Jag vet inte vad du ska göra TS. Och jag vet inte heller vad JAG ska göra. Vi har en dotter som är 7 år och en son som är 5 mån. Jag har stått ut med honom i 12 år! Vet inte hur.
Min man jobbar 9-18 drygt, kommer hem vid 19. När han kommer hem äter han middag som jag gjort, om vi äter samtidigt plockar han oftast av bordet och tar hand om det mesta av disken (dock inte allt, varför han lämnar en del disk vet jag inte, han kanske tycker jag ska ta en del?). Han tvättar ibland, hänger tvätt ibland, viker tvätt ibland. Tar alltid hand om sin egen tvätt. Han dammsuger ca varannan - var tredje helg. Han gör inget annat hushållsjobb. Han kan steka färdigköpta hamburgare, pyttipanna och göra gröt i micron. Han borstar tänderna på dottern, lämnar henne på skolan (fast jag gör iordning henne på mornarna) och matar ibland lillebror.
I övrigt sätter han sig bara framför TV eller datorn när han kommer hem. Han har ingen ork att göra nåt annat hemma. Men han spelar innebandy ett par gånger i veckan och träffar sina kompisar ett par gånger i veckan. Är ute och festar 1-2 gånger per månad och då sover han hela dan därpå. På helgen sover han alltid till 9 medans jag går upp med barnen vid 7-tiden.
Jag är såå trött på honom. Jag har ingen ork över att göra nånting utanför hemmet. Jag stupar i säng kl. 8 på kvällen. Idag känner jag mig alldeles gråtfärdig.
Om vi skulle separera skulle jag inte stå ut med att bara träffa barnen varannan vecka. Och dottern skulle inte stå ut med att vara borta från mig heller. Han är bra att ha när saker ska betalas + att han ju iaf ibland är till lite avlastning ibland. Jag försöker bita ihop så mycket jag kan och tänka att hans pengar är bra och jag slipper lämna på mornarna.