Hur mycket "egentid" och träning är ok under småbarnsåren?

Blir riktigt upprörd när jag läser ditt inlägg, TS! Helt tydligt har ni en väldigt skev och orättvis fördelning hemma där du drar det absolut tyngsta lasset. Du är inte gnällig utan alldeles för SNÄLL!!! Ställ krav! Jag håller på dig!

kan ni inte båda 2 gå iväg till gymmet och turas om att passa barnet och träna?

Ett år hemma utan egentid då tycker jag verkligen att det är dags nu. Klar du kan ställa krav på din partner ni är ju två om att ha barn. Det handlar ju bara om ett träningspass. Han borde kompromissa lite också och inte träna 4 gånger i veckan utan låta dej gå iväg lite med. Sen den biten vad som anses vara okej kan ju bara ni svara på. Ni gör som ni vill och lägger upp det på erat sätt så set passar er vad andra tycker är en skitsak enligt mitt tycke. Jag har tre små här hemma på 3 år och 8 månader och jag åker iväg och tränar minst 2 gånger i veckan man behöver det för att ladda om lite sen är det ju alltid på kvällen vissligen men man har ju tid för sambon och barnen resten av veckan.

Prioriterar man inte familjen före träning så prioriterar man fel. Visst är det viktigt med egentid. men det ska vara på lika villkor.

Ställ krav på honom att du ska vara borta lika många timmar i veckan som honom och se hur kul det låter i hans öron. Har han inget emot det så bryr han sig uppenbarligen inte om att umgås som en familj och då är han fel ute.

Fråga honom när ni ska hinna med allt ni ska göra tillsammans, städa huset, laga mat, diska, handla mat, köpa kläder till barnen osv osv.

Det finns ingen mall som passar i alla familjer men jag hade blivit vansinnig om min sambo var bort 5 dagar i veckan regelbundet och prioriterade bort oss. Vansinnig. Hade aldrig levt med en man med så osunda värderingar.

Jag tränar 1½ timme var annan dag, har gått ner 48 kilo och tänker tusan aldrig gå upp dem i gen och då måste jag tränna så hårt.
Min förra sambo repade två gånger i veckan, plus en del studio, spelningar och turnerade men vi ville att den andre skulle få ha sitt intresse och underlättade alltid för den andre att kunna göra det den vill.

Det jag reagerar på i din TS är att han inte ger tillbaka till dig det han själv får, annars så tycker jag att du ska låta han träna för det är nått som är nyttigt för honom    

Att du går med på detta är min fråga!? Man har ju skaffat barn ihop... han får ju ändra sitt liv också...
Inser vilken tur jag har med min man. Jag tar nätterna alltid, dottern är bara 4 mån och ammas, så rätt självklart, då maken inte kan mata (hon vägrar flaska har testat ). Han jobbar mån-fre, men alltid lör el söndag får jag sova, då matar jag den lilla när hon vill upp ca 7-8, sen tar han henne, fixar med kläder och leker, runt 10-11 är hon hungrig då kommer han upp med henne och väcker mig snabbt om jag sover och låter henne äta, sen leker han lite till, jag får komma upp NÄR jag vill! Underbar lösning. Vi hjälps åt med allt (mat,tvätt,städ etc). Jag får tid till att bada om kvällarna om jag vill, och han får gymma, när de passar. Promenerar 2 timmar varje dag, men de löser sig ju bra för då är ju hon med i vagnen. I övrigt lite svårt för mig att bestämma vad jag ska göra, då man aldrig vet när hon vill ha mat, men de är ju hon som bestämmer det, hade de gått hade jag också fått haft egen tid ensam hemmifrån även ngn kväll om jag velat... men samtidigt är de underbart att vara hemma om kvällarna alla tre ihop. Hoppas du snart får mer tid för dig! Man har faktiskt rätt att unna sig egentid även fast man är mamma!

Han har alldeles för mycket egentid. Du ska ju ha minst lika mycket. Lite mera tycker jag, eftersom det är du som är hemma på dagarna.  Jag skulle aldrig acceptera att sambon tog så mycket egentid.  Han har barn nu, och det ska gå först!
Jag är ensam med barnen i veckorna, men på helgerna får sambon ta över. Då vill jag ha "ledigt, och gör saker utan barnen.

Hej!
Jo, jag förstår att du reagerar.

Min erfarenhet är att män verkar ha mycket lättare för att ta sig egentid, medan vi mammor sitter fast....
Och när din man väl är färdig med sin egentid så sitter du snällt och väntar, och vill inte offra något av den lilla gemensamma tid ni får på kvällen. Känner så väl igen detta.
Jag har också alltid varit den som offrar min egentid, för att min man ska kunna jobba extra.
Han säger att han gör det för vår skull, men det är en klen tröst när man står där ledsen och uppgiven med hela det tunga ansvaret för både hem och barn.

