Om era föräldrar är villiga att ställa upp på er och hjälpa till med barnet och allt vad det innebär... ja, då kanske ni klarar det. Jag var själv en ung mamma, 18 år. Men jag hade egen bostad, egen inkomst och jag var van att vända på varje krona. Jag köpte kött från bondgårdar, kokade långkok och egen barnmat. Det var stundvis väldigt, väldigt tufft. Kompisarna kunde gå på fester, åka på festivaler, på resor, plugga, köpa bil och snygga kläder. Mina pengar gick till mitt barn och själv kunde jag inte unna mig något alls. Då kompisarna köpte bil köpte jag en begagnad barnvagn och blöjor.
Ett barn innebär ett livslångt åtagande, det går inte att smita eller ångra sig. Har du lovat att finnas där måste du göra det också. Och du/ni måste finna er i att backa flera steg då det kommer till er själva.
Era föräldrar kommer att bli tvungna att dra ett stort lass. De måste stötta er och försörja er. Är de villiga att ta ett så stort åtagande?
Om era föräldrar kan hjälpa er, om ni bestämmer er för att behålla barnet och göra ert bästa för att få det att funka, ja... då har ni er häftigaste upplevelse i livet framför er. Ni kommer att vilja slippa vaka på nätter, slippa höra barnet skrika, vara sjuk, kräkas, snora, bajsa... ni kommer att gråta av sömnlöshet, svära och vara helt förtvivlade men ni kommer att älska barnet och växa som individer.
Jag KAN inte råda er, inte mer än att jag ber er att fundera igenom det ordentligt, Prata med era föräldrar, prata med en kurator (ungdomsmottagningen kan ordna en), träffa/prata med andra unga föräldrar.
Hur långt har hon gått? Det finns en gräns för hur länge man får gå innan det är för sent för att göra en abort. Om du har vetat det i en månad och hon själv kanske har anat det i en månad så har ni inte många veckor på er att bestämma er! Ett besök hos mödravårdcentralen kan ge er besked, ring redan på måndag och boka en tid så ni får veta vad ni har att röra er med. Kanske är det redan försent? Ja, men då så, då får ni ta det därifrån. Har ni tid på er att fundera, ta den tiden. Väljer ni abort?, det är helt ok och inget skamligt, ibland måste man tänka på konsekvenserna, även om det känns rätt för stunden att göra tvärtom. Det är också att ta ansvar!
Jag hoppas att du kan prata med din mamma om det här på ett bra sätt. Det tillfälle som din flickvän väntar på för att berätta för sin pappa kommer förmodligen aldrig att dyka upp. Tror du att din mamma skulle kunna prata med honom? Skulle det vara ok för din flickvän?
Kram på er, bägge två. Vad jag önskar att ni slapp ta ett sådant här beslut, vare sig det handlar om att bli förälder eller att vänta ett tag.