Är jag en piga eller är det rättvist?
Jag och min sambo har två barn. Han har ett jobb och jag jobbar frilans i ett konstnärligt yrke vilket gör att min inkomst är ganska blygsam. Då har vi gjort så att han jobbar heltid och jag hämtar barnen varje dag och lagar mat och handlar etc. Han kommer till dukat bord. Han hjälper sen till under kvällen men jag har huvudansvaret för allt som har med barnen och hemmet att göra. Känns det som i alla fall.
Han betalar för bostaden och en hel del annat. Jag betalar räkningar efter förmåga. Nu undrar jag så här:
Han har en personlig tränare, köper kläder och äter lunch ute medan jag snålar och aldrig köper kläder och försöker hålla matkostnader nere för familjen. Han anser att han har rätt att leva så eftersom han har valt att ha ett jobb som betalar sig, medan jag har valt ett "fattigare" liv.
Jag känner bara att han inte ser värdet av det som jag gör för honom och familjen. Borde inte de uppoffringarna göra att vi borde ha samma liv ungefär ekonomiskt? Eller har jag fel? Han har t ex kommentarer om jag vill köpa en klänning:- Tycker du att vi har råd med det???
Jag vet inte, men något känns fel. Vad tycker ni? Hur gör ni? Är lösningen att jag ger upp min konstnärliga karriär och istället skaffar ett vanligt jobb med regelbunden inkomst?