Jag har inga direkta råd att ge eftersom jag själv sitter fast i liknande sits.
Men jag tror du verkligen måste sätta dig ner och förklara för honom, annars blir du bara bitter och ännu mer missnöjd.
Han tror nog att du är nöjd med tillvaron som den är.
 

Om han tränar 4-5 gånger a 1,5 - 2 timmar så blir det ca 8 timmar i veckan. Då borde du ha rätt till lika mycket egentid, men som du säger blir det inte mycket tid tillsammans. Förmodligen är han inte beredd att minska sin träning, men kan ni inte försöka diskutera hur han kan planera in den på bäst sätt; tex 1 pass under helgen och 3 under veckan (eller vad du nu föredrar). Eller har han möjlighet att träna innan jobbet? 3 längre pass istället för 4?

Argumentet att du kan promenera och göra hemmaövningar under dagtid ger jag inte mycket för - då kan han lika gärna göra det också istället för att åka till gymmet.

Självklart har du rätt till barnfri tid utanför hemmet, om du då väljer att träna eller fika med kompisar spelar ingen roll.

Jag minns inte exakt när jag började träna igen, men just nu blir det 2-3 gånger i veckan. Då åker jag direkt efter jobbet och är hemma nån gång mellan 18 och 21 (sitter kvar och jobbar tills det är dags att åka till träningen). Sambon tränar inte alls men ägnar sin egentid till att spela dator/Xbox.

Låter tufft för dig TS, men stå på dig. Du ska såklart också ha egentid!!

Och sen var detta en väldigt bra tråd för mig Jag känner att jag behöver träna, dels för att gå ner i vikt och för att må bra. Det blir en hel del sena kvällar och vissa dagar träffar jag bara barnen 30 minuter.  Men som det låter på er behöver jag inte ha dåligt samvete för det, ni hinner ju också med att träna Vissa frågar mig hur jag bara hinner/orkar med, jag skulle behöva någon som tänker lika som mig i min närhet.

Som svar på din fråga, "Hur mycket tid ifrån familjen klassas som "ok" under småbarnstiden?"

jag tycker det är upp till varje familj att bestämma vad som är rimligt. Det beror ju också på vilka vanor man har, om man tycker det är viktigt att göra saker själv, hur stort behov man har av att få vara ensam ibland osv. När min dotter var upp till 6 månader kände jag inte att jag hade nåt särskilt behov av att göra saker på egen hand, mitt prio var att ta hand om dottern. Men under denna tid var även min sambo mest hemma och hjälpte till med allt som behöver göras. Nu när dottern är 9 månader känner jag verkligen att jag behöver komma iväg flera gånger i veckan. Jag tränar på gym 2ggr i veckan och löptränar i gång i veckan. Min sambo löptränar 3 ggr per vecka och spelar badminton på lunchen en dag och då jobbar han längre, så där är vi ganska lika. I övrigt delar vi på hushållsarbete, ser till att vi får varsin sovmorgon på helgen och om han åker iväg en helg för att hälsa på sina kompisar osv så ser jag till att planera in nåt roligt för mig nån annan helg. Vi försöker alltså dela lika på det mesta, roliga aktiviteter och mindre roliga (städning osv). Jag tror det är en förutsättning för att undvika bitterhet gentemot varandra.

Jag tycker att du ska ta ett snack med din sambo, kanske kan du inte få exakt lika mycket tid som honom i egentid men jag tycker absolut att du ska kompenseras på något sätt för att du är hemma och drar ett tungt lass när han är och tränar. Har ni barnpasssning på erat gym? Annars kanske ni kan byta till ett gym där de har det så kan ni träna ihop? Försök att ge honom konkreta förslag på vad du tycker är viktigt och vad du vill få tid till. Jag hoppar till exempel hellre över en träning än att missa min sovmorgon på helgen, den är helig för mig. Sedan får ni försöka pussla ihop det på något sätt, men steg ett är nog att få honom att förstå att du behöver göra saker på egen hand utanför hemmet, och att han måste hjälpa till att ge utrymme för detta.

Jag är kille och mitt stora intresse är träning. Skulle aldrig vilja eller kunna lägga ner det eftersom det får mig att må bra. Hälsan är otroligt viktig. Jag har stora problem med rygg & nacke, så skulle jag inte träna på några dagar får jag jätte ont. Jag har dessutom ett väldigt stort behov av egentid och att få vara ensam. Har människor runt mig mer eller mindre dygnet runt vilket är jätte jobbigt. Man behöver lite tid för sig själv.

