Föräldrar som aldrig ryter åt sina barn hemma...

Vet inte om din teori stämmer... Men om det gör det så kan det bero på att de vill visa för allmänheten att de minsann kan säga ifrån och att de inte daltar med barnen. Dålig självsäkerhet som förälder kanske.

Nja, jag ryter varken hemma eller borta. Det behövs liksom inte!
Men visst har jag träffat sådana mammor (sällan pappor av någon anledning), som ute bland folk har ett behov av att visa hur stränga de minsann kan vara ...

Jag "ryter" både hemma och ute. För det behövs med min lilla. Min stora har jag aldrig behövt ryta åt.

Jag tror faktiskt inte att man som förälder tänker alls i dessa situationer. Antagligen är man så frustrerad, ledsen, arg, besviken och känner sådan vanmakt att man beteer sig som ett barn själv. Ja det är klart att det är "fel" och inte lämpligt men det är mänskligt! Alla har dåliga dagar. Och barn är olika. man ska inte döma någon innan man gått 100 mil i hans skor! Jag har tre barn. Ett av dem blir jag aldrig någonsin arg på för der barnet är aldrig provocerande medans de andra två kan göra en galen med sitt trots och humör. Jag har full förståelse för att man tappar humöret och självklart är det något man skäms för så det är ingen idé att komma med en massa förmaningar

Jag tror faktiskt inte att man som förälder tänker alls i dessa situationer. Antagligen är man så frustrerad, ledsen, arg, besviken och känner sådan vanmakt att man beteer sig som ett barn själv. Ja det är klart att det är "fel" och inte lämpligt men det är mänskligt! Alla har dåliga dagar. Och barn är olika. man ska inte döma någon innan man gått 100 mil i hans skor! Jag har tre barn. Ett av dem blir jag aldrig någonsin arg på för der barnet är aldrig provocerande medans de andra två kan göra en galen med sitt trots och humör. Jag har full förståelse för att man tappar humöret och självklart är det något man skäms för så det är ingen idé att komma med en massa förmaningar

Jag ryter otroligt sällan hemma, och aldrig ute. I regel sammanfaller rytandet hemma med att vi har otroligt bråttom till skola och jobb och föregår av att jag har bett honom göra något en så där 20 gånger utan att ha fått en respons.
Jag får ont i magen när jag ser de där skrikmorsorna, oftast är de ganska små barn de härjar med. Igår när jag var ute och rökte (japp, sådan är jag) kom det och gick förbi en ung tjej (max 20) med ett litet barn i en vagn. Barnet gnällde, varvid hon börjde sig fram, spännde ögonen i barnet och vrålade med basröst "Tyst!" Flera gånger. Jag blev så ledsen, men visste inte riktigt vad jag skulle göra.

Usch jag tycker det ser så illa ut att skrika på barnen sådär =( Jag skriker sällan faktiskt varken hemma eller på annan plats. Tycker helt enkelt inte det hjälper så ser ingen anledning. Sonen kan vara väldigt trotsig men då tar jag den striden fysiskt istället d.v.s. bär ut honom ur affären istället och låter honom skrika klart utanför om det är helt omöjligt. Om jag skriker tillbaka så blir hela situationen ännu värre.

Jodå, det händer att jag ryter i åt 2,5-åringen, men det sker i princip bara hemma. Det behövs inte när vi är ute bland folk, då hon faktiskt oftast lyssnar och går att resonera med. Sedan tycker jag nog tvärtom - att jag undviker att ryta offentilgt då jag personligen kanske inte tycker det är det bästa sättet att tackla bångstyriga barn. Men visst - jag tappar emellanåt tålamodet jag också... 

Jag har en tvååring som driver mig till vansinne just nu med alla utbrott. Så ibland händer det att man ryter till att hon ska sluta skrika eller så. Förstås helt meningslöst av mig men jag jobbar på att skärpa mig.
Något jag verkligen inte kan hindra är när jag blir rädd, då ryter jag lätt till. Dvs när jag blir rädd att dottern ska skada sig av det hon gör. Då är det bara impuls från min sida och för att få en snabb reaktion från henne.

två gånger har jag fått sätta mig ner på huk. ta ta i min son säga med bestämn som hård röst..... där med påminna honom om vad som gäller i afären....Man kan väll säga att hemma används den rösten lite mer ofta..hmm..men som sakt ofta då jag är sressad irriterad...då det lättasam och klak i taken humöret är borta....