Trollet Ludenben skrev 2010-09-30 14:43:30 följande:
jag känner inte alls mig hemma i ditt resonemang. Om man bortser från att jag valt att döpa mina barn och bara ser till mig själv. Jag är döpt men det har inte påverkat mig alls så som du skriver. Jag känner inte att jag inte fått välja. Jag har vart med i svenska kyrkan men det har inte tvingat mig till en tro. Ingen jag känner som har icke-troende föräldrar har blivit tvingade att tro på Gud för att de är döpta. Jag är född på 70-talet, då döpte så gott som alla och det var liksom inte dessa diskussioner om dopet men vad jag vet har det inte påverkat någon negativt. Det enda tycker jag är att man bör informera barnen om att de betalar skatt till kyrkan när de blir så pass stora att de jobbar och innan dess, att de har ett val att gå ur om de inte vill betala skatten. Man kan gå ur kyrkan när man vill och man behöver inte följa tro för man är döpt. Jag har full respekt för folk som inte vill döpa, det är upp till var och en och jag har aldrig tänkt en negativ tanke om någon annans val att låta bli. Det enda jag ställer mig frågande till är att på vilket sätt tar man ifrån barnets fria val till tro om man döper?¨Jag hade en andlig tro när jag var yngre som inte har med kristendom att göra, den valde jag själv. Det trots att jag är döpt och med i kyrkan så jag förstår inte detta riktigt.
1. man tvingas inte att delta i kyrkans aktiviteter
2. man tvingas inte att tro på Gud
3. Man kan gå ur kyrkan när man vill
Jag hade lite samma funderingar som du. Det finns inget som säger att man tvingar barnet in i en tro, men jag väljer att låta andra bilda sin uppfattning själva där. Dop betyder personligen för mig inte att barnet måste tro på Gud eller behöver följa den kristna läran. Det handlar mer anser jag om att be Gud vaka över och skydda barnet, det är ju en önskan jag som vuxen och troende har. Sen behöver ju inte barnet i sig känna sig involverad i kyrkan eller ens tro på att det finns en Gud som vakar över henne. Jag överlåter ju inte barnet till Gud, jag ser det mer som att jag som troende, ber min Gud att hålla ett öga på henne indirekt.
Sen som icke troende som döper sina barn, så förstår jag inte heller vari det hela "följa Guds väg" kommer ifrån, det är en tradition.. En kristen sådan, jovisst, men en tradition i vårat samhälle som inte alls "tvingar" in någon i en tro som inte infinner sig hos personen. Utan allt är ju som sagt helt valfritt.
Och kan man ärligt talat inte ta ur barnet ur svenska kyrkan senare? För det borde väl egentligen inte vara ett problem som jag ser det? Om man nu har den önskan? Du är ju ändå förmyndigare för barnet?