• Shoegal81

    Alla är vi dåliga mammor!

    I Sverige är vi alla dåliga mammor.

    1) Är man 24 är man för ung och oerfaren, är man 29 är man för gammal och självisk.
    2) Har man fött med kjejsarsnitt har man inte gått igenom en riktig förlossing och kan inte knyta an barnet.
    3) Ammar man för länge är man pervers, ammar man för kort kan man inte knyta sig an barnet.
    4) Ammar man ger man barnet alla ens egna gifter, ger man ersättning får barnet inte tillräckligt med näring.
    5) Är man hemma för länge är man en bortskämd "stepford wife" utan egna ambitioner, går man tillbaka till jobbet för tidigt älskar man inte sitt barn.
    6) Köper man en ny Emmaljunga barnvagn vill man skryta om hur mycket pengar man har, köper man en begagnad bröstpump kan man lika gärna ge barnet mat direkt ifrån soptippen.
    7) Går man upp 20 kg under sin graviditet är man ett fetto som inte älskar sitt barn då man inte är försiktig med vad man stoppar i sig, går man upp 6 kg älskar man inte sitt barn då man inte har fått i sig tillräckligt med näring.
    8) Lämnar man sitt barn på dagis kan man likna gärna ha lämnat det åt sitt eget öde i Hitlers bunker, låter man barnet vara hemma får det ingen social kontakt och blir "rainman" per default.

    osv, osv.

    Är det den Svenska avundsjukan? Eller är det bara på familjeliv vi alla är dåliga mammor? Varför kan vi kvinnor inte bara se att alla är olika, behoven är olika, förutsättningarna är helt klart olika?
     
    Har BF om 10 dagar, efter att ha hängt på familjeliv sedan jag fick ett plus på stickan är jag övertygad om att jag kommer bli en dålig mamma - det är oundvikligt.

  • Svar på tråden Alla är vi dåliga mammor!
  • astraea

    Tack för en skön start på dagen med lite skön läsing

    ... får väl ansluta mej till högen med dåliga mammor

  • LEJN
    Tonx skrev 2011-02-07 16:05:59 följande:
    Jaa, men vafan. Dom får väl käka antidepressiva som normalt folk.
    Jag funderade starkt på att käka antidepressivt under amningen. På så sätt hade dom ju lärt sig från start liksom... Skrattande
  • Tonx
    LEJN skrev 2011-02-08 11:03:57 följande:
    Jag funderade starkt på att käka antidepressivt under amningen. På så sätt hade dom ju lärt sig från start liksom... Skrattande
    Jag åt antidepressiva under graviditet och amning med mitt andra barn. (Det är sant)
    Det funkade, hon är alltid glad.

    (Nej men seriöst, jag fick faktiskt nån überfarlig graviditetspsykos och försökte ta livet av mig, det gick över när jag blivit av med graviditets/amningshormoner och sambon)
  • LEJN
    Tonx skrev 2011-02-08 11:06:21 följande:
    Jag åt antidepressiva under graviditet och amning med mitt andra barn. (Det är sant)
    Det funkade, hon är alltid glad.

    (Nej men seriöst, jag fick faktiskt nån überfarlig graviditetspsykos och försökte ta livet av mig, det gick över när jag blivit av med graviditets/amningshormoner och sambon)
    Då borde du (enligt denna tråd) GENAST lämna bort dina barn. Det FATTAR du väl Skrattande

    Fast en fråga på seriöst då: hur mår du nu?
  • Tonx
    LEJN skrev 2011-02-08 11:09:21 följande:
    Då borde du (enligt denna tråd) GENAST lämna bort dina barn. Det FATTAR du väl Skrattande

