Alla är vi dåliga mammor!
I Sverige är vi alla dåliga mammor.
1) Är man 24 är man för ung och oerfaren, är man 29 är man för gammal och självisk.
2) Har man fött med kjejsarsnitt har man inte gått igenom en riktig förlossing och kan inte knyta an barnet.
3) Ammar man för länge är man pervers, ammar man för kort kan man inte knyta sig an barnet.
4) Ammar man ger man barnet alla ens egna gifter, ger man ersättning får barnet inte tillräckligt med näring.
5) Är man hemma för länge är man en bortskämd "stepford wife" utan egna ambitioner, går man tillbaka till jobbet för tidigt älskar man inte sitt barn.
6) Köper man en ny Emmaljunga barnvagn vill man skryta om hur mycket pengar man har, köper man en begagnad bröstpump kan man lika gärna ge barnet mat direkt ifrån soptippen.
7) Går man upp 20 kg under sin graviditet är man ett fetto som inte älskar sitt barn då man inte är försiktig med vad man stoppar i sig, går man upp 6 kg älskar man inte sitt barn då man inte har fått i sig tillräckligt med näring.
8) Lämnar man sitt barn på dagis kan man likna gärna ha lämnat det åt sitt eget öde i Hitlers bunker, låter man barnet vara hemma får det ingen social kontakt och blir "rainman" per default.
osv, osv.
Är det den Svenska avundsjukan? Eller är det bara på familjeliv vi alla är dåliga mammor? Varför kan vi kvinnor inte bara se att alla är olika, behoven är olika, förutsättningarna är helt klart olika?
Har BF om 10 dagar, efter att ha hängt på familjeliv sedan jag fick ett plus på stickan är jag övertygad om att jag kommer bli en dålig mamma - det är oundvikligt.