Lbem

Äldre 25 Nov 22:16

117 svar

Att vara HELT ensam

Min dotter är precis över året nu, jag & hennes pappa har aldrig levt ihop.
De första halvåret kom han hem till oss och träffade henne, för att bygga
upp en relation, och så att dom fick lära känna varandra lite.
Efter det började han ha henne några timmar över dagen ibland, och nu
de senaste har han haft henne varannan helg ca 3-4 ggr bara.
Då jag märkt att det inte funkar av privata anledningar, så gav jag som förslag
att han kunde ha henne lite mindre men fortf regelbundet så hon får
ha en relation till sin pappa, nu och även i framtiden.

för att tillägga så har det vart mycket bråk från första början och jag har svävat
mellan både himmel och helvete.
När man äntligen känner att det börjar fungera någorlunda normalt o det känns
bra för oss alla, så vill han inte vara med mer.
Jag har mått dåligt, jag har vart arg, ledsen, besviken, och jag har gråtit som
aldrig förr och suttit o funderat över vad som är rätt och vad som egentligen
är fel.
Jag har egen vårdnad och vill min dotters bästa, jag har gjort ALLT för att få det
att gå runt, för att försöka få en god relation till hennes pappa.
Jag utgår ifrån hennes bästa och hennes behov, och nu när jag tänker efter så
kanske det är att bara vara med mig?
Ger han upp kan jag ingenting göra, men hur orkar man allt själv?
Jag har stressymptom så det står härliga till, och vissa dagar känner jag bara
hur orken & lusten försvinner ur mig.
Som vilken ensamstående som helst så vill jag också sitta och fisa i ett hörn
en dag och bara vara mig själv, bara vara jag och inte vara mamma.
Ja, det kanske låter hemskt, men jag är också en egen individ. Min dotter är det
bästa som har hänt mig utan tvekan, men hur mycket ska man tåla vad gäller
hennes pappa ??
Jag har personer i min närhet som bryr sig om oss, men jag har ingen som kan
ställa upp och ha min dotter ifall jag vill gå på stan, gå på bio eller vad som helst.
Det är jobbigt ibland, har vart, och kommer fortsätta vara det en tid nu..

Hur orkar Du/Ni?? Någon som förstår vad jag menar utan att det ska låta fel
och har vart med om detta själv?
För jag trodde aldrig att detta skulle hända mig, eller oss.
Jag har så svårt att förstå hur man kan säga ifrån sig sitt föräldraskap
och inte ens vilja träffa sitt eget barn.

har jag skrivit något som låter knäppt så läs mellan raderna och ta inte orden
bokstavligt talat..

Maajsi

Äldre 9 Feb 22:26

#101

Jag har varit ensamstående med min dotter sen hon var 2 månader. Egentligen kan man väl säga att jag varit de hela tiden för hennes pappa gjorde ändå aldrig något förutom å sitta och spela. Sen stack han å har inte träffat henne på 2 år. Hon är 3 och ett halvt år nu. Men jag har klarat mig galant. Jag gick klart gymnasiet sista året efter att ha varit mammaledig 1 år och nu pluggar jag vidare. Jag har valt att ta henne till världen och hon är det bästa som hänt mig. Har aldrig klagat över att vara ensam med henne. Däremot är det för jävligt att hennes egen pappa prioriterar datorn, fest och vänner framför henne. Jag önskar att han kunde bry sig mer. Inte för att jag ska kunna göra massa, men för hennes skull så hon får ha sin pappa i sitt liv också.

Men jag har fritid, när jag inte pluggar, jobbar eller så och min frititd ägnar jag med min dotter. Bättre fritid får man inte. Jag vill knappt ha henne på dagis eftersom jag vill hinna vara med henne så mycket som möjligt. Att få spendera tid med henne är det bästa som finns. Man måste ta till vara på tiden för sen blir det bara mindre och mindre tid man kan få.

Förra året träffade jag en kille som jag nu bor ihop med. Världens goaste mot min dotter. Men inte smiter jag iväg och gör en massa för det. Bara för att han bor med oss. Jag vet att jag får göra saker men jag spenderar hellre tid med min dotter än å göra en massa med kompisar åså. Det är tillräckligt med tid ifrån henne när jag har skola, jobb/praktik. resterande tid vill jag vara med henne.

