Två små nojjor inför förlossningen

inte så vanligt att man spricker vad jag förstått. mig klippte de och jag kände inte av det något värre alls. var fullt upptagen med att föda ^^ dock kan stygnen kännas efteråt.

angående att göra sina behov så är det väldigt vanligt att det händer! jag var jättenojig inför det och ville inte vara med om det. men när man väl ligger där så bokstavigt talat skiter man i det =)
försökte undvika det in i det längsta,men det kom liksom ändå

Man kan se till att ha ett lavemang, microlax, hemma. Så när man känner att förlossningen är på g, fixar man med lavemanget hemma så är det ett orosmoment mindre inne på förlossningen.

Tack så mycket för era svar. Det verkar alltså som att det är inget jag behöver oroa mig för egentligen, varken att spricka eller göra på mig.

Jag sprack MYCKET med sonen (sugklocka), men kände inte när det hände. Att sy så länge var rätt obehagligt och visst gjorde det ont att gå och sitta efteråt, men då kan man ju ta några alvedon. Att gå på toaletten gjorde däremot inte alls ont efteråt, trots att många tycker det är värst. Det kan bli så olika! Men de flesta känner nog inte när de spricker, allt är så uttänjt.

När det gäller sprickandet så ja, det är väl rätt vanligt att förstföderskor spricker något, däremot är det inte så vanligt att man spricker mycket och får bestående men av det. När du spricker så känner du inte det så det är inte så hemskt som man kan föreställa sig. Dock är det ju såklart lite obehagligt efteråt om det gör ont och sådär t.ex. när man kissar men har du som sagt inte spruckit väldigt svårt så går det där över efter ett tag och det finns smärtstillande att ta första dagarna efter förlossningen. Barnmorskorna kommer ju att göra det som står i sin makt för att hindra att du ska spricka, det är en del av deras jobb men trots det så kan man ju spricka.

Det är nog ganska vanligt att man råkar bajsa under utdrivningen och är det så att du har bajs i tarmen när du har krystvärkar så är detta inget du kommer att kunna kontrollera men det är helt normalt och inget barnmorskorna reagerar på. De är snabba att torka bort det. Jag tror inte min man reagerat på det alls under förlossningarna.Kateter får du bara om du inte klarar att kissa själv.

Jag var rädd precis som du TS. Men jag sprack inget och bajsade inte heller. Fick vattenlavemang när vi kom in på förlossningen, passade på när mannen var ute.
Säg till din man att hålla sig vid huvudändan av sängen, det gjorde jag ;)

Har själv spruckit men kan tala om för dig att det kände jag inte ens. Min väninna sprack MKT men kände inte det heller.

Bajsar/kissar gör nog de flesta. Man tar ju i med alla krafter när man ska krysta ut en baby. Men det märker du nog inte själv ens. Du kommer ha annat att tänka på. MEN be om ett lavemang innan så att du kan slappna av.

Ett tips innan förlossningen är att läsa Susanne Heli's "Föda utan rädsla". Jättebra, lättläst bok om man är lite nervös innan :)
Lycka till!

Spricker gör nog de flesta försföderskor men som flera andra sagt så känner man inte det om man spricker så där lite som är "normalt". När jag födde mitt första barn bajsade jag inte på mig, när mitt andra föddes så gjorde jag det när jag krystade. Du behöver inte vara orolig, det är ingen som kommer att kommentera det eller göra någon större grej av det heller.

Lycka till!

Alla här i tråden som har spruckit - hur fort har det gått att läka / återhämta sig. Och vad var värst under läkningsprocessen? Har ni fått några bestående "men" efteråt?

(Sorry TS för att jag kapar tråden)

Jag sprack mer med första än med andra och med första hade jag ont ca 2 veckor efter förlossningen (fick äta värktabletter) medan med andra så var jag bara öm några dagar efter. Jag tyckte läkningen gick bra båda gångerna, man har avslag och blöder ändå även om man inte spricker alltså. Med första sprack jag supermycket och fick opereras (bli sövd och så alltså) när de skulle lappa ihop mig men jag var ändå uppe och tog promenader på ca en timme eller mer med vagnen efter en vecka ungefär. Jag hade lite problem att göra nummer 2 direkt efter förlossningen med första barnet men jag fick ett laxerande medel utskrivet av läkaren och när jag började ta det så hade jag inga problem med det heller. Jag tog detta laxerande i ca 2 veckor och sedan funkade magen av sig själv. 

Jag har inga men efter mna förlossningar mer än att jag är svag i bäckenbottenmuskulaturen. Jag behöver helt enkelt knipa lite mer än vad jag gör men i övrigt är jag återställd. 