Har precis fått barn med min sambo och hon är väll inte så nöjd med att jag är iväg så mycket som jag är. Dock så gör jag nästan allt, dvs handlar, lagar mat, städar, tvättar osv.
Under sommaren jobbade jag 6 dagar i veckan, skötte hemmet med städning, tvättning ect. Storhandlade, skötte bilen och betalade alla räkningar. Och fortfarande gör jag nästan allt.
Därför känner jag mig värd min egentid med 1 timmes gym några dagar i veckan.
Eftersom jag nu gjort/gör allt i vardagslivet finns ingen tid över att umgås vilket sambon har svårt att förstå.
Åker kanske runt 08.00 på morgonen, kommer hem 18.00 och äter & gör alla sysslor som måste göras. Går sedan och tränar och är hemma igen runt 22.00. Då har jag alltså hållt igång hela dagen mellan 08.00 - 22.00 och då vill jag bara sätta mig ner i fred och andas.

Dock skulle jag unna min sambo att göra saker. Jag vill att sambon gör saker.

det är lite trixigt det där. Både jag och sambon tränade mycket var för sig innan vi fick barn. Efter sonen kom så blev min träning rätt dramatiskt minskad, men sambo kunde ju köra på rätt bra ändå. 

Jag tycker allting handlar om att man måste kompromissa. Hade ni någon diskussion om hans träning innan ni skaffade barn? Jag tycker det är viktigt att man ska kunna fortsätta med sina intressen, men samtidight måste bägge partner få sin del. Det är inte rimligt att han får träna 7 dagar i veckan och du ska köra hemmaövningar med ert barn. Om han tycker den träningen är lika effektiv så kan ni väl byta några veckor? Föreslå at than ska köra hemmagym och du drar iväg istället.

Det är inte alls samma att träna lite hemma med barn, dessutom funkade det inte alls för mig udner första året. Sonen gillade inte när jag gjorde konstiga saker :). Nu vid 2 är det lättare för då kan vi alla tre gå ut i springa inervaller, genom att turaas om, och sonen hoppar bredvid på marken och tycker det är kul att få springa själv.

Jag tycker ni ska diskutera igenom ordentligt med träningstider. Du får kräva ett visst antal pass i veckan, och att han gör en viss del hemma. och om han tycker hemmaträning är ok, då kan han köra det när du är på gymmet eller joggar. Annars  å kanske ni ska helt enkelt diskutera att turaas om. DVS han får lägga krut på träningen ett halvår till, eller tills när det nu är tävling. Sen får han backa och träna mindre.

Min sambo tränar för att komma med i landslaget nästa år, så det är 4-5 ggr i veckan och en del läger på helgerna. Jag har sagt att det är ok, för jag får träna när han är hemma med sonen. Och pga att efter vm så kommer han tagga ner. Så fram till vm är det ok med hårdsatsning, men sedan får det bli omprioriteringar.  

Jag tycker att du ska stå på dig och KRÄVA egentid!

Min sambo tränar 5 gånger i veckan och har gjort de sen vi träffades. När vår son föddes hade han ett uppehåll på ca en vecka för att sen börja om igen. Innan sonen kom for han alltid iväg direkt på morgonen och tränade en timme, men efter sonen kom så blev de ibland på morgonen, ibland på kvällen och ibland inte alls. Men det här var en sak som vi pratade om mycket innan han föddes så för oss var det nog lite lättare.

Min sambo jobbar nu på annan ort under veckorna och är bara hemma på helgerna. Så jag drar ett tungt lass 5 dagar i veckan, men när sambon kommer hem tar han sonen och jag får vila och bara ta hand om mig själv lite.

Man måste lära sig att kompromissa och inte bara tänka på sig själv tror jag! Ta upp det med honom och var STENHÅRD! Ni har fått barn, saker förändras, så är det bara.

Jag skulle be honom att få åtminstone en dag då han gör allt i hemmet och med barnet. En sovmorgon på helgen. Och ibland strunta i allt som annars "måste" göras i hushållet. Ni kanske kunde turas om med nån syssla eller dela upp så ni har helt eget ansvar för era "egna" sysslor?

Hos oss har vi en varsin huvudsyssla, men det blir ändå att jag gör mest hemma eftersom jag är hemma mer, men oftast kommer sambon hem och tar över barnen på kvällen.
Jag tränar hemma, har alltid gjort och kommer troligtvis alltid att göra =) Roligt.