen så fort barnen får en bättre hemmiljö och slutar vara så arga.
Ett barn kan ha lärt sig precis hur man ska bete sig, men om någonting inträffar som gör att barnet mår riktigt riktigt dåligt, då kan det slåss ändå. Det behöver inte vara värre än en plötslig skilsmässa för att barnet ska börja slå ner sina kompisar. När skilsmässan lugnar ner sig, så gör barnet det också ...

Ja, bland annat. Mest vill jag att de ska ha en förståelse för att de är lyckligt lottade och att de som är lyckligt lottade ska hjälpa andra som har det svårt. Sedan kan det vara att hjälpa en kompis som är ledsen eller skänka pengar efter en naturkatastrof. Grundtanken är densamma.

Att vara snäll mot djur och behandla både människor och djur med respekt!

Förutom allt det vanliga så har jag lärt min äldsta son allt om 112!

Väldigt bra att kunna, vi har haft låtsas samtal  till 112 (jag=larmcentralen. han "ringer") och när han var runt 4-5 år så kunde han sitt namn hela namn,sitt personnummer, sin adress, sina föräldrars hela namn, hemtelefonnumret & att man ska tala om vad som har hänt & vad man behöver.

Vad som helst kan ju hända.... 

Väldigt smart faktiskt, har jag aldrig tänkt på