Med första sprack jag, med andra blev det ett klipp för att skynda på att bebisen skulle ut. Var orolig innan och när jag frågade BM på föräldrakursen om det fanns något som man själv kunde göra så fick jag det opedagogiska svaret att "alla förstagångsmammor spricker vid förlossningen". Jag smörjde med olja innan vid andra förlossningen, men vet inte om det hjälpte. Det gjorde inte ont varken när jag sprack eller när de klippte och det läkte bra, hade behov av att sitta på något mjukt ca en vecka efter förlossningen, men hade inte ont. Vid första förlossningen gjorde BM en yttre gynkontroll innan jag gick hem och då fick jag möjlighet att titta själv med en spegel och kunde se att det inte såg så svullet ut som det kändes.

Min mage har tömt sig hemma i samband med att förlossningen startade, men det har säkert kommit något vid båda gångerna. Min BM skötte det diskret och torkade bara lite försiktigt. 

Innan var jag också orolig över att det skulle vara mycket folk och jag gillar inte att visa mig naken, men i slutskedet av förlossningen hade de nog kunnat bjuda in alla på sjukhuset utan att jag brytt mig.

 

Läkningen är jag osäker på faktiskt. Jag kollade eller kände liksom inte där nere på typ två till tre veckor. Vågade inte. Men det jobbigaste var helt klart att kissa och bajsa. Det tyckte jag gjorde hemskt ont. Men annars gick det bra, fick sitta på en kudde någon vecka. Inga men nu, allt ser ut och känns som förut.

Jag sprack mycket lite första gången (och inget andra) och behövde bara sy 2-3 stygn. Tyckte det sved lite de första gångerna jag kissade och sedan bajsade. Annars var det inga problem. Hade t o m sex två veckor efter förlossningen.

Jag sprack väldigt mycket och fick sys på operation. Eftersom hela mellangården även på djupet var trasig (man såg tarmen från slidan) så hade jag stygn och ärrvävnad direkt mot tarmen (däremot klarade sig tarm och ändtarmsmuskel) så det gjorde ont att bajsa första månaden eller så. Annars märkte jag inte av min skada speciellt mycket alls. Barnmorskorna på BB frågade mig om jag verkligen skulle sitta i skräddarställning och amma och jag fattade inte vad de menade... Eftersom min skada var så allvarlig väntade vi med sex till efter att efterkontrollen var gjord. Det var lite trångt i början, men det ordnade sig fort. 

Jag är också lite orolig för dessa saker, så jag vill ju så klart veta hur det går för dig! Lycka till!

Jag tycker att vi ska byta ut ordet spricka motl brista. Låter inte lika läskigt.
Det vanligaste är nog att man får små bristningar här och var, inte att man går upp i en lång läskig reva.
Det bästa receptet mot att brista är nog att skriva klart och tydligt i sitt förlossningsbrev att man INTE VILL HA FORCERAD KRYSNING där man blir hetsad att trycka på lite till och lite till.
Man bör inte bita ihop och trycka hakan mot bröstet. En öppen och avslappnad käke och ett mjukt ansikte ger en följsam bäckenbotten. (Jag säger inte att det är lätt, men man bör inte bli uppmanad till det motsatta.)
Man bör slappna av när det svider, istället för att trycka på, så att vävnaderna hinner töja sig, och man bör få känna vad som händer för att undvika att brista.

Jag läste något om att ca50% spricker, jag fick sy 4 stygn tror jag men kände inget av att jag sprack och de flesta jag pratat med kände inte heller av det så oroa dig inte för det.

Ang att göra sina behov så bad jag om lavemang men hade så intensiva värkar att det var omöjligt att få det men klarade mig utan att göra nr2 ändå.

Ett tips - vill ni veta om upplevelser av att spricka och få nyanserade svar så får ni nog lägga tråden i känsliga rummet så folk kan svara anonymt Tror inte ni får med alla beskrivningar annars...

Gjorde dock nr 1 i samband med en värk.

Som Duudi säger stämmer nog ganska bra för mig iaf, jag var lite återhållsam vid krystningen samt att jag hade bett om olja vid utdrivningsskedet som jag tror hjälpte en hel del.

Tog ca 2 veckor innan alla stygn var borta och jag kände mig helt ok, jag har fått ett ärr i ingemansland som är ganska hårt och kan vara obekvämt att sitta på, så jag hoppas dom syr bättre denna gång om jag spricker.
Be om att få ha en varm blöt handduk mellan benen när du föder, skriv det i ditt brev, jag lovar det är guld värt, tyckte inte heller man kände att man sprack, det sved lite bara.
kändes också lite konstigt att bajsa efteråt, man törs inte ta i, känns som något är på väg ut=)
Jag bajsade inte på mig, men däremot kissade jag på mig, hade fått dropp och det rann rakt igenom mig, brydde mig inte ett skit, var så inne i vad som hände och följde min kropp!

Lycka till