översittare

jag förstår och godkände LVU på barnen för 2.5 år sedan. jag mådde inte bra.

Herregud..påtänd...handikappad....

Jag menar att jag godkände lvuet på mina barn ,jag mådde inte så bra på den tiden. jag vet inte hur jag ska förklara för att du skall förstå. 

Ett LVU är ett tvångsomhändertagande och inget du kan godkänna.
Varför är de lVU:ade?

Varför har Lvu:t inte upphört?

Aha....nu förstår jag att du missförstår...jag "godkände" lvu dvs jag stred inte emot någonting. Jag mådde psykist dåligt. Soc har inte kommit så långt ang lvu upphörande.

Ja jag blev helt paff när hon skrev så...påtänd osv. Hon är familjehems mamma. Inte undra på att jag är rädd när det gäller mina barn.

Vad har det med dina barn att göra,att hon är familjehemsmamma?Att du inte
gillar  det HON skrev,betyder inte att du har anledning att var rädd för dina barns familjehem.
Om dina barn blev placerade pga ditt psykiska mående,måste du ju bevisa att du mår BRA i DAG?  Finns ingen av dom problemen kvar i dag?
Vilka problem hade du då?
Är du HELT frisk/bra i dag?

Kommer aldrig bli "frisk" innan barn är hemma igen. Om sorg får kallas för sjukdom.

Men ts, jag förstår att det måste vara oerhört jobbigt att inte få ha sina barn hos sig.

Men tills vidare så har ju soc bedömt att det är det bästa för barnen att dom är på familjehem.
Det har inget med att se ner på någon att göra.
Och nej, det har inte med din vilja att göra.
Jag tror vi alla kan förstå att din vilja är att få ha dina barn hos dig, det är nog alla föräldrars vilja.
Men om man inte förmår det, om barnen inte mår bra hos sina föräldrar, så går det framför förälderns vilja.

Nu skriver du att du har ordnat upp ditt liv och att allt är bra igen.
Det är ju toppen.
Då bör det ju inte dröja länge innan du har dina barn hos dig igen.
Soc jobbar ju alltid mot att återförena barnen med sina bioföräldrar om det går.

Och om dom gör bedömningen att barnen bör stanna i familjehemmet för att dom är såpass rotade där nu, så är det ju så att hur ont det än gör för dig.
Så måste det få bli så, för att det alltid, alltid är barnets bästa som ska komma först.

Om det blir så illa (ur ditt perspektiv) då skulle jag försöka att satsa på att försöka hålla så nära kontakt det bara går.
Trots allt tids nog växer dom upp och det är viktigt att ha grundlagt en bra relation till sina barn då, så man kan gå vidare som vänner när dom är vuxna.

Den makten ligger hos dig ts, du behöver inte släppa taget om dom, du kan låta dom få vara nära, på ditt sätt.

Jag önskar er alla, men främst dina barn all lycka till.

Det där är ingen bra nställning. DU MÅSTE försöka reparera dig själv - för din egen skull - och att inte känna att du behöver barnen för att bli frisk. Det är INTE barnens uppgifte att göra dig frisk och känner du så så ska du nog inte ha ehem dina barn än. DU måste jobba med dig själv och bli frisk INNAN barnen får komma hem.

På vilket sätt är ditt liv i ordning nu jämfört med när barnen blev placerade? Vad är skillnaden?

Oj stor skillnad. Har blivit mycket mer starkare. Vågar tro på mig själv osv. Kan se med nya ögon. Mina barn ska inte behöva reparera mig som någon skriver.

Nu kan jag inte upprepa vad jag skrev eftersom det ansågs stötande. Men jag var orolig för dig ts. Jag menade inte att kränka dig.

Din rädsla är troligen inte befogad.

ändå rädd

Det kanske är lättare att lägga över ansvaret på familjehemmet än att se din egen del i varför barnen inte kommer hem.