Var är paus knappen när man den behöver.
när det känns som livet en sakta söver.
Vill bara skrika och vråla,
lång ut över havet djup vill jag lova,
Ty där ingen det onda kan höra
bara vågorna har då ett lysande öra
Jag vill slita sönder kättingen som virat om halsen runt
åh bara tanken på den gör så ont
Den bränner sönder både hjärta och själ
känner mig snart som en maktlös liten träl ....
okej:) Låter spännande.
Ja vist är det:) Jag älskar att skriva, ju starkare känsla i kroppen man har ju bättre blir det:.
Ja sant:) det är kanske de man skulle bli...fast jag har lidigt rätt lite, tack o lov. Men har dock en lite krokig resa bakom mig.....
ojjjj....lätt rätt tufft...
Kramar om från distans....
Kan tänka mig att de var:)
Det är något som i mig drar,
som jag inte längre vill ha kvar.
Men den är svårt att skaka loss,
den är en liten djävul till boss
Den lever långt där inne
och gör så att jag ibland får ”sinne”
Den styr mig ditt jag inte borde gå
den måste bort om jag sinnesro ska få.
Den bor djupt nere i mina sår,
och ständigt på min självkänsla slår.
Men jag vet att jag över den segra kan,
och då blir även drömmen min sann....
Jag byter ”barfota i sand”,
mot ”på bryggan hand i hand”
en dikt jag skrev nyss, dock nämner inga namn
den finns även i min blogg
Personligen tycker jag att det är bra man skriver sina dikter på Svenska språket.
Sedan,ska inte vara kortklipta meningar,
och att det ska rymma.
Personligen tycker jag att det är bra man skriver sina dikter på Svenska språket.
Sedan,ska inte vara kortklipta meningar,
och att det ska rymma.
Ja, verkligen. Nu gör jag inte det längre (kanske en dag) men brukade skriva poesi under min ungdom men på engelska.
Personligen tycker jag att det är bra man skriver sina dikter på Svenska språket.
Sedan,ska inte vara kortklipta meningar,
och att det ska rymma.