Som rubriken lyder.. MÅSTE man skaffa mer än 1 barn?
Många jag träffat säger att det är synd om dem som inte får några syskon. Att det är egoistiskt att inte ge sitt barn syskon. Vem ska h*n leka med? Osv..
Men jag är ensambarn. Och jag har ALDRIG i hela mitt liv haft ont av det! Tvärtom!
Vad tycker ni?
Jag både vill och inte vill ha ett till barn, men maken vill inte - han har två sen innan och är 14 år äldre.
Den största fördelen med att ha ett barn känns som (iaf i mitt fall) att jag kommer ha så mycket mer ork och energi att göra roliga saker med honom, än om jag skulle ha två. Jag tycker om att kunna ge honom allt och lägga all min fokus på honom. Det är de små sakerna - i morse tex så var jag färdig när jag vaknade och kunde då ligga bredvid honom och mysa när han drack sin välling. Hade jag haft ett till barn hade jag med all sannolikhet jagat honom eller henne för att klä på, ge frukost eller nåt annat. När vi slutar tidigt eller har lediga dagar åker vi ofta till badhuset, lekland osv, jag tror inte jag skulle ha ork till det om jag hade två. Exemplen är många men det här var vad jag kom på nu - att i vardagen ha tid för de små sakerna utan att någon annan pockar på uppmärksamhet och att det är lättare att företa sig saker på egen hand om man bara har ett barn med sig.
Oavsett hur man gör ska man skaffa så många eller få barn man vill, jag tycker enda anledningen till att skaffa ett barn ska vara att man har en brinnande längtan efter det och inget annat.
Vem säger att man måste få något barn över huvud taget?
Jag ser det som så att skaffa barn är bland det mest egoistiska man kan göra överhuvudtaget, så vad spelar det för roll om man skaffar ett eller fler?
Krumpy:
Att jag sätter ett helt nytt liv till världen bara för min egen skull är fruktansvärt egoistiskt. Tycker jag.
Ja, då vet jag inte vad jag skall skriva...en människa är ju bland det mest komplexa men också fantastiska som finns. Att jag skapar en ny människa, som med all sannolikhet kommer uppleva lidande och annat hemskt (men också fantastiska saker!), utan att den bett om det är riktigt egoistiskt av mig. Jag skaffar ju enbart barn för min egen lyckas och njutnings skull, ingen annans. Allra minst för barnets skull.
Om du anser att barnet klarar av att vara ensambarn - även då du själv varit ensambarn - så är det ni föräldrar som gör valet om ni vill ha fler barn eller inte. Vad andra tycker spelar ingen roll. Ett barn med ett syskon och dåliga föräldrar, har det inte bättre än ett barn utan syskon och toppenföräldrar.
Som jag skrivit tidigare skulle jag gärna haft ett barn till, ett syskon till min
enda dotter. Men nu är jag snart skild osv, så det kommer inte att bli helsyskon,
i bästa fall halvsyskon. Men jag är snart fyrtio osv, så det är inte så troligt.
Dock har jag märkt en sak med min fyraåriga dotter, till skillnad från kompisar
som har två barn. Jämfört med mina kompisar så gör jag mer med min dotter,
både fritidsaktiviteter, bla dans och andra saker vi hittar på tillsammans.
De kompisar jag umgås med som har flera barn, de säger till mig att de helt
enkelt inte hittar tiden att umgås så mycket de skulle vilja med sina barn.
Det finns alltså för och nackdelar, med ett respektive två eller fler barn.
Nej, man skaffar så många barn man vill ha.
Ååh jag stöter ofta på sånna som säger till mej att det är elak mot min dotter om hon inte kommer få några syskon (jag och sambon vill bara ha 1 barn)
Jag brukar då svara att inte kan jag skaffa ett barn jag inte vill ha bara för min dotters skull..
jag har själv 3 syskon och har alltid kännt att jag aldrig fått den tid med mina föräldrar som jag velat ha. man kunde aldrig prata med mamma ostört om privata saker som man inte ville att syskonen skulle höra.
Jag brukade väldigt sällan leka med mina syskon utan jag lekte med mina vänner! (nu umgås jag dock ganska mkt med iaf min stprasyster som även hon har barn)
men inte måste man ha flera barn!
Självklart måste man inte ha fler barn än ett! Det är ju helt upp till var och en. För mig var det otänkbart att inte ge min först födde ett syskon. Mina syskon betydligt otroligt mycket för mig, kan inte föreställa mig att växa upp som ensambarn. När jag ser mina små pojkar sitta och kramas, eller lillebror 1 år kryper upp och pussar sin storebror på munnen och storebror omfamnar honom, är jag så otroligt glad att de har varandra. Självklart bråkar de och självklart finns det nackdelar med syskon också, det är ju tex omöjligt för mig att ge varje barn 100% uppmärksamhet. Vilket kan kännas hårt ibland. Framför allt när de är små. Men det finns samtidigt så mycket kärlek mellan dem som väger upp, tycker jag.
Men för att sammanfatta så gör man precis som man vill!! Finns som sagt både för- och nackdelar med allt här i livet.
Vad gäller familjebildning måste man ingenting!
Nej man behöver inte skaffa fler än ett barn, man skaffar så många man vill och vissa skaffar inga. Vi har en dotter och pga sjukdom blir det inte några fler även om vi båda hade velat haft ett syskon, men idag är vi harmoniska och trivs bra med ett barn och mår bra och hon har mycket kompisar och vi hinner med att göra mycket skoj med henne, så vi trivs som en familj vi tre. Man skall inte behöva höra en massa från omgivningen om att syskon är bäst.