oense om skolval förskoleklass

Varför skulle du förlora vårdnaden? Jag har inte läst hela tråden, hur ser boendet ut idag?

Hon bor varannan vecka hos mig men egentligen mer än hälften då hennes pappa reser bort i bland osv. 
Det var kommunen som sa att om vi inte kommer överrens om skola så kan vi inte ha gemensam vårdnad. Kan det verkligen stämma?

Bestämmer verkligen kommunen sådant? Det trodde jag verkligen inte.

Då gör ni rätt idag, hon ska stå skriven hos dig för hon har fler nätter hos dig än hos honom.

Det stämmer egentligen, men en av er måste stämma den andre. Ingen annan går in och ändrar vårdnaden för er. Det är detta år du får problem om han vägrar låta barnet gå 6-års på din ort. Nästa år får hon börja skola eftersom hon har skolplikt.

Om han inte skriver på papprena inom några dagar så kommer hon förlora platsen på sexårs hon har fått i skolan närmast Undra vad som händer då. Jag måste ju ha rätt till barnomsorg?

Jag tänker i alla fall inte bråka om vårdnaden. Om han gör det, kan jag förlora? Det är ju han som motsätter sig att hon går i den skolan som hon "hör till".

Eftersom 6-årsverksamheten är frivilligt, finns det ingen anledning att de skulle neka dig att ha henne på detta de veckor hon bor hos dig, hur han sedan sköter barnomsorgen de veckorna de är hos honom är hans huvudvärk.

Nu ringer du till skolverket och fråga om de verkligen kan neka dig platsen på 6-års bara för att pappan vägrar skriva på. det verkar absurbt

precis, det finns ju barn som går på två dagis varannan vecka. har man rätt till sådant så borde hon ju få gå på 6års hos dig och så kan ju pappan hyra in sin nanny till sina veckor då?

Tack för svaren!

Jag ringde precis skolverket och de säger att det enda kommunen är skyldig att erbjuda är förskoleplats. Sexårsverksamhet är frivillig och därför måste de inte erbjuda mig det. Jag känner att det vore katastrof om min dotter måste gå kvar på dagis ett år till, hon behöver verkligen börja sexårs hon ser fram emot det och kan redan läsa osv.

ts det låter som det enda du kan göra är att intermistiskt begära ensam vårdnad alternativt att pappan skriver under.

jag vet att en 6åring VILL vara med sina jämnåriga kompisar och de VILL börja 6 års...

Jag undrar hur länge jag orkar driva detta  Pappan vill nu att hon går i en skola i kommunen som ligger mitt emellan oss. Det är ju rättvist för föräldrarna men mycket sämre för min dotter. Hon blir ju beroende av skjuts hela skoltiden och får inte den frihet som hon skulle ha fått om hon går här oss mig. Ska jag stå på mig eller kan jag förlora på det?

vad vill barnet?

om barnet VILL gå på 6års med sina kompisar så stå på dig och begär interimistiskt ensam vårdnad och begär att barnet ska höras i snabbyttrandet.

de kommer visserligen inte ställa några ledande frågor men barnet få ren chans att säga om det är något viktigt.

det är skit samma vad PAPPAN vill.... 
det är vad barnet vill och vad barnet känner som är viktigare än vad pappan vill

Barnet har rätt att känna och tycka saker.

fråga pappan varför han inte låter barnet gå i 6års som barnet vill?
om ettår kommer hon ändå gå i skola hos dig, är det värt för han att knränka henne så hon inte ska få vara med sina kompisar bara för att bråka detta?

det är barnet han gör ledsen, inte dig.
framhäv att du kan klara av att åka dit inga problem.
men BARNET vill vara med sina JÄMNÅRIGA kamrater.

Tack för svar! Jag håller med dig! Jag har inte velat prata så mycket med min dotter om detta för jag vill inte att hon ska behöva ta ställning mot någon förälder. Men när jag frågade lite svävande så hon att hon vill gå på två skolor en hos mamma och en hos pappa och sen sa hon att hon inte ville prata mer om det. Hon är ju bara 5 år än så länge. 

