Vill inte träffa pappan mer

Det gör jag till 1000. Säger att hon kan ju ringa farmor och de andra ändå. 
Hoppas bara att allt löser sig  

Dâ tycker jag att du gör helt rätt! Självklart kan hon ha kontakt med resten av familjen utan att ha kontakt med honom! Min sambo har inte träffat sin far pâ 15 âr men träffar farfar och faster och kusiner typ en gâng om âret (bor lângt bort). Sâ det gâr. Och som nâgon annan sa, det är pappans ansvar att "rädda" relationen om han vill det, annars finns det inget du kan göra....

Det tror jag med men då hon är ängslig att alla i hans släkt ska ta avstånd från henne pga detta så mår hon inte heller bra. Själv har jag ingen släkt alls och hon är släktkär. 

jag förstår hennes oro, men hon behöver inte ha kontakt med pappa för att ha kontakt med farmor.  det finns telefon, hos kan hälsa på hos henne osv. du får helt enkelt ta ett snack med henne om det. för det är inte alls bra att hon mår så dåligt av att träffa pappa.
har du frågat varför hon mår så dåligt att hon rentav spyr? för det är en väldigt kraftig reaktion.

Vill inte flickan träffa pappa låt hon slippa. Det går inte att "tvinga" barn på 16 år till umgänge.
Vad pågår där när hon reagerar s starkt ???
Mina barn tonårsbarn träffar tyvärr inte sin pappa sedan drygt två år pga de inte kommer överens. Mina barn grät och rymde därifrån. Tillslut gick det inte längre. Vänd dej gärna till kommunens familjerätt för råd. 

som gammalt skilsmässobarn måste jag bara höja ett varningens finger. Mina föräldrar hade ie princip likadan relation som ni verkar ha och jag spelar rätt ofta ut korten pappa:jag sover hos mamma, Mamma:jag sover hos pappa -när jag ville sova hos någon kille eller  gå på en rolig fest.

Slutade också i princip vara hos min pappa när jag var 16 -var ju inte ett barn längre och tröttnade på att kuska runt (var heller hos någon pojke eller mamma). Min pappa gjorde inget fel men hans beteende mot min mamma fick mig -trots att mamma aldrig försökte få mig tilldet -att välja mammas sida.

Idag har vi en ok kontakt, jag känner nog inte att jag har en pappa på riktigt men det har inget med umgänget som liten att göra utan att han om och om igen svek mig och min mamma och inte "fanns där" när det var viktigt när jag var liten.

När jag tog min universitetsexamen missade han den för att han spelade golf....då röt jag ifrån och pratade inte med honom på ett tag och han fattade hinten och kröp senare typ till korset. 

Det är inte jag som tvingar henne, det är pappan som trugar, ger henne dålig samvete mm! Så hon lovar komma men mår dåligt av det. Den andra tvillingen pressar henne med vill inte gå dit själv.
Hon gick dit igår och allt de sa va att hon skulle vara snällare mot pappa och höra av sig mm. Altså lägrar skuld på henne.

Tack det ska jag göra! 

Hoppas att du menar att du ska till Familjerätten, men meningen Det ska jag göra. Det kan inte vara sunt att resten av sitt liv gå och ha en dålig relation till sin far. Låt de träffas men tillsammans med en psykolog så att de får prata med varann. Hoppas hoppas att de båda går med på detta så att de kan gå vidare, det kan bli mer problem annars.

Lycka till

Jo det var det jag menade, att kontakta dem. Men min dotter vill inte prata alls med honom förmår sig inte svara när han ringer nu efter sista gången då han ännu en gång gav henne dåligt samvete
Man vi har fått tid enskilt med henne först

Kontakta BUP!

Du har en dotter som inte vill träffa sin pappa och en son som inte vill träffa sin pappa utan systern.

Något låter konstigt, tycker jag.

De är inte uppväxta med honom och träffar sin pappa sällan ( träffar dem var tredje månad o då inte över natten )

Vet inte varför de känner så eller hur det uppstått men då de växt upp med mig och inte träffar sin pappa så kan jag tänka mig att det blir konstigt när de träffas mer som en avlägsen släkting.

Jag har aldrig hindrat honom eller gjort det svårt på något sätt det är hans eget val att träffa dem sällan