Allvarlig, 2,5 åringar är ju pesten själv. Jag dör!!!

Jag håller med dig, alla andra barn känns lugnare och alla andra föräldrar känns lugnare än mig.. Är det så? Skäller aldrig andra föräldrar på sina barn eller säger åt de på skarpen? Alltså jag måste för att få någon effekt.  Det går inte att prata lugnt med min dotter då vänder hon bara bort huvudet eller går där ifrån.

Det finns enstaka barn som verkar hoppa över trotsåldern. De barnen får följa med på affären och visa upp hur väluppfostrade de är. Vanliga barn får inte följa med ...

Haha.. alltså det där stämmer.. Jag brukar åka och handla med min dotter OCH min son, jag är helt DÖD efter det... Jag säger varje gång ALDRIG mer men varför varför är de med nästa gång iaf??? Varför tar jag inte tid en kväll när allt är lugnt och min man är hemma och barnen sover?

Helt normalt trotsbeteende hos en som nästan är 3 år. när min son slåss eller liknande får han tre varningar, sen sätter vi honom på en pall tills han har lugnat ner sig. Efter det berättar vi för honom varför han fick sitta på pallen, och att man absolut inte får slåss. Slåss han med nåt tillhygge eller en leksak tex så tar vi det ifrån honom och lägger det så att han inte kan få tag i det.
Försök tänka som så att, dåligt beteende ska få naturliga konsekvenser, tex att barnet slåss med en spade, då tas spaden ifrån barnet och sen får barnet inte leka mer med nån spade då. Uppmuntra oxå all form av bra beteende och snällhet

Hehe vi har oxå en tjej här hemma med stark vilja. Hon har varit så sedan hon var 1½ år ca och nu är hon 3. Man kan resonera lite mer med henne nu. Hysteriska utbrott har hon haft sedan hon var 1½ år ca. Hon och storebror bråkar om allt och inget men snäll är hon iaf mot lillebror och oss slår hon inte heller. Hon testar ALLT, säger man nej säger hon bara en eller bara lite...Vi är verkligen superkonsekventa. Man får se det positivt, ingen kommer ju sätta sig på henne när hon blir äldre Räkna till 10 många ggr per dag

Hur lyckas man få en trotsande 2,5-åring att sitta kvar på en pall? Vår dotter skulle trillat av skrikandes....

här går det i perioder, värst var det för någon månad sen då vi hade skrikperioder på upp till 2 timmar dagligen. Tråkigt och slitsamt för oss alla (jag är hemma med båda barnen). Nu är det bättre och jag tycker att stora delar av tiden med min 2,5-åring är underbara! Vi kan prata, leka och filosofera tillsammans :) Men visst det krävs mycket tålamod och en del planerande. Denna helgen har varit lite trist då det regnat hela tiden och min flicka blivit så rastlös av att vara inne, får se till att hitta på någon aktivitet utanför hemmet imorgon, det brukar hjälpa.

Vad brukar ni hitta på? Min dotter blir väldigt uttråkad här hemma med oss. Hon får gå på föskolan tre dagar i veckan. Både för hennes skull men också för lillebrors skull, för hon är på honom hela hela tiden.
Vi brukar gå promenader, lika lite i sandlådan,gunga lite osv. Men det börjar hon tycka är sådär roligt nu, iaf tillsammans med mig och lillebror.Sant. De kanske blir som oss?!! Jag har iaf en väldigt stark vilja, jag tror min dotter är som jag var när jag var liten *pust*

Otroligt bra skrivit!

Finns det fler med ungar som ibland verkar vara från underjorden?