Jenoli

Äldre 10 Feb 08:45

#102

Annelie68 skrev 2011-02-09 21:43:32 följande:

Ett avtal som skrivits i Sverige där båda är skrivna och boende i Sverige är utmätningsbart hos KFM. Därför anser försäkringskassan - enl vad de sa till mig - att man först och främst ska gå det håller sorgligt nog. Däremot om den bidragsskyldiga bor utanför norden då träder försäkringskassan in för barnet. Jag får insatt 1273 direkt från min dotters pappa men vi har inget skriftligt avtal. Jag vill hellre ha det genom FK men de vägrar detta. Han måste först ha missat en månad för att de ska "ta över". Varje månad runt den 27 är jag lika orolig att han inte ska sätta in pengarna - hade varit skönt att slippa.

Åh fasen, det hade jag inte en aning om. det tycker jag är ur fjantigt. även om man skrivit avtal så ska ju fk gå in och hjälpa till om andra partern bryter det. dra in KF tycker jag FK kan göra i så fall. usch vet hur det är att udnra om pengarna kommit ine ller inte, så hade jag det när jag bodde på irland och skulle ha betalt av honom, många var gångerna när det inte kommit in då man fick smsa honom och fråga vad som pågick, 2 dagar senare var pengarna inne.....

Maajsi skrev 2011-02-09 22:26:21 följande:

Jag har varit ensamstående med min dotter sen hon var 2 månader. Egentligen kan man väl säga att jag varit de hela tiden för hennes pappa gjorde ändå aldrig något förutom å sitta och spela. Sen stack han å har inte träffat henne på 2 år. Hon är 3 och ett halvt år nu. Men jag har klarat mig galant. Jag gick klart gymnasiet sista året efter att ha varit mammaledig 1 år och nu pluggar jag vidare. Jag har valt att ta henne till världen och hon är det bästa som hänt mig. Har aldrig klagat över att vara ensam med henne. Däremot är det för jävligt att hennes egen pappa prioriterar datorn, fest och vänner framför henne. Jag önskar att han kunde bry sig mer. Inte för att jag ska kunna göra massa, men för hennes skull så hon får ha sin pappa i sitt liv också.

Men jag har fritid, när jag inte pluggar, jobbar eller så och min frititd ägnar jag med min dotter. Bättre fritid får man inte. Jag vill knappt ha henne på dagis eftersom jag vill hinna vara med henne så mycket som möjligt. Att få spendera tid med henne är det bästa som finns. Man måste ta till vara på tiden för sen blir det bara mindre och mindre tid man kan få.

Förra året träffade jag en kille som jag nu bor ihop med. Världens goaste mot min dotter. Men inte smiter jag iväg och gör en massa för det. Bara för att han bor med oss. Jag vet att jag får göra saker men jag spenderar hellre tid med min dotter än å göra en massa med kompisar åså. Det är tillräckligt med tid ifrån henne när jag har skola, jobb/praktik. resterande tid vill jag vara med henne.

Vad skönt det måste vara att ha en sådan känsla som du har! Det låter som du mår väldigt braoch även din dotter! Glad att få höra sådana bra historier också. Tror allt att om jag hade ett jobb eller annan sysselsättning så skulle jag känna så också, nu går jag hemma hela dagarna med min son och det kan vara väldigt påfrestande när man inte har någon tid alls för sig själv... samma sak varje dag, inget nytt händer....

Maajsi

Äldre 10 Feb 10:16

#103

Jenoli skrev 2011-02-10 08:45:37 följande:

Åh fasen, det hade jag inte en aning om. det tycker jag är ur fjantigt. även om man skrivit avtal så ska ju fk gå in och hjälpa till om andra partern bryter det. dra in KF tycker jag FK kan göra i så fall. usch vet hur det är att udnra om pengarna kommit ine ller inte, så hade jag det när jag bodde på irland och skulle ha betalt av honom, många var gångerna när det inte kommit in då man fick smsa honom och fråga vad som pågick, 2 dagar senare var pengarna inne.....