    Fast en fråga på seriöst då: hur mår du nu?
    Eller hur ^^

    En seriös fråga ska ha ett seriöst svar; Jag mår alldeles utmärkt.
    Jag var ett mentalt vrak pga förhållandet, depression etc. Födde dottern, kunde inte knyta an till henne, blev lämnad av sambon som svinade runt nåt år, hade kontakt med psyk och soc (jag gick själv till soc för att få hjälp för jag ansåg att jag var olämplig som förälder).
    Har fått supermycket hjälp och på 2½ år har jag gått från att överdosera piller när jag är ensam och skära mig i handleden, leva på gränsen när det gäller pengar, vara ständigt stressad m.m till att ha fast jobb som jag älskar, tjänar bra med pengar, bostadsrätt som är bara min, pluggar universitetskurser, fått en diagnos på problemen jag haft hela livet (adhd/asperger) och har utvecklats som person så det är alldeles så man blir religiös.

    Lillan fyller 3 år om två veckor, hon tillsammans med sin storasyster är det underbaraste jag har.
    Strax därefter kommer min fantastiska familj och den otroligt, underbare kille jag träffat som visat mig vad kärlek mellan man och kvinna är.

    Kort sagt, livet är rätt så jävla underbart!
  • Disco

    Du TS har gjort min dag!!!!!! Underbart skrivet och fångar hela FL i dina ord. för hur man än vänder och vrider på allt här så visar det sig at man är totalt värdelös som mamma, vad man än gör är det fel...elelr iaf finns det nån som gör allt mycket bättre!!!!!!


    Lycka till med lillbennen och håll dig ifrån alla prettomorsor här!

  • emtono
    Tonx skrev 2011-02-08 11:19:28 följande:
    Eller hur ^^

    En seriös fråga ska ha ett seriöst svar; Jag mår alldeles utmärkt.
    Jag var ett mentalt vrak pga förhållandet, depression etc. Födde dottern, kunde inte knyta an till henne, blev lämnad av sambon som svinade runt nåt år, hade kontakt med psyk och soc (jag gick själv till soc för att få hjälp för jag ansåg att jag var olämplig som förälder).
    Har fått supermycket hjälp och på 2½ år har jag gått från att överdosera piller när jag är ensam och skära mig i handleden, leva på gränsen när det gäller pengar, vara ständigt stressad m.m till att ha fast jobb som jag älskar, tjänar bra med pengar, bostadsrätt som är bara min, pluggar universitetskurser, fått en diagnos på problemen jag haft hela livet (adhd/asperger) och har utvecklats som person så det är alldeles så man blir religiös.

    Lillan fyller 3 år om två veckor, hon tillsammans med sin storasyster är det underbaraste jag har.
    Strax därefter kommer min fantastiska familj och den otroligt, underbare kille jag träffat som visat mig vad kärlek mellan man och kvinna är.

    Kort sagt, livet är rätt så jävla underbart!
    Jag fick rysningar när jag läste ditt inlägg, det är så otroligt skönt att läsa om när det ordnar sig så bra för folk! 
  • LEJN
    Tonx skrev 2011-02-08 11:19:28 följande:
    Eller hur ^^

    En seriös fråga ska ha ett seriöst svar; Jag mår alldeles utmärkt.
    Jag var ett mentalt vrak pga förhållandet, depression etc. Födde dottern, kunde inte knyta an till henne, blev lämnad av sambon som svinade runt nåt år, hade kontakt med psyk och soc (jag gick själv till soc för att få hjälp för jag ansåg att jag var olämplig som förälder).
    Har fått supermycket hjälp och på 2½ år har jag gått från att överdosera piller när jag är ensam och skära mig i handleden, leva på gränsen när det gäller pengar, vara ständigt stressad m.m till att ha fast jobb som jag älskar, tjänar bra med pengar, bostadsrätt som är bara min, pluggar universitetskurser, fått en diagnos på problemen jag haft hela livet (adhd/asperger) och har utvecklats som person så det är alldeles så man blir religiös.

    Lillan fyller 3 år om två veckor, hon tillsammans med sin storasyster är det underbaraste jag har.
    Strax därefter kommer min fantastiska familj och den otroligt, underbare kille jag träffat som visat mig vad kärlek mellan man och kvinna är.

