2-åring som säger "dumma mamma" och "förbannat" - hur hanterar ni?

Vad det gäller svordomar så kommer han nog svära som en borstbindare för det gör jag. Men då jag hoppas att han blir hyfsat normalt socialiserad så småning om, så lär han sig nog också vad som är acceptabelt och i vilka sammanhang man inte får svära.

Skulle inte säga till en 2-åring på skarpen, oavsett vad den sa. Sen tycker jag nog att det inte är hela världen om han säger "dumma mamma". Men för det mesta säger jag till vänligt, utan att göra en stor sak av det.
Vi fula ord hos äldre bar blir jag arg, men inte första gången. Min son kom hem och skrek könsord vid ngt tillfälle, men blev ganska förfärad när han fick veta att det var jättefula ord(med förklaring). Det var ngt år sen och det har inte hänt igen.

Jag skulle säga till snällt. Inte göra för stor grej av det. 

En söt grej även om det är lite OT: Min 5-åring frågade mig vad fula ord var och jag gav exempel på svordomar. Han sa att han inte hade hört de orden och undrade om vi sa dom när han och hans syster gått och lagt sig....

Jag skulle säga : jaa det har du rätt i ibland e jag faktiskt dum.
Om nån av mina barn skulle säga en svordom så skulle jag säga att jag vill inte att du säger så där. Jag skulle oxå kunna fortsätta med o säga att det är ett fult ord. O sen om det behövdes tala om att pappa o jag inte säger så inte heller storebror.

Min son är 3½ o ibland kommer det små "grodor" ur munnen både på mig o honom....  Jag ignorerar honom när han säger fula saker o det funkar, han tröttnar o svär kanske ett par gånger i veckan... Då är det fan som gäller för honom eller fafaan säger han. Om han hör att jag svär däremot så spänner han ögonen i mig o säger: men mamma så får man INTE säga AJJABAJJA!!

När mina barn har sagt dumma mamma så har jag förklarat för dem att jag inte vill att de säger så och att jag blir ledsen.

Nu svär inte mina flickor men skulle de göra det så skulle jag bli ARG. De hade lätt fått säga förlåt och jag antar att jag även gett dem ett straff.

Ena dottern frågade för några år sedan varför morfar svär så mycket och jag försökte förklara det och sa ungefär att det är bara de som har dåligt ordföråd som använder svordommar när de inte vet vilket annat ord man kan välja istället.

Efter några månader var det en familj och hälsade på oss och hela den familjen svär väldigt mycket så då säger min flicka - Jag tycker att ni ska lära er mer ord så ni slipper svära för de är bara de som är dåliga på att prata som låter så där, det har min mamma sagt.

Gissa om jag skämmdes

När dottern säger dumma mamma, så förklarar jag att jag blir ledsen och sen frågar jag hur hon hade känt om mamma hade sagt likadant till henne, hon är tre år. Jag brukar också säga att det är mycket mysigare att kramas och pussas och så gör vi det - Tillsägning och visa härligare alternativ.

Min sambo säger fan jämt och ständigt, det gör mig tokig. När min dotter slog sig under en period så sa hon "aj som fan". Då sa jag konstant till henne att "så får man inte säga", och hon kontrade med "pappa säger också fan", och jag "pappa får inte heller säga fan". (Jag sa också till pappan när han svor)

Eftersom jag inte fått oduglingen till karl(:han är underbar på alla andra sätt:) att sluta svära, så testade jag tillslut att inte säga något alls till flickan när hon svor. Nu har hon inte svurit de senaste minst tre månaderna iaf.

Hade hon svurit TILL någon hade jag däremot blivit "galen", då hade hon nog fått komma och sitta i mitt knä en stund och fundera över hur dumt det är att säga taskiga saker till någon.

Idag när sonen sa "dumma mamma" så sa vi att "nä mamma är väl inte dum" "dum är man om man slår någon eller bits eller om man inte vill dela med sig av grejer". Sonen lyssnade.
Och (fortsatte vi) snäll är man när man delar med sig av grejer, när man hjälper någon, och säger snälla saker"
Sonen säger då "och när man kramas". "Då mamma glad"

Undrar hur ni pratar till honom?? kallar ni honom dum om han gör något osv??
Min son är 23 mån och säger ibland Fan då...men han vet inte innebörden,bara att det är fult...men vi låtsas som ingenting för reagerar vi så skrattar han bara och tror han är rolig...

TS, om det är en liten nyfylld tvååring så hade jag nog inte sagt någonting särskilt om det öht - men varit väldigt noga med hur vi i familjen uttrycker oss gentemot varandra. Självklart snappar barn upp saker utanför hemmet också men är de så små tycker jag att det bästa är att göra en så liten sak av det som möjligt. Bara vänligt förklara att "så vill inte jag att du säger". Bestraffning och tvång är förkastligt - rakt av

Jag säger att :

"JAG blir ledsen när du säger så där och att jag inte är dum även om jag kan göra saker som du tycker är dumma"

Förbannat tycker inte jag är en svordom som  behöver direkt tillrättavisning, om det inte sägs till en person då skulle jag säga att personen kan bli ledsen när du säger så där.

Annat:  När min 2-åring sa fan så ignorerade jag. Hon sa fan 3 gånger totalt och har inte sagt det sen dess. När hon sa "dumma pappa" så sa vi lugnt att pappa blir ledsen när hon säger så, hon har inte sagt det sen dess men det var i förrgår hon sa det.

Har här hemma en liten tjej som fyller 3 år i mars, som tittar på Lotta på bråkmakargatan "dumma mamma" eller skriker såsom hon också gör mot sin mamma....detta tar min dotter efter så jag tar det inte personligt, men när hon använder det när man tillrättavisar henne och det ploppar ut " dumma mamma" så talar jag om att det är helt ok att tycka att mamma e dum men nu är det så här.....eller som när Skrållan i saltkråkan säger bara för sägandets skull att
 Skrållan : mamma.....
Malin: jaa?
Skrållan : du e dum....
Malin jaa
Skrållan: mamma...
Malin: jaa vad är det?
Skrållan : du e dum...
Malin Jaa...