Maajsi skrev 2011-02-09 22:26:21 följande:

Jag har varit ensamstående med min dotter sen hon var 2 månader. Egentligen kan man väl säga att jag varit de hela tiden för hennes pappa gjorde ändå aldrig något förutom å sitta och spela. Sen stack han å har inte träffat henne på 2 år. Hon är 3 och ett halvt år nu. Men jag har klarat mig galant. Jag gick klart gymnasiet sista året efter att ha varit mammaledig 1 år och nu pluggar jag vidare. Jag har valt att ta henne till världen och hon är det bästa som hänt mig. Har aldrig klagat över att vara ensam med henne. Däremot är det för jävligt att hennes egen pappa prioriterar datorn, fest och vänner framför henne. Jag önskar att han kunde bry sig mer. Inte för att jag ska kunna göra massa, men för hennes skull så hon får ha sin pappa i sitt liv också.

Men jag har fritid, när jag inte pluggar, jobbar eller så och min frititd ägnar jag med min dotter. Bättre fritid får man inte. Jag vill knappt ha henne på dagis eftersom jag vill hinna vara med henne så mycket som möjligt. Att få spendera tid med henne är det bästa som finns. Man måste ta till vara på tiden för sen blir det bara mindre och mindre tid man kan få.

Förra året träffade jag en kille som jag nu bor ihop med. Världens goaste mot min dotter. Men inte smiter jag iväg och gör en massa för det. Bara för att han bor med oss. Jag vet att jag får göra saker men jag spenderar hellre tid med min dotter än å göra en massa med kompisar åså. Det är tillräckligt med tid ifrån henne när jag har skola, jobb/praktik. resterande tid vill jag vara med henne.

Vad skönt det måste vara att ha en sådan känsla som du har! Det låter som du mår väldigt braoch även din dotter! Glad att få höra sådana bra historier också. Tror allt att om jag hade ett jobb eller annan sysselsättning så skulle jag känna så också, nu går jag hemma hela dagarna med min son och det kan vara väldigt påfrestande när man inte har någon tid alls för sig själv... samma sak varje dag, inget nytt händer....

Jag vet precis hur du känner det. Jag hade en period innan jag började plugga vidare då jag bara gick hemma å sökte jobb i princip. Det är jätte tufft men ändå inget jag klagade över. Ville jag umgås med någon vän så tog jag med henne också :) Men du har väl henne 15h/veckan på dagis? Det hade jag och då såg jag till att göra saker på egen hand förutom att söka jobb då.

Jag vill bara säga att jag absolut inte menar att det är fel att känna som du gör. Det har jag också gjort. Jag tycker bara att de flesta verkar tycka att det är en börda att ha barnet vid sig hela tiden. Även om jag inte fick egen tid så kände jag ändå aldrig att jag skulle behöva lämna henne till någon annan för en liten stund. Man får ju även kvällarna till att koppla av när hon ligger och sover :)

wavve83

Äldre 10 Feb 10:39

#104

Åh vad jag känner igen det du skriver!

När min son var fyra månader flyttade jag ifrån han pappa och det var krig. Jag fick kämpa för att han skulle vilja ta hand om sitt barn. Jag mådde så himla dåligt och skaffade till slut en kontaktfamilj till min son där han fick vara en helg i månaden. Han älskade att vara där! Och jag behövde inte ha dåligt samvete.

Jag tror faktiskt barn mår bättre att vara utan en förälder i det läget hellre än att de ska behöva känna och vara med nån som faktiskt inte vill ha dem. Det kanske låter lite hårt men min son mår idag jättedåligt på grund att han ändå haft sin pappa men alltid känt att han inte tycker om honom...
Vi flyttade i och för sig ihop igen när sonen var två men ska nu separera ytterligare en gång, mycket på grund att att min son mår dåligt och att pappan bara är taskig på honom.

Kunde jag skulle jag hjälpa dig!

Jenoli

Äldre 10 Feb 11:13

#105

wavve83 skrev 2011-02-10 10:39:26 följande:

Åh vad jag känner igen det du skriver!