Jag funderar mer och mer på att driva detta vidare för att känna att jag i alla fall har gjort vad jag kunnat för det som jag tror är bäst för min dotter. Det gäller bara att samla kraften och enegin som krävs för detta

Jag har också pratat med familjerätten och hon sa att hon inte trodde jag behövde vara orolig för att bli av med vårdnaden eller något liknande för att jag bråkar om detta. Så då kändes det lite bättre.

Hur har det gått?

Men om barnet bor varannan vecka, varför är det då så självklart att hon ska gå i skola närmast dig? Pappan är ju precis lika mycket förälder och skulle lika gärna kunna hävda att det är bättre för henne att gå i skolan närmast honom. 

 

Pappan reser en del i tjänsten så barnet bor fler nätter hos mamman.
Pappan har aldrig krävt att flickan ska gå i hans kommun, utan i en skola i en annan del i mammans kommun så att det blir bekvämare för honom att hämta och lämna. Dvs flickan måste skjutsas till kompisar i en helt annan stadsdel istället för att gå med dagiskompisarna i den skola som ligger 200 meter från mammans hem. 

Nu är tråden 2 år gammal, men pappan verkade inte resa så mycket att det påverkade boendet.

Pappan ville helst att barnet skulle gå där han bor: "Hennes pappa bor i en grannkommun och vill att hon ska gå i skolan där eller i en skola i min kommun som ligger nära honom. Jag vill att hon ska gå i skola i närheten av där jag bor så att hon går nära sina kompisar och på några års sikt kan börja gå själv till skolan osv (det är ca 200 m, ej bilväg)."

Och när barnet är hos pappa varannan vecka ska barnet ständigt skjutsas? På vilket sätt blir det bästa lösningen för barnet? Det är knepigt med växelvis boende och avstånd mellan föräldrarna.

Nej, det handlar ju om att man måste bestämma sig när barnet ska in i skolans värld. Antingen blir det vh-umgänge för en av föräldrarna eller också blir det skjutsande.
Om alla tänkte på det innan de flyttar till andra kommuner än där de skaffade barn så skulle allt bli mycket enklare.
Gäller både mammor och pappor.  

Så egentligen menar du att man måste bestämma sig redan när man separerar? Jo, det hade ju varit klokt om alla kunde komma överens redan då.

Därför att hon är skriven hos TS?   Och TS dämed är boendeförälder.

Eftersom tråden är ett par år gammal, så är detta säkert löst på ett eller annat sätt, men alternativen verkade vara att 1. Gå i kommunen där hon är folkbokförd, och ha gångavstånd till skolan.  2. Gå närmare pappans kommun/i pappans kommun, detta innebär att hon ständigt kommer ha längre till skolan.
Tycker det låter som bekvämlighet från pappans sida, att han inte vill behöva skjutsa längre än nödvändigt, och det kan man ju på ett sätt förstå, men frågan är vad som är bäst för barnet?

 

Nu är denna tråd väldans gammal.

Men sitter i samma sits, där mamman blåste mig hårt för jag var för blåögd / för snäll.

Tog med sig vår gemensamma son 30 min bort med bil, satte honom på en skolla i närheten av henne.

Nu när det är dags för förskoleklass är det bara kaso, sonen mår skit, han vill gå i den skolan som ligger mitt emellan oss, för då får han in rutinerna som är viktiga för ett barn.

Hos modern är han alltid pigg och på hugget för han slipper gå upp tidigt som han måste göra hos mig, då hon har 2 min gåendes och jag 30 min om vi har tur enkel resa med bil.

Vill inte veta hur dagen ser ut då bilen går sönder och man måste åka kommunalt.
Förstör för sonens skolgång samt vår egentid tilsammans.

Så jag anser att en skola mitt emellan hemmet är att föredra, både för föräldrarna och för barnet skull.