Är dagens barn lite gränslösa?

Jag är överkäkännslig/allergisk mot flera födoämnen och om jag får i mig något av det så påverkar det inte mig lika jämt. Så jag tror inte att det stämmer.
Jag kommer inte ändra uppfattning om hur jag min kropp har fungerat hittils, nej. Oavsätt vad du lägger fram.
Ja, jag tycker det är en vettig inställning.

Kroppen är som naturen-oberäknelig.

Kan inte sockret handla om hur det påverkar när man får lågt blodsocker? Min stora tjej blir knäpp av sötsaker för att hon äter och får sedan en blodsockerdipp vilket gör henne arg och irriterad, precis som när hon är hungrig. Det yngre barnet blir däremot speedat, precis som på samma sätt som när hon blir hungrig.

Som sagt, med vissa variationer. Men att helt avfärda att det skulle kunna var psykiskt i grund av det finns det vad jag kan se inget stöd för alls.

Du tror att det är fysiskt och det är möjligt att det är så, men du stänger dig ju helt för andra förklaringar som passar minst lika bra in.Det är ingen som har påstått att du ska ändra uppfattning, frågan är om du är villig att göra det.

I mitt specifika fall. så är jag övertygad om att dte är rent fysiskt. Och i många andras med. Men jag tror säkert att det som undersökningen visade kan vara på det sätt du föreslår i många fall.
Jag är inte villig att ändra uppfattning bara för att du har en annan uppfattning. Men jag är alltid öppen för ny kunskap.

Men varför tror du det? Vad är det som gör att du avfärdar en annan förklaring?Jag har ingen annan uppfattning, jag föreslår ett annat perspektiv och jag förstår inte hur du har kunnat utesluta det.

Jag blir lite förvånad över att ni bjudit barn som ni aldrig träffat förut och att de då är på kalaset utan föräldrar. Om mitt barn gick på kalas hos någon vars föräldrar han aldrig hade träffat förut skulle han nog också känna sig väldigt osäker och kunna göra konstiga saker.

Jag avvfärdar din teori för att jag känner min egen kropp. Har du ingen uppfattning? jag tolkar det som att du helt avfärdar det jag känner mig övertygad om. utan att själv ens ha någon erfarenhet av det. har jag fel?

Eller du behöver inte svara. Diskussionen leder ingen vart.

Men vad är det som gör att du så säkert kan säga att det inte är psykiskt?

Jag kan bara gå till mig själv, jag anser att jag blir pigg av koffeinfyllda drycker men jag vet också att det mycket väl kan vara psykiskt. Det gör mig inget eftersom jag tycker att Red Bull är gott och att jag upplever att jag blir piggare ganska direkt även om jag vet att koffein tar längre tid på sig än så för att verka.

Det är inlärda beteende och förväntningar och jag förstår som sagt inte hur du kan avfärda det helt.Jag anser att du på grunder som inte är mer än en tro och en redan etablerad uppfattning avfärdar forskning. Om du läser vad jag skrivit så ser du klart och tydligt att det jag ifrågasätter är din fasta position, jag vet inte om det är kroppsligt eller psykiskt i ditt fall och ärligt talat bryr jag mig inte särskilt mycket men jag tycker att man ska vara öppen för att det kan vara både kroppsligt och psykiskt.

De flesta barn funkar som psykopater och narcissister :) Innan dom kommer på att universium inte kretsar kring dom själva är dom på detta sätt. Tror absolut inte det är något speciellt ovanligt, alla är det inte men en hel del. Min broders lilla härjar friskt och har inte mycket med uppfostringen att göra. De stora syskonen i familjen har uppfostrats på samma sätt och är hur trevliga och omtänksamma som helst.

Pavlos Hundar...

Om man aldrig bjuder nån man inte känner på fest, hur ska man då få nya vänner? Låter lite bakvänt...

Vi kanske inte känner barnen, men vår son träffar dem ju varje dag i skolan, och om han då vill ha dem på sin fest vore det väl konstigt att inte bjuda dem?

Hej!
Det later vidrigt.
Vi bor nu i Bangkok dar alla barn jag har traffat ar faktiskt bra uppfostrade och jag ar mycket radd for att flytta tillbaka till Sverige. Kanner att min dotter (snart 4) inte kommer att klara o-uppfostrade barn och kommer att bli mobbad jamt.

En anekdot som hande forra veckan:

pa min dotters skola finns en annan svensk mamma och en japansk mamma, var barn ar 5 ar och gar i samma klass.

Den svenska mamman sager:
"min pojke lysnnar aldrig pa mig" (kan bara instamma - han ar precis som de barn du beskriver - skulle inte bjuda honom pa min dotters kalas...)

Den japanska mamman  svarar:
"men varfor slar du inte honom nar han beter sig sa"

Jaja ni tycker sakert att den japanska mamman har helt fel. Faktumet ar att hon har jattegulliga barn som jag garna later min dotter leka med! 

Kuvade barn kanske. Det är ju inte automatiskt ett kvitto på att barn mår bra för att de är fogliga.  Dessutom är barn olika, vilket verkar vara svårt att förstå på FL. Mina tre barn är helt olika när det gäller uppförande trots att de har samma föräldrar och samma uppväxtmiljö.
TS- du ska nog inte ta saker så personligt när det handlar om barn. De flesta barnen var ju helt ok eller hur?

jaja, daligt uppfostrade barn mar bra, de visar sin egen personlighet osv....

De visar mest att de har fatt vara i centrum jamt, och fatt alldeles for mycket uppmarksamhet.

TS beskriver fenomenet pa ett utmarkt satt tycker jag. 

Jag håller inte riktigt med om det.

Min son har fått uppmärksamhet av svärmor varenda sekund sedan han föddes (delvis till vår förtvivlan) och lärarna är stormförtjusta i att han är så artig, säger tack och varsågod etc (för det gör inte de andra barnen av idag, säger dom).

Medan klasskamraten som har två småsyskon och aströtta föräldrar förmodligen aldrig får nån egen uppmärksamhet, och då verkligen är den som hoppar, skriker, gapar, knuffas och retas för att synas på alla kalas jag har sett honom på.

jo det haller jag med om naturligtivis. icke-tillrackligt narvarande foraldrar (och tyvarr i de flesta fallen beror det pa det moderna livet och inte pa sjalva foraldrarna) ar ett annat stort problem.

Jag ser det i min systers familj dar alla 3 barn (15-13-6) ar oftast ensamma hela veckan! mycket sorgligt 

Tja, flyttar du till Sverige och slår din dotter så har du nog skäl att vara nervös.

Har inga barn själv men läste detta inlägget i Laila Bagges blogg. Känns som lite samma tema eller?

@ Morochmer. Du förefaller vara en lågt utbildad person som avfärdar vetenskap med hänvisning till att dig själv. DU är ingen tillräcklig population för att på vetenskapliga grunder avfärda sockrets faktiska inverkan. Din hänvisning till din kropp är det samma som att utifrån din ögonhorisont dra slutsatsen att jorden är platt för att från "ditt perspektiv" så upplever du den som platt. Trots att vetenskapen säger att den är rund. Och därtill säga att inget kan övertyga dig. Tvärtemot vad du säger saknar du både vilja och förmåga att ta in ny kunskap. Endast en icke-akademiker förhåller sig till vetenskap på det sätt du gör.

Du måste sakna behov att någonsin uppsöka läkare, för du vet ju att ställa diagnos på dig själv. Eller så kommer du till en läkare och berättar vad som är fel på dig och säger vilken behandling du skall ha.