Jag skulle ha blivit faster i juni, men idag blev det konstaterat att fostret dött inuti min brors sambo redan i v7, men det är först nu i vecka 16 som hon fått blödning sk fördröjt missfall.... Jag vet ju rent intellektuellt att det inte var en bebis sas, att det blev något fel... men jag är så ledsen för deras skull för jag vet hur de sett fram emot ett barn... vilket slut på 2010.... ville bara skriva av mig lite..
Alltid så jättertråkigt när nåt sådant händer, man kan bara försöka se framåt och hoppas att allt går väl nästa gång. Krama om varandra ordenligt och försök att prata, det kan ta lång tid innan alla tårar kommit ut.
På ett sätt är det kanske bra med ett nytt år nu, som helt enkelt bara kan bli bättre :)
Jag förstår hur du känner, jag skulle ha blivit moster nu i dagarna, men bebisen somnade i magen strax före förlossningen :(
Jag har själv haft två tidiga missfall, och jag tyckte det var jättejobbigt just det där med att det inte är ett barn man förlorat.
Jag brukar beskriva det som att man förlorar drömmen om ett barn. Jag har förlorat två drömmar. Den ena drömmen innefattade osäkerheten om huruvida liten skulle titta ut på midsommarafton eller inte, den andra drömmen innehöll en resa till BB genom ett snölandskap. Jag var gravid väldigt kort tid båda gångerna, så mina drömmar var inte så detaljerade som din bror och hans sambos drömmar förmodligen var, men förlusten och sorgen var iaf svår och tung att bära.
Den tröst jag kan ge är att sorgen efter drömmen om ett barn minskar med tiden, mycket mer än någon annan sorg.
Jag var beräknad till nyårsafton men sonen dog i magen den 1a december. Det var fruktansvärt hemskt, har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Det var svårt den första veckan, man grät för precis allting. Det trappades ner och nu kan vi prata om det utan att bryta ihop. Det var ett barn vi förlorade, men håller ändå med ovanstående om att man förlorar drömmen om ett barn. För även fast man gått nästan hela graviditeten så är det fortfarande svårt att greppa att det är ett barn förän man ser det.