När min son var fyra månader flyttade jag ifrån han pappa och det var krig. Jag fick kämpa för att han skulle vilja ta hand om sitt barn. Jag mådde så himla dåligt och skaffade till slut en kontaktfamilj till min son där han fick vara en helg i månaden. Han älskade att vara där! Och jag behövde inte ha dåligt samvete.

Jag tror faktiskt barn mår bättre att vara utan en förälder i det läget hellre än att de ska behöva känna och vara med nån som faktiskt inte vill ha dem. Det kanske låter lite hårt men min son mår idag jättedåligt på grund att han ändå haft sin pappa men alltid känt att han inte tycker om honom...
Vi flyttade i och för sig ihop igen när sonen var två men ska nu separera ytterligare en gång, mycket på grund att att min son mår dåligt och att pappan bara är taskig på honom.

Kunde jag skulle jag hjälpa dig!

Tack så mycket. jo jag tror det är bra för barnet också att vara med andra än att bara vara med sin mamma/pappa. De behöver umgås med andra också, då de utvecklas mera så att säga också. usch måste vara tufft att se att din son inte mår bra pga sin pappa.....

Maajsi skrev 2011-02-10 10:16:53 följande:

Jag vet precis hur du känner det. Jag hade en period innan jag började plugga vidare då jag bara gick hemma å sökte jobb i princip. Det är jätte tufft men ändå inget jag klagade över. Ville jag umgås med någon vän så tog jag med henne också :) Men du har väl henne 15h/veckan på dagis? Det hade jag och då såg jag till att göra saker på egen hand förutom att söka jobb då.

Jag vill bara säga att jag absolut inte menar att det är fel att känna som du gör. Det har jag också gjort. Jag tycker bara att de flesta verkar tycka att det är en börda att ha barnet vid sig hela tiden. Även om jag inte fick egen tid så kände jag ändå aldrig att jag skulle behöva lämna henne till någon annan för en liten stund. Man får ju även kvällarna till att koppla av när hon ligger och sover :)

jag är mammaledig nu, bodde tidigare på irland och där är han född, flyttade hem till sverige i december hade mammadagar kvar att ta ut. Då vi är nya i stan så tänkte jag det var en bra idé att komma på fötter först för honom och mig innan jag börja jobba och han in på dagis. men nu är både han och jag rastlösa.... har som sagt inga vänner i denna stad, har bara halva familjen här i krokarna men de är ju upptagna så klart med jobb och "egna" liv. men lilleman följer mig vart jag än går om det skulle vara så. Mmmm kvällarna är det ju som du säger, men som då sitter man bara hemma liksom. känner jag skulle vilja komma ut, gå på bio, åka och simma tex....

Maajsi

Äldre 10 Feb 11:22

#106

Jaha, ja det var ju värre :/ Du skulle behöva komma ut och träffa folk fast kan ju vara lite svårt de också! Men kanske försöka lära känna lite folk i närheten som också har barn? :) Finns säkert en hel del på fl t.ex. som bor i närheten. Starta en egen tråd :) Vart bor du förresten?

Jenoli

Äldre 10 Feb 12:33

#107

Maajsi skrev 2011-02-10 11:22:32 följande:

Jaha, ja det var ju värre :/ Du skulle behöva komma ut och träffa folk fast kan ju vara lite svårt de också! Men kanske försöka lära känna lite folk i närheten som också har barn? :) Finns säkert en hel del på fl t.ex. som bor i närheten. Starta en egen tråd :) Vart bor du förresten?

jag bor i Borås. har börjat ha kontakt och fikat med en tjej som träffat här på fl. Så det är ju ett steg i rätt riktning så att säga :) Finns ett bra ställe att gå på här också med barnen men bara varit där 2 ggr hittills, är ju lite deppad för tillfället så inte så sugen att vara omkring MASSOR av mammor med barn som man ska sitta och vara trevlig med för att dom inte ska tro man är en total knäppgök ;)

Jenoli

Äldre 11 Feb 06:46

#108

fy f'n säger jag bara.... jag är så less på denna avbruten sömn varje natt. han vanar och vaknar varje natt, skriker och håller på...... lyfter jag upp honom skriker han mera, ålar sig och trycker bort mig, lägger jag ner honom skriker han ännu mera. Lägger jag mig i sängen fortsätter han skrika, så fort han hör mig börja sätta mig upp slutar han skrika och väntar på att jag kommer fram till han........ vi kan hålla på i 2 timmar minst varje natt!!!!! Jag är sååå trött!!! i natt var jag tvungen att lämna rummet för jag höll på att bli galen..... jag pallar fasiken inte detta snart, jag vet inte vart jag ska ta vägen! jag vet att det låter hemskt och jag känner mig som världens sämsta mamma att säga det, men jag klarar inte av detta snart..... har ingen hjälp, ingen avlastning...... vad ska jag göra?????

