Straff eller konsekvens?

tycker du inte att du slarvar lite med ordet "naturlig" nu??

Jo, jag missade ett R där ja.

jag syftade på hur du använder ordet (hur du stavar bryr jag mig inte om)

 

aha, nej, det tycker jag inte heller.

Jag tror det är naturligt att vilja äta i lugn och ro. Om någon stör matron så är det helt naturligt att det uppstår irritation och någon slags åtgärd är att förvänta för allas trevnad.

irritation är konsekvensen, men åtgärden är ett straff

Nej. vad är det för konstig definition du använder då av ordet? Tycker du det är ett straff att säga till ungen också eller? En konsekvens är en följd av en handling. Så båda är en konsekvens.

Straff är dock en dålig konsekvens anser jag då den inte hänger ihop med den ursprungliga handlingen utan mer handlar om att påvisa att någon gjort fel och ska skämmas och helst åsamkas någon form av lidande.

En naturlig, pedagogisk och logisk konsekvens är att man åtgärdar problemet som uppstår och pekar på den.

Ett exempel på en konsekvens är tex att barnet som har sönder sina leksaker inte får en ny, hel sak att leka med, utan att låta barnet behålla den trasiga leksaken, men att ta ifrån barnet leksaken för att h*n tänker ha sönder den är ett straff. (jag lägger ingen värdering i vilket som är att föredra, jag bara konstaterar att det inte är en "naturlig konsekvens" att bli fråntagen sina saker)

Att "säga till" är varken konsekvens eller straff, utan kan möjligen betraktas som en varning inför kommande konsekvens (eller straff)

Ex: "Om du inte slutar att slänga din (valfri grej) i golvet kommer det att gå sönder och då kan du ju inte använda den" (varning om konsekvens)

Ex2: "Om du inte slutar slänga din (valfri grej) i golvet,så  tar jag den ifrån dig!" (varning om straff)
 

Ok, men om du slår upp ordet konsekvens så ser du att det betyder följd.

Så det är lika mycket en konsekvens om barnet får en ny leksak när den gamla gått sönder. Eller ett straff.

Men om vår matsituation brukar spåra ur, vilket den gör ibland, så påminner jag om hur jag vill ha det INNAN maten. Vår 4-åring är gräslig just nu, så det är fullt sannolikt!

Jag sa igår till dem att nu när vi ska dricka te, vill jag att ni sitter snällt och äter minst 1 smörgås var, A ska ha 2. (halvanorektisk 10-åring) Så ska alla ha tvättat händerna, och ska ni kissa gör ni det INNAN, inget spring eller kiv tack!

Det gick en stund, de stora uppförde sig A åt sina båda mackor, och C ballar ur helt, han fick för mkt te i muggen när pappa hällde upp. Skriker då rakt ut, utan att säga vad som blev "fel", och då säger pappan, "berätta vad det är så jag hör!" Det gjorde inte C, då sa pappan "du ska sitta lugnt och fint och äta din smörgås, kan du inte det, får du gå härifrån, för detta vill vi inte höra på! Nu varnar jag dig, antingen är du tyst eller också får du inte vara i köket!" Det slutade med 4 min ensam i pannrummet, sedan hämtade jag honom och han åt upp mackan, och en mindre mängd te...

Sådana situationer har vi ofta, men det är ju bra att man inte ger sig, det måste kosta att bete sig illa!
Man får vara nöjd om de andra tar till sig också, på sikt blir det bättre, men man får akta sig så man inte straffar sig själv också, genom att stå där och vakta den som inte skötte sig, då får han ju uppmärksamhet i alla fall!n Därför är pannrummet bra, inget blir sönderslaget...ett hörn man ser från köket funkar också...
Kolla "Supernanny" på TV4 13:20 (?) på vardagar, hon har en del vettiga grejor faktiskt!

I ordets rätta bemärkelse kan man iof säga att en smocka i ansiktet är en konsekvens av olydnad  (dödsstraff är konsekvensen av att vara öppet homosexuell i Saudiarabien) 
men i barnfostran-sammanhang brukar man skilja på straff och (naturliga) konsekvenser.

 

Ja visst är det konsekvenser det du räknar upp. Det betyder inte att det inte går att skilja på. Ett straff är ett slags konsekvens. En aborre är en fisk vetu.

Jag skiljer på straff och (naturliga) konsekvenser inom barnfostran.

Att skicka någon till sitt rum eller att  ta ifrån dom privilegier eller leksaker är exempel på straff.

Att låta barnet leva med sina val utan att fixa problemet, tex att inte servera ny mat efter den första kastats på golvet eller att inte köpa en ny leksaksbil sedan den gamla skruvats isär i molekyler är exempel på (naturliga) konsekvenser.