    Kort sagt, livet är rätt så jävla underbart!
    Fantastiskt! Gratulerar till ett väl utfört arbete (för det är ett jäkla arbete att kämpa sig upp ur ett träsk och hamna ända uppe i himlen!)
  • L13

    Jag har varit själv m min son sen start men blev officiellt ensamstående förra året,sonen vaknar fortf var 2-4 Tim hela nätterna varje natt-o han är 3snart( detta pga hälsosaker så det e Inge konstigt) 2ggt har han varit hysterisk o jag trött så jag har skrikit på honom för att försöka få honom lugn-jag får inom kort tid skuldkänslor o tröstar o säger förlåt..-MEN går in här på fl o inser att jag eg borde få spö eftersom jag måste vara den hemskaste mamman som finns. varför stöttar o hjälper vi inte varann vi mammor/kvinnor? Lever vi på att ge andra skuldkänslor osv?

    Jag gör alltför min son men jag är mänsklig o ibland misslyckas jag-och jag höjer rösten,e grinig,har dåligt tålamod osv...

    Önskar man hade någonstans man kunde få störtning o stöd o höra " du är inte hemsk"
    " du har ej heteronom men för livet pga höjdröst osv".....

  • Spexig
    L13 skrev 2011-02-24 01:39:14 följande:
    Jag har varit själv m min son sen start men blev officiellt ensamstående förra året,sonen vaknar fortf var 2-4 Tim hela nätterna varje natt-o han är 3snart( detta pga hälsosaker så det e Inge konstigt) 2ggt har han varit hysterisk o jag trött så jag har skrikit på honom för att försöka få honom lugn-jag får inom kort tid skuldkänslor o tröstar o säger förlåt..-MEN går in här på fl o inser att jag eg borde få spö eftersom jag måste vara den hemskaste mamman som finns. varför stöttar o hjälper vi inte varann vi mammor/kvinnor? Lever vi på att ge andra skuldkänslor osv?

    Jag gör alltför min son men jag är mänsklig o ibland misslyckas jag-och jag höjer rösten,e grinig,har dåligt tålamod osv...

    Önskar man hade någonstans man kunde få störtning o stöd o höra " du är inte hemsk"
    " du har ej heteronom men för livet pga höjdröst osv".....
    Välkommen hit! Skrattande
  • Shoegal81

    L13, jag har nu fått en underbar liten son som är två veckor imorgon, han håller oss uppe på nätterna och jag måste säga att jag har helt nyfunnen respekt för er ensamstående föräldrar! När barnet inte slutar skrika blir man ju jätteorolig, frustrerad, ledsen, irreterad. Förstår att man höjer rösten ibland! Välkommen hit

  • L13

    Tack!!! Ja det e inte lätt,hoppas min son har överseende....
    Man har ju ingen heller som kan säga "det e ok" när man bråkat m sonen....men som sagt man gör så gott man kan..jag var inte mig själv eller bästa mamman då han vakna 40ggr/natt m magsmärtorna-men har man ingen hjälp så får man bara försösöka klara allt....(var ju så i 1.5år pga hans mage o inte en natt fick jag hjälp) man e rätt trött än

  • Pymsan

    Ja jag måste instämma, en guldmedalj till alla ensamstående, jag fattar inte hur ni orkar! Inte för att man har så mycket val men ändå........ Jag blir frustrerad, toktrött o tappar tålamodet med min son emellanåt och då är vi ändå två, min sambo är en väldigt engagerad pappa som mer än väl tar sin del av ansvaret men det är ändå mycket och tufft ibland.

  • Shoegal81

    Äh, puffar upp den här, nu har min son hunnit bli 18 månader, den här tråden håller än. FL är nog inte jättebra i alla lägen. Kram på er alla duktiga föräldrar!

Svar på tråden Alla är vi dåliga mammor!