Lbem

Äldre 11 Feb 23:51

#109

Jenoli skrev 2011-02-11 06:46:43 följande:

fy f'n säger jag bara.... jag är så less på denna avbruten sömn varje natt. han vanar och vaknar varje natt, skriker och håller på...... lyfter jag upp honom skriker han mera, ålar sig och trycker bort mig, lägger jag ner honom skriker han ännu mera. Lägger jag mig i sängen fortsätter han skrika, så fort han hör mig börja sätta mig upp slutar han skrika och väntar på att jag kommer fram till han........ vi kan hålla på i 2 timmar minst varje natt!!!!! Jag är sååå trött!!! i natt var jag tvungen att lämna rummet för jag höll på att bli galen..... jag pallar fasiken inte detta snart, jag vet inte vart jag ska ta vägen! jag vet att det låter hemskt och jag känner mig som världens sämsta mamma att säga det, men jag klarar inte av detta snart..... har ingen hjälp, ingen avlastning...... vad ska jag göra?????

Det är normalt att känna såsom du gör! speciellt när man är ensam, jag vet själv hur det är.

Jag hjälper gärna!! Många kanske tror man är en dåre här på andra sidan datorn
men som sagt, de som har barn vet vad det innebär.
Jag bor i jönköping, du bor ca 1 timme i från mig. har du körkort?

Jenoli

Äldre 12 Feb 06:25

#110

LBEM, tack för de orden, behövde jag höra! Inatt fick jag sova 6 timmar i vilket fall ;)
Tyvärr känns det som att vissa som har barn inte förstår, till och med min bror som har 2 barn verkar inte fatta hur jag mår :/ Han säger bara " ja men du visste ju det skulle bli tufft" , gaska upp dig, det blir bättre.... men inte tar han oliver åt mig ngt alls :)

jo jag jag körkort och jönköping är inte långt bort :) Måste bara få bilen kollad på, den stannar ibland då och då :(

Lbem

Äldre 12 Feb 10:04

#111

Jenoli skrev 2011-02-12 06:25:02 följande:

LBEM, tack för de orden, behövde jag höra! Inatt fick jag sova 6 timmar i vilket fall ;)
Tyvärr känns det som att vissa som har barn inte förstår, till och med min bror som har 2 barn verkar inte fatta hur jag mår :/ Han säger bara " ja men du visste ju det skulle bli tufft" , gaska upp dig, det blir bättre.... men inte tar han oliver åt mig ngt alls :)

jo jag jag körkort och jönköping är inte långt bort :) Måste bara få bilen kollad på, den stannar ibland då och då :(

Nej jag vet, men dom som säger så kanske har folk runtom sig som bryr
sig och ställer upp och hjälper till med deras barn?
Man lämnar ju inte sitt barn till vem som helst heller!
Jag ha tyvärr inte körkort, men du får gärna komma till jkpg och ta en fika
och leka med barnen, det skulle vi bara tycka vore skoj att lära känna lite
nytt folk! :)
Du har alltså 1 barn om jag förstått det rätt?

Jenoli

Äldre 13 Feb 11:38

#112

Lbem skrev 2011-02-12 10:04:13 följande:

Nej jag vet, men dom som säger så kanske har folk runtom sig som bryr
sig och ställer upp och hjälper till med deras barn?
Man lämnar ju inte sitt barn till vem som helst heller!
Jag ha tyvärr inte körkort, men du får gärna komma till jkpg och ta en fika
och leka med barnen, det skulle vi bara tycka vore skoj att lära känna lite
nytt folk! :)
Du har alltså 1 barn om jag förstått det rätt?

