BlommyNess12 skrev 2011-01-05 04:10:14 följande:
Ja jag har separerat, gråtit över det, gråtit glädjetårar, och så har jag slagit i pannan i skåpsuckan så tårarna bara sprutade etcetc.. jagtror inte det är skadligt, mitt barn gråter ju också, det är okej att gråta, då får man tröst
Kommer ihåg när jag 8 år gammal såg min mamma gråta första gången,jag blev jättterädd. Har haft grava problem med att visa känslor under mitt liv p.g.a min mammas sätt, har alltid känt att man måste "bita ihop" att det var fult att gråta osv.. Men det är något jag fått jobba bort.
Jag har samma bekymmer som dig. Min mamma visade aldrig känslor, åt något håll. Hon var neutral jämt. Minns tydligt den första gången då jag såg henne gråta och det var jätte hemskt, kan inte minnas att jag sett henne fly förbannad nån gång, aldrig heller sådär överlycklig över nånting, har inte heller sett henne krama och pussa och visa kärlek för en annan människa eller hört henne säga jag älskar dig till nån.
Det har gjort att jag själv har fått försöka lära mig hur man ska göra dessa saker och när det är okej och inte liksom, därav min fråga om det är okej att gråta inför småbarn av den anledningen. Jag har undvikit det men jag kanske borde sluta med det så inte hon blir som jag när hon blir stor.