Vi målar med vattenfärg el pysslar ibland, är ute och det älskar hon. Går till biblioteket, åker och hälsar på på mitt jobb ibland. Sen brukar vi gå på kyrkans barnsång och öppna förskola 1-2 ggr i veckan och ibland träffar vi kompisar med eller utan barn ibland. Tycker tiden går fort men vill gärna ha något inplanerat varje dag, men det är mest för min skull för att få lite rutin. Hon går itne på förskolan utan jag har båda hemma. Underbart tycker jag för det mesta :)

Min tvååring har börjat bli helt lealös emellanåt. Faller ihop, ska inte ta på sig kläderna, äta, leka, sova, ja inget öht. Utan det är lilla dramaten som slänger sig på golvet och "huuuhuuu":ar minst en gång i kvarten. Storebror var aldrig trotsig i den åldern, han fick det lite senare runt 3 år fast då på ett mer "gnäll"-sätt. Detta är... spännande. Inte en chans att jag drar med Isak när vi ska handla om jag absolut inte måste

Gud va skönt att du tycker det är underbart. Jag tycker det är AS jobbigt, men dina barn kanske kommer bra överrens och är lugnare än mina..
Min dotter pratade jätte bra redan vid 1 år och nu vid 2,5 pratar hon flytande och sjunger HELA tiden, hun tröttar ut mig i huvudet med allt sitt tjatter . Hon är så tidig med allt.. Hon gick när hon var 9 månader, sonen när han var 10...
Jag hinner liksom inte njuta innan nya framsteg tas på tok för tidigt tycker jag..

Öppna förskolan går vi också på........... bllllääääääää... jag kan inte skriva längre för min dotter sjuger "Bara vara din Margareta, bara vara din ska du veta" hela tiden bakom mig...

Haha ja! Vår tjej var under några veckor precis nyligen en ren mardröm på affären (och i de flesta andra sociala situationer) hon var ärligt talat som om hon vore besatt!! Under hela 2-årstiden gick det att hantera henne och vi hade angenäma turer när vi skulle handla, tills plötsligt... ingenting fungerade längre! Allt var kaos och det var liksom bara så att hon behövde få utbrott, hur man än gjorde. Det var ganska exakt då hon fyllde 3 år. Flertalet släktingar ansåg att jag skulle "sätta en gräns" och inte låta henne följa med på affären. Jag anser dock att hennes beteende var högst normalt och inget som hon skulle straffas för så jag gjorde bara precis som jag alltid gjort med henne och lät henne få utbrotten när hon behövde det, och lika plötsligt som beteendet började så är hon nu lika harmonisk som vanligt i affären och annars igen... det är nu drygt 2 veckor sen hon hade ett sånt utbrott sist, som innan alltså kom dagligen.

Har min nyss fyllda 3-åring hemma också då jag är föräldraledig med hennes lillasyster, visst är det jobbigt emellanåt men mest av allt är det ju faktiskt roligt och givande att få spendera så mycket tid med henne! Just för tillfället känns det nog som att den värsta trotsen är på väg att gå över, men man ska väl inte ropa hej riktigt än...

Ja det ÄR jobbigt men det är underbart också och jag försöker fokusera på det. Men i perioder är det svårt och hon har inte varit så snäll mot lillebror den senaste tiden, så visst tappar jag också humöret. Min dotter pratar också väldigt bra och väldigt högljutt så man får ta djupa andetag ett par ggr om dagen. Jag försöker planera lite dagen innan, tänka igenom vad vi ska göra för om vi bara är hemma blir det ofta tjat och bråk.Så är min dotter också, väldigt dramatisk... ställer sig och gråter för minsta sak och säger alltid "jag är ledsen nu mamma" så att man verkligen ska veta det... puh!

Ja, jag borde nog planera dagarna lite bättre så alla blir mer nöjda och glada. Tyvärr så har jag flyttat med familjen till landet efter att ha bott i Stockholm. Nu har jag 20 mil till alla mina vänner och övrig familj, det är inte alls roligt och troligtvis där skon klämmer.

Ja då förstår jag att det är svårt! Kanske du kan hitta någon föräldragrupp är på familjeliv? :)

Skämtar ni? Börjar detta vid 2½ normalt sett? Ja, ja, har väl tidiga ungar (stolt!!?) för här har det pågått sen strax innan 1  åå o fortsätter nu efter 3...

börjar och börjar... för min dotter har det varit en extrem fas vid 2,5 men visst har hon haft utbrott och temperament även tidigare...