Jo precis, da har ju hennes familj här och de har ibland barnen över natten. Nu ska ju jag passa deras barn när de firar 1 årig bröllopsdag i mars..... kunde inte säga nej..... igår var jag ditbjuden på tacos och melodifestivalen. Jag sade att det funkar inte för oliver ska ju sova... "äsch lägg han i vagnen, han måste lära sig att kunna sova i den när ni är borta annars kan ni aldrig åka bort på kvällen" Dock så är min son van att sova i säng, rullar över på magen och tummen i mun... ok att sova i vagn när man är ute och går, det är ju annorlunda... så.... det funkade så klart inte och oliver var vaken tills vi gick hem 22.30 och somnade hemma sen 23.00 ca, vaknade 2 ggr under natten varav ena gången skrek han i 1 1/2 timme..... SUCK!!!!

kommer gärna och fikar i jkpg ngn gång snart. jobbar du?? Nu har bror min bil för att kolla på den så hoppas han kan fixa den snabbt!! Ställde den hos honom så han ser den varje gång han tittar ut genom fönstret ha ha ha ha
Japp 1 barn har jag, han äär 10 1/2 månad. själv då?

Maajsi

Äldre 13 Feb 21:48

#113

Jenoli skrev 2011-02-10 12:33:41 följande:

jag bor i Borås. har börjat ha kontakt och fikat med en tjej som träffat här på fl. Så det är ju ett steg i rätt riktning så att säga :) Finns ett bra ställe att gå på här också med barnen men bara varit där 2 ggr hittills, är ju lite deppad för tillfället så inte så sugen att vara omkring MASSOR av mammor med barn som man ska sitta och vara trevlig med för att dom inte ska tro man är en total knäppgök ;)

Ja, precis. Alltid kul å träffa nytt folk. Jag hängde på olika färldragrupper första året med dottern men nu har det inte blivit så mycket mer. Man har ingen i umgängeskretsen som har barn heller så känns lite ensamt. Inget fel på mina vänner. Men kul å träffa folk som har barn också :)
Nej, kan förstå det. Inte så lockande att dra på ett big fejk smile inför främmande människor när man helst av allt bara vill skrika ut hur dåligt man mår. Man får som ingen lust att vara "trevlig" mot andra.

Jenoli

Äldre 14 Feb 09:07

#114

Maajsi skrev 2011-02-13 21:48:58 följande:

Ja, precis. Alltid kul å träffa nytt folk. Jag hängde på olika färldragrupper första året med dottern men nu har det inte blivit så mycket mer. Man har ingen i umgängeskretsen som har barn heller så känns lite ensamt. Inget fel på mina vänner. Men kul å träffa folk som har barn också :)
Nej, kan förstå det. Inte så lockande att dra på ett big fejk smile inför främmande människor när man helst av allt bara vill skrika ut hur dåligt man mår. Man får som ingen lust att vara "trevlig" mot andra.

jo precis, alltid kul att träffa nya människor och bygga ut bekantskaps kretsen. Och som du säger att när man mår så dåligt så har man inte lust att träffa nya människor och vara trevlig. Det blir som en drag kamp, man vill träffa folk men samtidigt vill man bara låsa in sig. det blir så svårt att ta sig ur den onda cirkeln liksom. Denna helgen måste jag säga var bra för mig, lördagen hade jag besök av bror med familj på dagen och min halvbror och dens mamma på dagen, på kvällen var det tacos och melodifestival på kvällen. Söndagen var deet promenad och lekpark med bror och familj sedan hos dom till på kvällen. så helgen flög fram och var trevlig. Känner direkt att humöret redan vänder liksom. Det bli ju att när man sitter själv jämt och man får för lite sömn och så då gräver man ner sig liksom.....

Lbem

Äldre 14 Feb 10:43

#115

Jenoli skrev 2011-02-13 11:38:21 följande:

Jo precis, da har ju hennes familj här och de har ibland barnen över natten. Nu ska ju jag passa deras barn när de firar 1 årig bröllopsdag i mars..... kunde inte säga nej..... igår var jag ditbjuden på tacos och melodifestivalen. Jag sade att det funkar inte för oliver ska ju sova... "äsch lägg han i vagnen, han måste lära sig att kunna sova i den när ni är borta annars kan ni aldrig åka bort på kvällen" Dock så är min son van att sova i säng, rullar över på magen och tummen i mun... ok att sova i vagn när man är ute och går, det är ju annorlunda... så.... det funkade så klart inte och oliver var vaken tills vi gick hem 22.30 och somnade hemma sen 23.00 ca, vaknade 2 ggr under natten varav ena gången skrek han i 1 1/2 timme..... SUCK!!!!

kommer gärna och fikar i jkpg ngn gång snart. jobbar du?? Nu har bror min bil för att kolla på den så hoppas han kan fixa den snabbt!! Ställde den hos honom så han ser den varje gång han tittar ut genom fönstret ha ha ha ha
Japp 1 barn har jag, han äär 10 1/2 månad. själv då?

Man har ju sina egna regler. Jag skulle aldrig lyckas få min dotter att somna i en vagn
nu i denna åldern, ju större dom blir ju svårare blir det också!
Hon är 18 månader, har nyss börjat dagis och jag börjar snart plugga.
Så det känns lite som att det börjar gå framåt, sakta men säkert. Hennes pappa har
henne nu ett dygn varannan helg, man hinner inte göra mkt på den tiden och min
stresströskel är otroligt låg. MEN det är såklart bättre än ingenting alls, framförallt
för hennes skull.
Så jag är ledig i stort sett när som, vi flyttar snart till en lgh ca 3 mil ifrån centrum,
men det är enkelt att ta sig in till stan så vi träffar er gärna!

Maajsi

Äldre 14 Feb 23:30

#116

Jenoli skrev 2011-02-14 09:07:19 följande:

jo precis, alltid kul att träffa nya människor och bygga ut bekantskaps kretsen. Och som du säger att när man mår så dåligt så har man inte lust att träffa nya människor och vara trevlig. Det blir som en drag kamp, man vill träffa folk men samtidigt vill man bara låsa in sig. det blir så svårt att ta sig ur den onda cirkeln liksom. Denna helgen måste jag säga var bra för mig, lördagen hade jag besök av bror med familj på dagen och min halvbror och dens mamma på dagen, på kvällen var det tacos och melodifestival på kvällen. Söndagen var deet promenad och lekpark med bror och familj sedan hos dom till på kvällen. så helgen flög fram och var trevlig. Känner direkt att humöret redan vänder liksom. Det bli ju att när man sitter själv jämt och man får för lite sömn och så då gräver man ner sig liksom.....

Jag förstår :)Vad roligt för dig. Lite sällskap lyser upp vilken dag som helst! Och tiden går så fort när man har roligt. Inte alltid man vill att tiden ska gå fort men bättre de än att sitta oc glo på en vägg och en minut känns som en hel evighet. Blir lätt så när man är uttråkad.

Jenoli

Äldre 15 Feb 11:39

#117

jaha, då var den "förbannade" hjärtans dag över, tacka gud för det. Det blir så inmosat i skallen på alla som inte har ngn att dela den med. visst jag delade den med min son :) Vi var ute på promenad i 1 1/2 timme, sedan delade vi på en sådan där grod-bakelse :) så klart vart det socker kick för honom ha ha ha så var att dansa och sjunga efter det, folk på gatan utanför måste trott jag var galen ha ha ha de såg ju säkert bara mig fladdra runt ;)

Jo sällskap måste nog alla ha i livet tror jag, man blir rätt knäpp annars. var ju rädd för detta då jag flyttade hit... och tyvärr så vart det sant.

nu så har lite saker hänt i familjen, förhoppningsvis kan jag reda ut allt så det löser sig för alla, eventuellt blir deet att jag och min far får flytta ihop...... det ni, flytta ihop med farsan när man är snart 32 år gammal....... känns väl både si så där och samtidigt trevligt, man får sällskap men samtidigt, inte ha ngt eget. vilket var stora anledningen att jag flyttade från irland..... hmmm kluven! men måste nog se till vad som blir bäst för honom samt alla andra i familjen...

Att vara HELT ensam

INNEHÅLL